Östfronten - intet nytt

All the love you need

2012-02-14T12:24:00.000-08:00

Bara så där. På alla hjärtans dag. Det värmer hjärtat lite grann att någon har lagt ner tiden och energin på att pyssla ihop och sätta upp. Lapp-lycka.

På en lagom nivå, som glatt sparkar geléhjärtan och rosa nallebjörnar och rosor in the nuts.

Det gillas. Skarpt.

För, det valentinas inte speciellt mycket i hemmet. Det har det nog aldrig gjort. Förutom första året vi var tillsammans, när Martin fick en Harlequin-roman omgjord till chokladkartong den 14 feb. Romantiskt så det förslår. Och kanske lite kompensation för att jag flyttade till Rumänien samma dag.

Annars jobbar jag mest. Och njuter av att göra jobb som jag själv har valt. Och är grymt nöjd över att ha sytt ihop ett tema som blandar allt från ponnymular och kavata åtta-åringar till pedagogikprofessorer och Bener Sennen Alfons. Riktigt fint.

RIP Whitney Houston

2012-02-12T11:18:00.000-08:00

Helt plötsligt är radion full av Whitney-låtar och jag tänker på alla gånger man stått där med svettiga mellanstadiehandflator, lutat huvudet mot en benig pojkaxel och vaggat fram och tillbaka med myrsteg i tryckartakt medan Whitney sjungit om hur I Will Aaaalways Looooooove Yooooouuuu.

(Sorry Dolly, men det är Whitneys låt för mig)
I Björklokalen, THE skolfestställe i Färjestaden, som var centrum i kärleksvärlden och överlägset bästa fråga-chans-stället.

Då, när kärlek var svettiga handflator på vita jeansbakar eller någon som slafsade en i örat.
Då, när True Love fanns i parallellklassen eller möjligtvis i någon av ridkompisarna klass i sexan i Glömminge.

När man hittade en själsfrände genom att skriva en lapp där han fick kryssa i ja- eller nej-rutan.

Och sen, si så där 15 år senare, verkar jag ha hittat den där själsfränden som tänker exakt likadant som jag själv...

Eller åtminstone har exakt samma ica-rutiner som jag...

Och så var svenska rallyt över för den här gången. Jag har inget gjort det på riktigt, inte fått stå i snön och se flygande bilar. Tyvärr. Mest stått stand by om något skulle hända. Varit lite vid sidan av.

Men, något har jag i alla fall snappat upp - att Patrik Sandell är grym både på och utanför banan.

Pressaktiviteten när han stannade bilen och lyfte upp ett-årige sonen fick det att blixtra som ett åskoväder när samtliga kameror på området rasslade dit.

Alternativet till en/två män i/vid bil var ... tacksamt.

Rally Sweden...

2012-02-09T13:01:00.000-08:00

...har jag ägnat min dag åt. Det kan man inte tro när man tittar på bilderna. Inte en enda flygande/sladdande/skuttande/rykande/gasande bil.
Inte en enda.
Istället: lyckligt stirrande femåringar, skogstokiga norrmän, genomkyliga fransyskor, ansiktsmålande göteborgare och målmedvetna hobbyfotografer. Jag gillar't.
Allra mest gillar jag mina Thinsulate-stövlar. Omöjliga att frysa i.
Som rally-rookie känns det rätt fint att inte sabba upplevelsen bara för att tårna är kalla.
Desto mer fascinerande att min rally-rutinerade reporter på tillställningen steppade bredvid mig och morrade "kalltkalltKALLT" iförd jeans och gympadojor. Utan vantar, för extra effekt.
DET HÄR gjorde vi i alla fall. Jag varm och belåten, Micke lätt skakande.

Lycka!

2012-02-09T01:30:00.000-08:00

Ren och skär lycka är att vakna av ett "på väg till BB"-sms av bästa Anna.

Så, medan jag ägnar dagen åt att ta bilder av typen Blixt Rakt På Rallyförare Sittande I Bil Med Sportreportar Hängande In Genom Rutan så klappar hjärtat lite extra.

Och så, helt plötsligt piper det till igen. Och Gudbarns-Gustav, som alldeles nyss var pytteliten, har blivit storebror till en helt ljuvlig Maja*.

Anna vilken hjältinna du är!

Dags igen för småsmåbarnår...
* Vi bryter pakten, det är helt okej.

Någonstans insåg nog både Karolina och jag att den förstfödda dottern inte skulle heta KarroLisa efter Karolinas och mitt dagissmeknamn på varandra och tillika namnet på loppisdockan Karrolisa aka Den Enbenta Dockan...

Det kanske är lika bra. Vi nöjer oss med att det är ett strålande arbetsnamn.

Efter helg i massa -grader...

2012-02-07T11:30:00.000-08:00

... kan man lita på att förkylningen passar på att kika in.

Jag har inte riktigt tid.

Inte alls faktiskt.

Så citron, apelsin och ingefära gör sällskap med Bisolvon, Kan Jang och Strepsils i kroppen för att jaga ut förkylningsondskan. Tar mig i kragen och ger tusan i att träna och drabbas istället av en perfekt balanserad sjuk kropp vs rastlöst hjärna fight som ingen vinner.

I den bästa av världar kan Kan Jangen nita förkylningen innan vinterrallyt drar igång...

Stor kyla, väldig värme

2012-02-05T13:25:00.000-08:00

Lördagsmorgon, -18 och ett par timmars utomhusjobb. Helt plötsligt älskar jag den out door-fjantiga sidan av mig själv som har laddat upp med både thermobyxor, skidhandskar och fleecetröjor in case of...

I går var mina tår oändligt tacksamma för det. Och nej, jag har inte stått på skridskor. Trivs utmärkt med lårbenshalsarna intakta ett tag till. Och så, bara så där, dyker hela tonårstiden upp för en fika i Värmland.

Fina fina Tess, som delat allt från första förälskelsen, första vinklunken och första "se tillgjort tuff ut på skolfotot"-minen till ändlösa diskussioner om livet, lärare och killar. Allt nedskrivet i den gemensamma dagboken.
Helt plötsligt blev vi 31 och dricker kaffe tillsammans på Värmlands Museum och är vansinnigt nöjda (och kanske lite förvånade) över att vi inte är 16 längre. Älskade vän.

Rrrrrreva

2012-02-03T12:14:00.000-08:00

Gårdagen var nog en småtrist dag på jobbet för FBK-målvakten Nihlstorp.

Desto trivsammare för mig. Testade skicka bilder direkt från kameran vilket fungerade felfritt, kanske lite väl bra till och med. Med en enda knapptryckning lyckades jag dränka webbredaktören i halv meningslösa hockybilder, när jag egentligen bara skulle kolla skärpan...

Oh well, vaknade upp på morgonen till finfödelsedagsfirande av den 31-åriga versionen av mig själv.

Hurra!

Och, i present till mig själv - längdskidor! Ett steg närmre Riktig Värmlänning.

Nu får det bli fler turer till Filipstad och solskensåkning i naturen, sweet life!

Jodå, sista 200 metrarna avslutades på ett strålande sätt när jag inte så mycket klev som ramlade ur spåret.

Rrrrrreva i rrrrröven som man kan säga, ni som inte är från Småland/Öland alltså.

Heja mig.

2012-02-01T12:13:00.000-08:00

Att jag är en tämligen förvirrad människa har jag mer eller mindre lärt mig leva med.
Att det ibland är svårt att komma ihåg var nycklar/plånböcker/skor/vinglas har tagit vägen.
Att jag helt glatt kan lägga in kläder i en hotellgarderob i Riga och sen stänga väskan och åka tillbaka hem, det har jag liksom vant mig vid.
Liksom att Martin tycker att det är märkligt att jag fortfarande inte är helt hundra på om han fyller år den 17e eller 19e.

Därför blir jag inte ens särskilt förvånad när jag byter blad i almanackan och inser att jag skrivit ett prydligt HURRA på min egen födelsedag - fast på helt fel datum.

Back on track

2012-01-31T11:04:00.000-08:00

Ock så var det vardag igen. Semesterbubblan sprack med en smäll när bilen hissades upp för besiktning klockan 07.00 på måndagmorgonen. Man får som tur var inga minuspoäng för att bilstackar'n är så smutsig att det just nu är svårt att med blotta öga ta reda på vilken färg den egentligen ska ha.
"Den här går bra du" säger bilprovningskillen och stolt som en småbarnförälder rattar jag hem. Rakt in i jobbverkligheten. Så, nu kör vi.

Riga, jag gillar dig.

2012-01-27T09:40:00.001-08:00

Visst, lite förvånad blev jag allt på restaurangen när det klev upp en donna i "pretty woman innan den blev feel good film"-outfit på bardisken och började dansa till pumpande
housemusik ungefär samtidigt som vi fick in huvudrätten, men - efter det har allt varit finfint.
Vintagebutikerna och fiken ligger på perfekt "nu börjar fingrarna bli kalla"-avstånd och vi har hunnit med både Black Balsam och att knacka på lägenhetsdörrar för att bli insläppta i fantastiska vintagegarderober ("No, I don't sell the dresses, I love them too much - but you can rent them" Ljuvligt!)

Nu drar vi...

2012-01-26T05:01:00.001-08:00

På papper

2012-01-25T12:28:00.000-08:00

Så, fix och färdigt och månadens Xtra har landat i brevlådan hos folk här i stan. Det är alltid lika fascinerande, när man ser korr-sidorna utskrivna på vanligt printpapper känns allt väldigt mycket som skoltidningen på högstadiet.
Den där som man fyllde med internskämt, halvdåliga bilder och sedan fick häfta ihop för hand. Rent läsmässigt var det knappast någon upplevelse, men själva grejen - att göra det - var vansinnigt roligt.

Kreativa som vi var lyckades vi emellanåt till och med få hellediga dagar för att exempelvis åka till Det Andra högstadiet.

Och ja, på Öland finns det faktiskt bara två högstadium. Ett i norr och ett i söder...

Enough is enough på något sätt.

Och tursamt nog slutar alla skoltidningstankar när korren väl är gjord och the real deal hamnar i lådan. Istället för internhumor och smygtagna bilder får man Hemma hos biskopen, Livet på fyra hjul och en guidning i bibliotekshuset.

Lite semester på det här nu så är till och med januari helt okej.

Härlig är jorden

2012-01-23T13:12:00.000-08:00

Tänk va, att en begravning kan vara ljus och fin och total storgråt och så ganska mycket skratt under begravningsfikat.

Det trodde jag inte.

Men, när vi sitter i kyrkan och tar ett fint farväl av mormor och jag tänker på att jag trots allt är otroligt lycklig över att ha fått ha världens bästa provider av raggsockor, goda råd, en hel del förmaningar, mandelmusslor, kaffetårar, brev och fint sällskap i över trettio år.
Så, även om tårarna av saknad ändå trillar precis som jag visste att de skulle göra så är det ändå himla fint.

Fint att få dricka kaffe med mormors gamla tantkompisar som berättar om deras sena synuntekvällar på 50-talet "en gång sydde jag visst fast bordduken".

Fint att få träffa hela släkten, dricka rödvin och skratta och känna att det är himla bra att ha ett sammanhang.

Finast av allt är att syster och jag hann vara hemma samtidigt.
På vägen hem till Värmland stannar vi för att tanka i Oskarshamn, noterar att pressdrevet redan dragit förbi och tänker att Juholt han ligger nog på soffan, kollar på gamla avsnitt av någon tv-box (Vita huset?) och andas ut just nu.

Farmlife 2 - the good life

2012-01-12T12:34:00.000-08:00

Varenda gång jag åker förbi Ulvsby tänker jag att här vill jag bo. Dryga milen från Karlstad, farmlife - men med fungerande sophämtning...

Att få hänga en timme med ett gäng stojiga, vinterpälsiga och övernyfikna två-åringar på Ulvsby Ranch gör inte direkt att suget efter landet minskar.

Tänk va, att ha det så varje dag!

Men, så tänker jag på tidiga morgonar, leriga hagar, hala vägar och det stora mörkret som inte alls skräms bort av gatlyktorna som står pliktskyldigt utkastade på kilometeravstånd från varandra.

Tvekar lite.

Drar på gympadojorna och sticker ut på en löprunda på välgrusade gångbanor omgivna av rejäla gatlyktor på behändigt avstånd från lägenheten. Gillar läget.

Tänker att man kan ju bo i lägenhet ett tag till i alla fall. Så länge det tillhandahålls hästmular någon gång i veckan på annat håll.

Och jo, paret Staaff fick självklart sophämtning igen. Det räckte med ett uppslag i lokalavisen för att kommunen skulle komma på att det visst gick att lösa på något sätt...

Farmlife

2012-01-09T13:01:00.000-08:00

På väg till jobbet som på pappret heter "långt till soptunnan" skojar vi om att det låter som Dagens Lokaltidningsbesvikelse.
Men så.
Väl på plats på en liten gård där det inte längre finns några djur men däremot två rullatorer parkerade utanför fastnar skrattet lite i halsen.
Ingrid och Bertil, som har hemtjänst fyra gånger om dagen, får inte längre sophämtning på gården. Istället ska de ta sig en rask promenad en halv kilometer bort där kommunen numera vill hämta soporna. HÄR kan man läsa om varför de inte tycker att det är en direkt lysande idé.

Idag däremot har det varit direkt ledigt. Sovmorgon, planeringsmöte och så vinterkläder. Dunjacka och -30 kängor. Allt införskaffat lagom tills sporten börjar mumla "stå flera timmar i en snödriva på Svenska Rallyt"-ackreditering

Snart helg

2012-01-06T07:32:00.000-08:00

Årets första träff med skridskoklubben gick bättre än senast. Skridskoklubben bjöd på (mängder av) skott på nära håll, fightingface och bra driv även om det för det mesta var stolpe ut innan en jublande kvittering och så straffläggning. Själv har jag äntligen lyckats gifta ihop rätt kameror med gluggar med fokus på hockey. Allt för att i fortsättningen slippa jubelbilder av armhålor.
Sånt gillar vi.

Blötsnö

2012-01-03T12:33:00.000-08:00

När jag står utanför den nyrånade guldbutiken i Kil med snöregn yrande i blåsten funderar jag en hel del över 1) Vem som faktiskt snackar ihop sig med polarna om att utrusta sig med snöskyfflar och ge sig ut och råna en guldbutik. 2) Om det verkligen var ett smart drag att köpa en liten Tiger-klänning istället för en stor, varm, skön och förbannat regntålig Didriksons-jacka under dagens urbana shoppingtur. Priset var ju faktiskt exakt det samma.

Just nu känns det ganska mycket som dagens fail.

Nytt år.

2012-01-02T12:59:00.001-08:00

Det blev ett nytt år ändå. Trots att det kändes som om tiden stod stilla ett tag. Gnistrande klar nyårsaftonsdag (?) med långpromenad som följer same procedure as... always. Lisa i fotriktiga jävla fotografskor, yllemössa, raggsockar, underställ och tjocka vantar.
Martin i skinnjacka och boots. Han är tuff och jag är varm. Tror vi kompletterar varandra ganska bra.
Framförallt saknar vi båda två "skamgenen" och framförde glatt champagnelyckligt en intränad dans för det samlade nyårssällskapet.
Det blev en bra nyårsafton ändå som tur var.
Och mormor, jag hade den vita klänningen och röda stövlarna jag fått av dig. Tack.

Du fattas oss.

2011-12-29T13:06:00.000-08:00

Måmå.

Tänk va.
En helt vanlig julafton. Mormor en halvtimme för tidig, hemmagjorda köttbullar, vi gör tantquizet från Elin Eks bok - helt utan förvåning över att mormor glatt erkänner att hon hade smugit upp på natten och kikat på vad grannen kunde haft för sig "man är ju lite nyfiken ändå", helt utan kalleanka och julklappar men med mängder av julmat och prat. Krama mormor hej då när hon åker hem och så kasta sig i tv-soffa med resten av släkten, äta ost som man inte orkar.
Och så. En timme senare sitter vi där. I ett anhörigrum på akuten. Stortjutande och helt oförstående. Över hur snabbt det kan gå. Över att en infarkt kan dyka upp helt utan förvarning och över att livet kan ändras så jävla snabbt.

Så nu.
Inser jag att jag nog räknat med att måmå alltid skulle finnas där. Med ett par nya strumpor, en förmaning eller två, gamla klasskompisar i färskt minne, mandelmusslor, prat och ännu mer prat.

NU förstår jag vad Mattis vrålar om i borgen när Skalle Per somnar in.
Du har funnits jämt och nu finns du inte.

Det går faktiskt inte att förstå.

På väg.

2011-12-21T10:30:00.001-08:00

Lagom tills det äntligen blir vinter på riktigt lämnar jag Värmland. Jag gör Det Förbjudna när det kommer till att nyttja svensk infrastruktur, jag försöker färdas tvärs över landet.
Första hinten kommer vid biljettautomaten, maskinstackarn står mest och tuggar, den låter märkligt och lämnar inte minsta lilla biljett. Men så, men en mekanisk suck av lättnad spottar den äntligen ut 8 (ÅTTA!) biljetter. Fyra för resa till Öland och fyra för hemfärd. Tågbyte en gång i timmen ungefär.
Inga konstigheter.
Men det känns å andra sidan ganska mycket som ett minimalt problem när domen faller i Adiss Abbeba och två svenska journalister döms för terrorbrott. Vojne.

Två timmars bugg och en liten blåsa

2011-12-20T14:24:00.001-08:00

Tisdagar vid åtta är i vanliga fall "rusa efter basketboll och försöka låta bli att skaffa mig själv eller andra blåmärken under jakten"-tid. Men inte i kväll. I kväll har det buggats. Basketbrudar + 1 och ett par lantmätare för att bättra på mansstatistiken. Och gudars, så jobbigt, så svårt och så vansinnigt roligt.
Mer dans åt folket.

The Julbord 2011

2011-12-18T13:38:00.000-08:00

Helgens julbord blev - precis som planerat - ett riktigt galet kalas!
Åh så roligt, och som vanligt blir jag riktigt riktigt lycklig över alla fina människor som har blivit en del av livet och som ser till att det alltid är allra roligast just här just nu.
Från en genomseriös inställning till matlagning, där allt från julskinka till 110 handrullade köttbullar är givna, till julklappshysteri, långbord, sång, kanske en liten öl eller två och dans.
Ljuvligt helt enkelt.
Då kan man till och med förlåta värmlänningarna för köttigheten, till och med ägghalvorna toppades md en baconbit.

Tabberas

2011-12-16T11:45:00.001-08:00

På Länsmansgatan är det matfabrik i dag. Martin och jag och Heineken lagar grönkålpaj och rödbetssallad och annat fint till morgondagens tabberas!
Vi hoppas på en lika god utklassning av katthutstabberaset som förra gången.
Förutsättningarna finns ju i bekantskapskretsen... Fint så.
Och så börjar julstämningen så sakta smyga sig på. Brun&Trind gör sitt bästa för att, om än motvilligt, hjälpa till...

Dubbel lycka...

2011-12-15T11:29:00.000-08:00

... är tydligen inte alltid bara delad lycka, det kan lika gärna vara dagar när man först hittar en helt nyöppnad antikaffär ett par kvarter hemifrån och sedan får ett bra jobbesked.
Så, en ny skrivbordsstol och ett fett leende senare får det regna bäst det vill i december. Så det så.

Månadens omslagspojke: Pluto

2011-12-14T12:07:00.000-08:00

Sex kilo katt vars personlighet nog bäst beskrivs som raka motsatsen till en blyg viol...
Lite mjäll, ett gammalt benbrott, makalös nyfikenhet - helt enkelt oemotståndlig.
Pluto är en av alldeles för många katter som bor på Djurskyddet i Karlstad.
Djurskyddet var ett av de ställen vi hälsade på hos när vi gjorde månads tema Fantastiska Insatser.
Lagom till jul så där när generositeten slår i topp känns det fint att uppmärksamma alla vardagshjältar. Blodgivare, tjejjourer, djurskydd, sjöräddare och eldsjälar.
Grymma människor helt enkelt!
HÄR kan man läsa mer om de fantastiska insatserna.

Personligen är jag mest stolt över att det inte snattades minsta lilla kattunge med hem, även om det var nära ett par gånger.

Älskade måndag.

2011-12-12T12:32:00.000-08:00

Ja, på riktigt. Ett glas rött, extrem oordning i hela lägenheten och en diskberg som vilken skyskrapsarkitekt som helst hade varit stolt över.

Städning? Mañana mañana.

Helt enkelt.

För i morgon, då är det ledigt.

Då är jubileumsbilagor, premiärtryck av nya NWT och decembernumret av Xtra over and out och jag får sova som en stock och kanske till och med dricka kaffe hemma. Oh sweet life!

Det kommer säkert att ta minst en dag innan rastlösheten äter upp mig.

HÄR kan man läsa om Jonas Skröder och de andra skejtarna som höll till i Karlstad i helgen. Vansinnigt roligt jobb - och bildmässigt nästan i klass med kattungar. Helt enkelt omöjligt att misslyckas med... Tack.

Äntligen.

2011-12-10T09:08:00.000-08:00

Jo, ett Fylking-citat är faktiskt på sin plats!
Nya NWT är ute och den blev faktiskt otroligt tjusig. På redaktionen sitter vi och småmyser och är förbannat nöjda rent ut sagt, nu håller vi tummarna för att läsarna tycker som vi också.
På ettan var det gruppbild dagen till ära. Efter ett misslyckat försök uppe på redaktion lyckades vi pussla ihop en gla' bild på alla hjältar som jobbar här. Med mig balanserande högst upp på en stege och med järntvång på att få ta mer än 3 minuter i avspråk av alla stressade journalister fick vi te'at till slut!
Fy va vi är bra rent ut sagt!

Lite inspirerad av Höga Höjder blev jag upplyft med god överblick i skatehallen ockå. Brädkontakt av tredje graden och en extrem ödmjukhet inför galningarna som testar gränser jag inte ens visste var tänjbara. Ibland går det bra, ibland går det... mindre bra.
Då plåstrar man om blodiga armbågar och fortsätter åka. Hårt.

Gör om. Gör bara om...

2011-12-09T13:17:00.001-08:00

Efter gårdagens drabbning, dels mellan FBK och AIK och dels mellan mig och hockeyringrosten, är det bara att konstatera att det slutade med seger för FBK och för ringrosten.
För nära, för grötigt, för ryggigt, för äh.. helt enkelt.
Som den käcka jubelbilden ovan på Christian Berglund...
I vanliga fall brukar jag tycka att det är lite trist när ett 15-sek efter-knäpp blir större än de två timmarna man tillbringar med att likt en katt som jagar laserpenna försöka hänga med pucken i tre perioder på isen. Så icke i går.
I går älskade jag uppstyrt high-fivande som livet självt. Ibland blir det bara så.
Så, när det går tungt känns det fint att ge sig på jobb som är omöjliga att misslyckas med. Kattungar... Jag säger bara det.
Och i kväll händer det spännande saker i huset. I kväll trycker vi första tidningen av nya NWT. En snyggchock i brevlådan/på hallmattan för Värmland i morgon bitti!

Stressen och jag

2011-12-07T13:19:00.000-08:00

Min stresströskel är ungefär lika hög som nertrampad. Skev helt enkelt.
Jag har inte riktig koll på den. För tillfället känner jag inte av den. Men jag ser den. I bilder som inte sitter som de ska, som inte känns bra.
Att jag trots allt sover gott om nätter är det som stressar mig mest av allt...

För, var går egentligen den där hårfina gränsen mellan att vara nervöst på tå och att strunta i det och bara ta en kaka till? Den finns ju där, inbäddad i engagemang och genomtänkta idéer.
Kanske kommer det tillbaka nästa vecka, när Xtra är tryckt och det inte är skriva/kortografera på förmiddagarna och kortografera på kvällarna.
Håller en tumme för det.

Stilrent och smakfullt

2011-12-06T13:04:00.000-08:00

Med råa skratt visar jag bilder på adventsljusstaken jag hittade i lampaffären och som väl närmast kan klassas som icke-traditionell.
"Åh, det där ser ut som något du skulle kunna ha hemma" säger en kollegan glatt.
Så, jag är kitsch.
Och varför inte, den finns ju faktiskt med matchande julstjärna...

Annars är det nog egentligen för tidigt för julstämningen. Lasse Kronér med välkända vänner drar runt på julkonsert medan duggregnet faller mot fasaden på Karlstads senaste konferens/konserthall/jävligt stort hus tillskott CCC och publiken kurar i hemmen istället för att lyssna på körens grymma gospelsång.

Jag är inte lång - men jag är elak...

2011-12-05T12:55:00.000-08:00

... sa en av talarna under kvällens rovdjursmanifestation. Jag vet inte. Jag antar att landets vargar håller med honom eftersom manifestationen handlade om ja till vargjakt.
Hur som helst ett fantastiskt citat som bar mig genom kvällens kyla - komplett med borttappad mössa - och med enbart tumvantar nedpackade i fotoväskan.
Att ha tumvantar på jobbet är lite grann att håna sig själv. Tumvantar och kameror är en kombination som inte direkt gifter sig...
Innan de brinnande jägarna kikade vi på julkrubbor av det mer moderna slaget, signerat svenska kyrkan. Inspirationen är på plats och om jag bara får tid över kanske det blir julstämning hemma innan Martin ens hinner säga "Varför ligger min rakapparat i en krubba och varför står det tre kryddburkar med skägg framför den ?!"

Här vare ljus

2011-12-04T13:21:00.000-08:00

Ibland har man ingenting emot att gå upp på söndagsmorgonen. Inte när det ska göras jobb som jag har peppat för sedan i somras.
Det är faktiskt det absolut roligaste med det här jobbet. Att något kan växa från en mening sagd i förbigående till en idé till ett helt tema.
Grymt fint.

Innan dess hann jag med en innebandymatch där jag träffade Alice och hennes morsor - plastbandy en söndagsmorgon hör dock till ovanligheterna och ska under inga som helst omständigheter göras till tradition.
Alice själv skuttade runt och låtsades att klubban var en häst.
Klokt barn.
Hemma bekämpar vi mörkret på alla tänkbara sätt, som att två år efter inflyttning äntligen sätta upp en taklampa. Och ja, skenet bedrar å det grövsta.
Det råder ingen som helst jämställdhet på hänga-upp-lampor-fronten. Martin kopplar ihop sladdar med andra sladdar medan jag nervöst tittar på. När allt är klart justerar jag höjden - ja, med en tång i näven för syns skull...

Prosit

2011-12-03T11:42:00.000-08:00

Om november mest betedde sig som april så verkar december tro sig vara en riktigt pms:ig november.
Så, regn it is.
Och nätta 49 minuter utomhus under hela dygnet. Personligt rekord tror jag, men - Less IS more dagar som den här.
Tur då att Värmlands Museum ställer upp en finfin Karin Broos-utställning där förkylda 30-åringar kan umgås med andra förkylda 30-åringar och diskutera kvaliteten på gårdagens På spåret...

Va?

2011-12-02T11:25:00.000-08:00

Den deppiga statistiken var det ja, den som handlar om att var tredje svensk förälder har ruskat om sina barn.
Själv är jag inte det minsta skakad, tvärt om.
Förkylningen har intagit hemmet, tvingat ner tempot till minus och försöken att driva den på flykten med Cava och hemgjord dryck på ingefära, citron, apelsin, nejlikor och kanel. Det verkar hjälpa så där.
Så, istället för fredagens planerade middagsgäster och kopiösa mängder rödvin sitter Martin och jag bredvid varandra i soffan. Vi tittar på På spåret, övertröttskrattar och pratar alldeles för högt med varandra eftersom förkylningen bjuder på nedsatt hörsel. Trots att vi egentligen har massa år på oss att öva tror jag att vi nästan kan klassas som fullgoda pensionärer redan nu.
Och så, årets julkalender för alla som tycker att dåliga ordvitsar gör livet lite lite roligare. I bästa pensionärsanda uppskattar jag det till fullo.

Wating at the Station - Doris

2011-12-01T12:31:00.000-08:00

Nu är vi på gång igen, med nästan samma uthållighet som Rasmus som var med i förra numret av Xtra och pratade långdistanslösning.
Fast inte i kväll.
I kväll smälter jag trist statistik som jag ägnat dagen åt att bildsätta, hämtar Martin vid tåget (inga problem SJ, vi bjuder på en timme av våra liv. Vi försöker till och med låta lika lyckliga som Doris över att vänta på stationen. Går sådär) och vandrar runt i lägenheten på jakt efter ett glas vin som jag vet att jag ställt någonstans. Allt är som vanligt alltså.
En sån torsdag helt enkelt. Fast det var väl nästan väntat när jag inledde dagen med att ta miste på ett barn och en hund. Obra.

Thanks love...

2011-11-29T09:59:00.001-08:00

...för en helt fantastisk helg. Mitt i ett novembrigt London som verkar ha en identitetskris och tro sig vara en solstad, där bor syster och Nick. Bland stora öl, nöjda stadstuppar, helt ljuvliga vintagebutiker, fina små marknader, baked beans och känslan av att hur många gånger man än åker dit finns det alltid mängder kvar att upptäcka. Fint så.
Himla fint så.

Vår på advent

2011-11-25T03:54:00.001-08:00

Lite så känns det faktiskt när man äter frukost på uteservering i sluter av november. När solen värmer kinderna och Columbia roads färgglada små hus ramar in den mest idylliska novemberfrukosten på länge.
Vi har det otäckt bra helt enkelt.

Hepp!

2011-11-23T09:19:00.000-08:00

Finbesök på jobbet! En bra onsdag, även om jag inte har varit speciellt mycket inne på kontoret. Och trots att jag vet att det sitter en fet böteslapp på min felparkerade bil här utanför. Oh well. Det var länge sen sist Europark...

På plussidan hamnar nya Xtra. Som sagt, I'm proudly present Kråkfötterna:

Fint så! Tack alla grymma människor som varit med!
Nu så, NU tar vi lite semester. Hem och packa inför långhelg i London hos finaste Yster och Nick. Och jag vet hur det blir, efter 10 min är Martin färdigpackad. En flaska vin och ett par strumpor i botten av en väska. Klart! Ett par timmar senare är jag färdigpackad...

Oooops.

2011-11-22T08:39:00.001-08:00

Mitt i den väldigt långa, väldigt välsmakande och väldigt lediga frukosten ringer min chef.
"Hej, nu saknar vi dig allt här..."
Det visar sig att jag har glömt att gå till jobbet.
Jodå. På riktigt.
En halvtimme senare är jag på banan igen. Ett solklart fall av Tisdagsförvirring.
Nästan lika märkligt som vattenpolo. Nästan.

Mycket ingenting

2011-11-21T12:18:00.000-08:00

Hemmafrudag. Att göra ingenting är att slöläsa böcker och att plantera om krukväxter. Att dela på några gröna så att flocken blir än större. Köpa mer blomjord och på något märkligt sätt lyckas få med sig ännu fler hem. Trots att det knappt finns någon ledig bänk/fönsterbräde/hyll/golv-yta som inte redan är täckt av grönt. Enda trösten är väl att orkidéer har en makalöst låg medellivslängd i min ömma vård. Det borde inte ta mer än några månader innan ordningen är återställd och antalet decimerat igen.
Böckerna däremot...

Färgglatt

2011-11-20T09:30:00.000-08:00

Mitt i alla grå värmländsk dimma är Jonas Frögrens öga en riktig färgklick. Jag har slut på fotoidéer i FBK:s tegelväggsomklädningsrum, men som tur är har Värmland Snällaste Hockeyspelare ingenting emot att kliva ut i grårasket och Posera Bakom Björk i några minuter.

I helgen har jag lärt mig att:

* En dålig fotoposition när man plåtar vattenpolo är snett bakom målet. Oom man nu inte tycker att simbassängsväta inannför tröjan är trevligt vill säga.
* En dålig fotoposition när man plåtar tonårsåpojkar som tävlar i filmmarathon (men herregud redan där...) är lätt framåtböjd med asset precis framför en webbcamera som andra tonårpojkar uppenbarligen sitter klistrade framför.

Nu, nu tar vi allt måndag. Lite sömn, lite Londonplanering, lite ingenting alls egentligen. Det känns ganska välmotiverat. 14-dagarspass gör jag bara några få gånger om året. Hur roligt det än är.

Magiskt

2011-11-18T12:36:00.001-08:00

Mina kvällar verkar bestå av män långa blonda män at the moment.
Och så sprit, cigg och papegojor. Såklart.
Fin magi med Joe Labero helt enkelt.
Precis lika magiskt är att DET BLEV 24 vansinnigt tjusiga sidor av de virriga anteckningar. Inte helt min förtjänst dock, även om jag pekar och tycker och lägger mig i så är det trots allt våra grymma redigerare som gör det bästa jobbet. I alla fall sen jag fått lära mig hemligheten. Lakris.
Så enkelt är det faktiskt.

Långtorsdag

2011-11-17T13:18:00.000-08:00

Vi träffar Patrik Sjöberg, det är galet många centimeter människa och en ännu mer galen story. Stort helt enkelt.
Sen vidare till en helt ny bekantskap: volleyboll. Och återigen ett stort tack för poängrika sporter tiden är knapp och skallen inte helt med.

På förvirringens brant...

2011-11-16T11:48:00.001-08:00

... är väl en ganska exakt beskrivning av var jag befinner mig just nu.
Inte bara för att dimman har legat som en grå trasa över Värmland och tillåtit Trind Brun Häst att fuska med formen eftersom allting bortom armlängds avstånd varit osynligt.
På jobb fascineras jag över min egen oförmåga att vara systematisk. Note to self: om du verkligen vill röra till det, se till att ha minst fyra anteckningsblock och blanda gärna ihop delar av olika jobb i dem...
Och, det mest magiska av allt - på fredag kommer de förvirrade kråkfötterna vara en tjusigt förpackad tidning om 24 sidor. Lika fascinerande varje gång!

Just kids

2011-11-15T11:44:00.000-08:00

På jobb: Massor av bilder på välvalda, välgjorda och högst frivilliga märken på huden.

På hemfronten: Mycket ofrivilliga rödprickiga märken i svårtydda mönster på huden.

Stress? Ringorm från hästen? Bedbugs?!

Oh no, barnsjukdomar. Som tur var inte röda hund. Utan, tada... medaljongsjuka*.

"Medaljongsjuka, pityriasis rosea, är en vanlig hudsjukdom som förekommer mest hos barn" säger sjukvårdsupplysningen.

Lucky me...

Att vara 30 och få barnsjukdomar. Jojo.

*Som tur är åtminstone ofarlig, inte det minsta smittsam och går över av sig själv.

Hälja

2011-11-14T12:37:00.000-08:00

Ensam hemma måndagkväll. Långbad, dansk deckare och sova tidigt. Eller, mest bara sova. En dag eller två tack. För att få lite kontrast till helgen. Som bjöd på allt från bygghjälm till kalla bandytår och en alldeles alldeles strålande lördagsafton med vin, kvinnor och papegojor.

Nu, tröttheten.

Rost

2011-11-09T13:27:00.000-08:00

Strålande novembersol, Häst i snöre utanför stallet, motljus i hästmustaschen. Det är rätt fint att leva ändå. Att sitta och dingla med benen medan Trind Häst knallar runt i skogen och andas ut efter 30 min fajt om vikten av att gå i rätt form. Trist tycker Häst.

Sen tar vi ett djupt andetag och tar tag i jobbet. Skridskoklubben har höstlov (en del kallar det Karjala cup, jag tänker mer på det som höstlov) så det vankas annan sport.

Helltons handbollsdamer slår Rimbo och tack och lov för att handboll oftare slutar 31-25 än 3-2. Jag sitter hopkrupen i ena hörnet, som en liten boll av luddig vinterjacka och optik, smattrar som en sniper och svär minst lika mycket över alla bilder jag inte hinner med eller inte ser. Ringrostigheten i början av säsong är inte att leka med.

Åtta mil i onödan

2011-11-07T13:28:00.000-08:00

Dagens mest underhållande, för alla utom mig själv, är tyvärr det faktum att jag åkte åtta mil för att ta bild på en rishög...
Därför några bilder på vad man kan göra en lördagseftermiddag/kväll om man är för dum för att ägna sig helhjärtat åt den dunkande efter-konferens-bakfyllan och istället hämtar några lass ishallssnö, knuffar upp en tysk bil i en skidbacke och saltar ordentligt på det. Bra mycket bättre än soffhäng om jag ska vara ärlig. Bildresultat framåt den 23:e.

På kurs med Kurt...

2011-11-06T11:02:00.000-08:00

Eller i alla fall konferens med Tidninga'. Vid Frykens strand. Med tidningsprat, mat varannan timme (minst...) och de sedvanliga konsekvenserna av att stänga in 35 excentriker på samma yta och ge dem ett glas vin eller två: mycket skratt, lite bråk och en uppsjö av historier att berätta för nykomlingar på tidningen. Ibland tror jag att det är det som själva orsaken till konferenser (läs firmafester).

Bästa: Att sitta i en bastu vid Frykens strand med en kall öl i näven och prata med fint folk.
Sämsta: Dött lopp mellan den stackars föreläsaren som hade den otacksamma uppgiften att försöka intressera 35 bakfulla journalister för något annat än att sova och det faktum att jag bokat upp mig på två (2) jobb direkt efter avslutad konferens.

Söndagen har genomlevts i god Svensson-anda. En tur till stora möbelaffären, och efter det en välbehövlig tupplur i provsäng på konkurrerande möbelvaruhus med betydligt färre barn/bråkande par/stressade hemmafixare, innan kraftansträningen "få alla skruvjävlar på rätt ställe så att det håller ihop" tog vid. Och ja, en pizza för att runda av aftonen. För att få till söndagstreenigheten bordet det egentligen tittas på Svensk Kriminalserie nu, men nej, det får finnas någon gräns.

Från kaffe till krim

2011-11-03T12:26:00.000-07:00

Tanken var att jobba hemifrån i mjukisbyxor, frilägga kollegor tills ögonen gick i kors, dricka en kaffe eller fem och kanske titta på fler gummiknivsbilder. Men, njet.

Istället hamnar jag mitt i Värmlands trivsammaste pressuppbåd på den första av dagens tre (!) presskonferenser. Som tur var handlade bara en av dem om mordåtal.

Och så var det de värmländska kriminalreportrarna... Lika som bär är nästan för lite sagt.
Jag tänker mig att det är sånt man lär sig i kriminalreporterskolan, från de lätt bekymrade minerna till de trendiga frisyrerna. Hakan i handen får man börja använda sig av så fort man har landat sin examen.
"Åh, så söta" utbrister en kollega glatt. Gissar att det var exakt den reaktionen de hoppades på...

Svart

2011-11-02T14:33:00.000-07:00

Det är rätt märkligt, det här jobbet. Ena dagen står man i en idrottshall och ser vuxna människor attackera varandra med gummiknivar - och lycksaliga leenden på läpparna, andra dagen ska det tas kort på en sten. Gummiknivsjobbet är något av det roligaste på länge och helt plötsligt känner jag att det är för lite blåmärken efter mina egna träningspass. Alldeles för lite.

Och så, i dag 2 november, klädde vi oss i finaste svarta, tvättade bort mascaran och sa hej då till Hanna. Vackert, mitt i all rödgråtenhet. Tack för att jag fick lära känna dig. För oss arbetskamrater som tyckte om, skrattade med och imponerades av Hanna var begravningen ett fint sätt att få säga adjö. Det värker i hjärtat när jag tänker på att för de allra närmsta har det bara börjat. Sorgen.

Men, med minnen av en grymt fin donna.

Hemma bra och hemma bäst

2011-10-31T14:44:00.000-07:00

Då var vi hemma igen, efter en helg som varit 50/50 pensionärs/tonårs-inspirerad. Att vara hemma hos mor och far är att bli en aning bortskämd - och att ta långa promenader och ha kafferep med fint folk. Det är väl det som är att vara vuxen gissar jag. Mittemellan det mesta. Och varför inte? Likaväl som att Hemma och Hemma kan ligga på 40 mils avstånd från varandra.

Att vara vuxen kan tydligen också vara att ha ett jobb där man kan sitta vid köksbordet med en kopp kaffe och arbeta i egen takt medan man lyssnar på en bra ljudbok. Men å andra sidan, med 170 friläggningar att göra - all form av egenmutor är bra saker...

Och så är arbetet med nästa nummer av Xtra i full gång. Förra gången blev det SÅ HÄR .

Hem til gården

2011-10-29T01:59:00.000-07:00

Sex timmars bilresa från Karlstad ligger det, Hemma.

Sex timmars mörkerkörning, varav sista timmen med stark önskan om att extrautrusta röda faran med missiler eller liknande för att undanröja älgar/väghinder/fartkameror/galet långsamma bilförare som råkar hamna framför motorhuven när Jag Vill Hem.

Till solsken genom dimdis på åkrarna, småsömnigt gudbarn, lycklig pensionärskatt, finaste vänner, bästa mop, sammetsögd hund och en stark längtan - som alltid efter ett par timmar på ön och med lika stor insikt om att det fadar efter ytterligare några timmar - efter en egen liten ölandsgård.

Och lördagsnöjet på öa blir: ta-da hästauktion. "Inte köpa, bara titta..."

Nytt

2011-10-26T13:37:00.000-07:00

Vi testar ett nytt grepp i dag - att bli intervjuad istället för att intervjua. Variation. Det gillas. Även om det är lite märkligt. Fast, att sitta med kaffe och kaka och gagga om journalistik förr och nu med en stentuff tant som jobbat på samma redaktion som Bang (!) - det känns inte som jobb...

Resultat kommer i december. Jag ska verkligen försöka att inte lägga mig i det förrän då heller.

Och sen, medan alla andra smiter i väg på quiz för att äta popcorn, dricka öl och svara på musikfrågor åker jag till stallet istället.

Till brun häst som Verkligen Inte ser poängen med att se sig ut i hällregn och mörker för att nöta galoppfattningar. Verkligen Inte.

Färg-grått

2011-10-25T06:59:00.001-07:00

Lite olika blir det allt, från färgglad FN-dag på världsskolan till "har-de-ringt-varandra-för-att-kolla-dagens-kriminalreporter-outfit-?"-rock i klassiskt grått.

I Gbg...

2011-10-24T10:48:00.000-07:00

...finns det form och design och fantastiska vänner - men inga hästar.

Vi klarade oss ändå.

En helg på det glada temat "Äta gott och dricka gott i goda vänners lag". Samma käcka motto som vi tryckte på t-shirts när vi hade pysselaftnar mitt i tonårstiden. Samma käcka t-shirts som faster sen trodde att vi köpt av något pysselgäng med Samhall som bas...

Strunt samma.

Finhelg i Göteborg med bästa väninnorna, skohelgonet på plats i hyllan, västkusten badande i skolsken, en säck lösgodis, monstertrappen upp till Ks lägenhet så att gravida kvinnor för stanna upp och vänta tills pulsen lugnat sig innan de fortsätter, ljuvliga utsikten i gengäld, affärstramp, prat, soffhäng, trerätters på grymma Familjen och så en del Cava och ännu mer prat.

Se där, ett litet välbehagsrys på armarna.
Vi ses inte tillräckligt ofta, men när det väl händer är det som att vara 18 (fast 12 år äldre) igen.

Träd, vin och ...?

2011-10-21T13:35:00.000-07:00

Ibland får man goodiebags (aka mutor/smakprover) när man är på jobb. Om de innehåller träd(!) tackar jag alltid ja.

Bara i Värmland go' vänner, bara i Värmland...

Sen tar vi en hemmafredag. Ett glas vin eller två, lite heminredning på det.

Inga konstigheter.

På banan igen

2011-10-20T11:46:00.000-07:00

Vi tar det på en utandning. För nu är oktobernumret av Xtra ute. En djupdykning i dans som resulterade i allt från fantastiska föreställningar av professionella dansare till dansterapi och vidare till fredagskvällar i fyrtakt bland leende värmländska danspar. Riktigt fint.

Att det råkade sammanfalla med både kvällsjobbveckan och den påbörjade skolfotograferingen på jobbet var ju bara ... bonus?
Men ändå, variation gillar vi.

Från att förra veckan ha skrivit på förmiddagarna och fotografera/ducka för hockeypuckar på kvällarna till att den här veckan korrläsa och sen stå på en packe tidningar och slå en blixt eller två i ansiktet på drygt 80 av mina kollegor.

Och så, i dag - en ledig dag!

Notera gärna skillnaderna i klädval mellan jobb/ledig Olaison.

Prydlig kjol vs haremsbyxor och träskor...

Blå plats - då är det hockey

2011-10-14T12:23:00.000-07:00

Nä, det bidde ingen Färjestad-seger i går heller. Guldhjälmarna ligger längst in i garderoben och förra årets hockeymästare tronar på sistaplatsen i tabellen. Tursamt nog går det precis lika bra att fotografera förlustmatcher som segermatcher, så länge man har trevligt sällskap i båset, hjälmarna på och håller kaffemuggar och datorer långt från varandra.
I den bästa av världar håller vi även hockeyklubbor och fotografrevben långt från varandra - men det verkar svårare.
Och som så ofta avslutas hockeyaftnar med plasttossor på fötterna, halvnakna män och ett uns av stress så där på torsdagskvällen. Fredagskvällen tar vi lite vin och finaste födelsedagsfirandet på istället!

Och där...

2011-10-12T13:11:00.000-07:00

... i en hängränna utanför ett energibolag frodas grönskan.

En positiv effekt av att inte städa så ofta.
Om man tar en titt under vår soffa just nu kan man få uppleva en negativ effekt av att inte städa så ofta. Inga träd på g än dock. Som tur är. Fast. Det vore förstås rätt fint om någon tappad cashewnöt bestämde sig för att slå rot. Att plocka naturgodis sittande i soffan. En övertrött dröm.

Så. Många.

2011-10-11T13:25:00.000-07:00

Testar ljus i studion. I afton öppnade porträttfabriken i fotostudion på jobbet. Hela jobbet ska förevigas och i ett svagt ögonblick sa jag "absolut, det fixar jag".
Då visste jag inte att vi är drygt 170 personer som jobbar här.
Det vet jag nu.
Yippie-kai-ey... Eller något sånt.

Hanna.

2011-10-10T13:07:00.000-07:00

Ibland händer sånt där som inte ska hända. Min fina jobbarkompis Hanna har lämnat oss. Alldeles för tidigt och på ett sånt sätt att man blir mörkrädd. Från öroninflammation till hjärnhinneinflammation till koma. Under fem månader fightades Hanna mot sjukdomen men i söndags tog det slut. Världens gladaste, vassaste och mesta. Fy fan. Det är så att man bara vill krama folk i sin närhet och berätta hur bra de är, medan de är här.
Hanna

Arvika utan synt

2011-10-09T10:50:00.000-07:00

Arvika är i stort sätt bara festival för mig, de gånger jag har hamnat i staden har lackkjolar, ölflak, garndreads och festivalarmband varit standard.

Och så kan vi ju inte ha det resonerade Hammar nr 6 & 7 och ställde till med en barrunda av sällan skådat slag. Fy så fint.

Arvika lärde mig att:

Jag är rätt usel på bowling - och blir tyvärr inte bättre av att öva.

Har man en Hammar eller två i närheten har man alltid roligt. Alltid.

Är man 30 ska man ge fullkomligt fan i att dricka i kapp med 22-åriga bartenders. Basta.

Finfredag trots förkylning

2011-10-08T07:47:00.000-07:00

Medan alla andra ägnade sig åt after workande på fredagskvällen bäddade jag ner mig med Bondfilm, lösgodis, en shot Treo och ett par kannor te. Halvslumrade och väntade på att klockan skulle ringa för (egenpåtaget) fredagskvällsjobb.
Trött som ett djur och med mitt vänaste leende draget till max klev jag in på dansrestaurang. Och gudars! Trots trötthet, förkylning och en och annan förklaring till varför jag inte dansade själv hade jag en grymt fin jobbkväll bland svettande snurrande människor som hade tid att prata en minut eller två mellan klädbytena. Finaste Värmland!

Förkylnings-o-blogg

2011-10-06T11:30:00.000-07:00

Det är internetdvala för tillfället. Jag jobbar, snyter mig, jobbar lite mer, snyter mig och sover.
That's it.
Eventuellt en svordom eller två över att den slitna klyschan om att "man blir sjuk när man är ledig och kroppen slappnar av" inte stämmer för fem öre. Även om det varit praktiskt...

Så, hur grymt det än är att Tranströmer äntligen fått Nobelpriset så vore jag än mer benägen att jubla om mina bihålor började uppföra sig som... bihålor... istället för att låtsas vara blöta yllekoftor, tunga och ogenomträngliga.

Helhelg

2011-10-02T10:51:00.000-07:00

Den där lördagsförmiddagen som SMHI hade lovat skulle bli en orgie i sol och värme blev visst det - på Öland. I Värmland satsades det mer på ulltäckestjock dimma med inslag av duggregn. Och matmässa - med KÖTT.

"Har det int' blött så är det int' mat" verkar värmlänningarna tycka lite till mans så där.

Framåt aftonen borstade vi av finkläderna och gick på 175-års kalas. Jobbet fyller jättegammalt och bjöd alla anställda med respektive på musikalen Crazy for you.

Finfint så där på lördagskvällen. Eftersom min respektive ägnade sig åt att kickoffa med sitt eget jobb smög jag med konkurrenttidningens stiligaste nattchef som date.

En helhelg helt enkelt.

Vad annars?

2011-09-30T07:46:00.000-07:00

Det enkla faktum att fiket på Seniorernas Hus heter Café Russinet gör mig alldeles glad hela helgen...

Hands up*

2011-09-29T08:54:00.000-07:00

Martin och jag och lite jobb åt lunch tillsammans i dag. Lite jobb i form av en pågående "ta bilder på att det är sommar fast det är höst"-munterhet.

Även om det kanske inte är det skojigaste jag har gjort så gillar jag ändå mitt jobb. Martin gillar också mitt jobb. Nästan alltid. Och kanske lite mindre just när han äter.

Svårt att avgöra det där.

Jag tänker att det är något sånt här han egentligen menar med gesten:
Och ja, den älskas förbehållslöst, komplett med låtsasraketer och allt. På riktigt.

Stentufft

2011-09-28T07:38:00.000-07:00

I dag har jag arbetat som skrivbiträde. Den största skillnaden mellan att vara skrivbiträde och att vara fotograf är nog att istället för att leende nicka medan människor pratar om helt obegripliga saker måste man nu säga "vänta lite nu, hur menar du att ni jobbar strukturellt med att förbättra strukturerna...?" och tvinga fram begripliga svar som man själv kan förklara för andra.

En annan stor skillnad är att det inte alltid är Nytt och Spännande att hamna på ställen som är helt okänd mark.

It-mässa till exempel är mycketmycketmycket okänd mark för mig.

Därför blir jag lite lycklig när jag hittar en Toughbook. En dator som är så långt ifrån alla lövtunna äppeldatorer man kan tänka sig. En magnesiumdopad dator som tycker att en trevlig syssla är lite undervattensmailande, en rejäl ökenstorm eller kanske att bli överkörd av en tanker.

En okrossbar dator. En dator helt i min smak alltså.

Försöker sprida glädjen i detta på redaktionen och låtsas som ingenting om någon frågar hur jag lyckats få in ord som "tidsresor" och "materialisering" i en text som handlar om en IT-mässa.

Surprise!

2011-09-25T11:28:00.000-07:00

Det var en del förberedelser, några lögner, lite planering och en hel del nervositet. Men så, på lördagskvällen vid tio i nio satt 25 vuxna människor i ett nedsläckt rum i vår lägenhet och väntande på att Martin skulle komma hem från Stockholm, sätta nyckeln i låset och intet ont anande kliva rakt in i ett rungande SURPRISE och sin egen överraskningsfest!
Så himla bra. Och så himla bra folk vi känner!Nu försöker jag bara bli klok på om hyresvärdens svar på mitt "förlåtförlåtförlåt för att det blev hemmafest till halv fyra"-sms löd "äh, det är så sällan ni för något oväsen, ni kan gott partaja lite oftare" är bra eller dåligt... Uppenbarligen är vi aningen för välartade för vårt eget bästa, dåligt med rockmyt på Länsmansgatan.

OMG

2011-09-22T13:12:00.000-07:00

Jomenvisst ÄR det en double rainbow! Över ett nöjesfält till och med!

Magic moments, bara så där i Karlstad.

Så glatt, så himla glatt. Och ett ljuvligt tillfälle att titta på:
Känner att jag trots allt tar det med fattning, i jämförelse i alla fall...

Mobilt

2011-09-21T12:52:00.000-07:00

Jobbvecka och så födelsedagsfirande, korrläsning och slutredigering av Xtra, tre kilo trattkantareller, basket med brrrrudarna, läsarkontakt, lite hästmule på det - och så rundar vi av med total verklighetsflykt i form av fantasyserien Wheel of time.

Jag vandrar runt med stirrig blick och en bok under armen eller i väskan och Martin missar inget tillfälle att viska "nöööörd".

Så är det ibland.

Jag gillar't.

Och så är det höst och allt och folk har äntligen på sig kläder igen och om det bara slutar regna så att inte Arvika blir ett nytt Atlantis så är hösten 2011 Bara Bra Saker.

HIPP HIPP!

2011-09-17T13:07:00.000-07:00

I dag är inte alls någon vanlig dag, Martin fyller år och jag fick en sovmorgon och tid att presenta ordentligt!

Hipp hipp på dig babe.

Sovmorgonen var ju tyvärr av den enkla anledningen att istället för att fira dig På Riktigt hela dagen så tillbringades den i sällskap av skridskoklubben...

Precis som varenda år.

Men nästa år, då minsann...

I skottlinjen

2011-09-16T12:45:00.000-07:00

Jo, skridskoklubben från Karlstad gick ju och vann mot skridskoklubben från Skellefteå. Sanny Lindström var jätteglad efter sitt kvitteringsmål. Och ja, Sanny Lindström är glad. När han är på dåligt humör är han inge' rolig att möta kan jag tänka...

Själv tillbringade jag första perioden på halvkasst humör, med en ispåse på armen och en begynnande svullnad vid vänster armbåge.
Jag hade inte en chans att flytta mig när någon av backarna rensade bort puck från egen zon så grundligt att den satt som en smäck i en fotografarm.
Men, "bästa stället" (förutom det faktum att hade jag stått någon annanstans hade jag antagligen inte blivit träffad) att få puckar på sig är precis bredvid materialare och hockeysjukvårdare.
En värktablett, lite vatten och en ispåse fasttejpad runt amen senare var det ready to go igen.
I dag har jag knappt ont men jobbar mig stadigt mot blåmärke och svullnad av hockeyrang.

Snel hest

2011-09-14T13:02:00.000-07:00

Det drar ju som sagt ihop sig till hockeypremiär för säsongen. Kalla fötter och White stripes-körer och kanske en vettig bild eller två. Jag gillar't. Faktiskt. För att vara någon som vuxit upp i ett landskap som helt saknar ishallar så tycker jag ändå att jag har anpassat mig rätt bra till hockeyfrenesin i Värmland. Men, jag kommer aldrig uppskatta hockey med riktigt samma entusiasm som killen vars underarm jag stötte på i en värmländsk ishall förra månaden...

Och, så har jag hittat mig ett tax-substitut att syssla med på lediga stunder. Martin... visst vore det väl fint med en snel hest?

Fotobambi

2011-09-13T13:24:00.000-07:00

Tanken var att jag skulle plåta knattebandy, lite skridskoskolebilder så där. Knattarna glider ut på isen, som glada pyttepingviner rasar de fram. Hälften av tiden på skridskorna och hälften av tiden kasande på magen. Fint så.

Med en spänst och smidighet som får Bambi att framstå som guldkandidat i konståknings-OS kasar jag själv ut på isen för att fota. Jag hinner inte mer än några ostadiga steg förrän jag känner en pytteliten hand som suger tag i min jacka. En livrädd femåring stirrar upp på mig medan hans skridskor vevar på i bästa Fred Flintstone-style. Stackar'n anar inte att han har satsat på helt fel ben för att finna stabilitet på isen...

Men, på någon sätt lyckas vi hamna på rätt köl och med en femåring fasthakad vid höger ben börjar jag bogsera mig runt i ishallen och fotografera resten av gänget. That's my day.

På torsdag är det dags för skridskolubben på Färjestad att börja åka. Jag håller varenda tumme för att vi slipper den här typen av närkontakt då.

Galenskap i Korthet

2011-09-12T12:52:00.000-07:00

Min jobbil verkar ha en lika sund inställning till växthuseffekten som valfri republikansk presidentkandidat...

Kanske kör Rick Perry en likadan bil som jag gör, fast antagligen med större behållning.

Panghelg

2011-09-11T11:04:00.000-07:00

En annan fin sak med att vara sin egen chef är att det är fritt fram att smälla, kladda och spränga saker - på arbetstid. I alla fall så länge man kan motivera det någorlunda hyggligt...

Nu återstår det att se om kommunens barnfamiljer kommer att uppskatta våra pigga initiativ eller bli galna över att kidsen uppmanas att "testa det här hemma".

Sen drog vi på oss rock n' roll-temat och minglade loss med Lady Gaga, David Bowie och Gene Simmons på Veras fina födelsedagskalas.

Maskerader är fantastiska små företeelser. Speciellt när folk tar det på allvar. Så där som jag alltid önskar att jag hade gjort när jag i sista minuten sladdar runt och letar outfit...

Det löste sig, riktigt fint till och med:
Det tar vi en liten sång på tror jag bestämt.

Kaffepaus i fabriken

2011-09-07T06:53:00.000-07:00

Fortfarande höst. Med ett extremt förvirrat väder där det enda säkra är "mer eller mindre regn". Trots det är det mesta glatt.
Provocerande glatt om man frågar min kära sambo.
Det är nästan så att han tar illa vid sig när jag studsar upp på morgonen och kasar i väg till jobbet så snart som möjligt. Utan att ens snooza.
Men, egentligen är det kanske inte så konstigt. Just för att det är höst. Förändringarnas - men även Den Stora Jobbpanikens - tid.
Efter en universitetstid med 50 % utbildning och 50 % skämselpropaganda om att "ni vet att ni inte får något jobb om ni inte är Bäst, Har flest idéer och dessutom Mesta kontaktnätet" samt insikten om att det går ett dussin urduktiga människor på varje vick, tjänst eller liten deltid som kan tänkas skakas fram så är det ljuvligt skönt att Gå Till Jobbet. Och trivas.

Att vara ledig på hösten är helt enkelt ingen bra sak. Om det inte är för ett par tre månaders resande i Sydamerika förstås...

Ned släpp (som H. Lundqvist hade sagt)

2011-09-06T04:12:00.000-07:00

Höst var det ja, nu drar hockeysäsongen i gång och dagen ägnas åt att kortografera män i kostym tillsammans med andra män i kostym. Och kanske en liten egobild, mest för att försäkra mig om att jag inte är man.
Jag passerade nämligen dörren till pressträffen under namnet Mikael Lindblom...

Dagens gladaste stund: när alla tränare drog på sig lagtröjor och jag fick i alla fall tio minuter på mig att lista ut vem som är vem...
10 minuter, sen höjdes svårighetsgraden igen.

Höst...

2011-09-05T12:43:00.000-07:00

... det har varit allt från det första nervösa uppropet på högskolan i Kalmar, 13 kvadrat studentrum i Malmö, studentmyller i Lund, kollektivboende i Sundsvall, pigga hästar utanför Madrid eller praktik i Karlstad.
Så fort det börjar lukta höst i luften har det varit nytt. Nytt fint folk, nya böcker och nya städer.

Nu kör vi level två, Fortsättningen. Ingen flytt den här hösten heller. Snart två år i Karlstad. Snart längre än jag någonsin bott på ett och samma ställe utan några flyttar. Good stuff.

På nyheterna analyserar knivskarpa ekonomer De Nya Börsrasen.
"Hur länge kan det egentligen hålla på?" frågar reporten
"Tja, hur långt är ett snöre..." svarar ekonomen glatt.

Humor. Det är allt bra fint det.

Don't look down

2011-09-03T07:52:00.000-07:00

När vi kliver ur hissen, 65 meter upp, hinner jag ta ett ganska stort kliv ut innan jag inser att golvet ("golvet") består av hopsvetsade dörrmattor. 65 meter upp. Fri sikt ner. 65 meter ner. Till betonggolvet. Reporter-Daniel står blick stilla och djupandas. Sen stirrar vi båda två stint in i väggen och ger fan i att blicka ner. 65 meter ner.

Jag lever, jag jobbar, jag försöker vänja mig vid att vara min egen chef här och ha tre veckors framförhållning ( med varierande framgång), ibland försöker jag klona mig själv för att vara överallt samtidigt (med större framgång märkligt nog), jag bloggar mindre regelbundet och ikväll dricker jag en öl eller två. Semestern är slut och hösten är här. Bra så.

sä-mää-s-tär

2011-08-26T02:27:00.001-07:00

Vi tar lite semester. Ganska mycket till och med. För att vara oss. Öland blandar och ger, med ligga-och-steka-på-stranden-väder ena dagen och springa-mellan-bil-och-café-väder andra dagen. "Off season" som den lilla tanten sa till två kompisar som också tog sen ölandssemester. Där satt hon i sin stora lada med massa potentiella loppisfynd omkring sig och gjorde en knivskarp analys. Off season. Vi gillar't faktiskt så. Björnbären växer extra bra så här off season. Och pensionärskatten är lycklig som en kattunge över att få soffsällskap en regnig afton.

Tant Fredag

2011-08-19T14:31:00.000-07:00

Fredagsmys på jobb. En teskål, en tidning att webba ut, något slags danstävlande på tv:n i mitten av redaktionen och ett tidningslakan där jag likt en enveten bingotant kryssar av mina publicerade sidor. Kunde varit taget från vilket ålderdomshem som helst.Förutom det där med att webba tidning kanske. Fast, vem vet. De kanske är sånt de gör nu, de pigga pensionärerna. Webbfanzines och sånt. Själv kör jag mer Klassisk Tant. Yllekofta och yllekjol. Och påsar under ögonen.
Oh the wild life I'm livin'!

Knock out

2011-08-18T12:47:00.000-07:00

Ibland, exempelvis de dagar man råkar träffa ursnygga världsmästarinnor i boxning (från Åtvid, mind you!) som Frida Wallberg och blir så där lite lagom starstruck (för tusan, kvinnan har tagit VM-titeln mot en brud som har smeknamnet Odjuret!) och konkurrent-Helena och jag får lite pepp när vi glatt avslöjar att vi dänger varandra på Friskis & Svettis emellanåt så inser jag att jag också skulle behöva två vältatuerade män i tvåmeterklassen med brutna näsor som tvingar en att följa ett strikt motionsschema för att komma i skinnbyxor av det slaget Frida skrider runt i. Om ens då. Jag hade i alla fall med största sannolikhet fått pisk av en brud som kallas odjuret.

Så, för att inte deppa ihop totalt tillbringar jag kvällen hulkandes av skratt framför datorn:
Härifrån är den ljuvliga bilden hämtad - och ja det finns fler. Galet många fler. Hur så många familjebilder lyckats bli så fantastiska är en gåta. Innan digitalkamerans tid I guess. Hurra för det!

Pet photographer

2011-08-17T13:16:00.000-07:00

Det är något visst med de där låga, långa, släta med vackert svängande öron i markhöjd. Man vill liksom ha. Nu. I väntan på en egen kan man kasta sig på knä och klia öron på diverse taxar so dyker upp. I längden kommer det inte räcka, jag vet ju det. Du vet det också Martin, du vill bara inte erkänna det än...

Andra som också ofrivilligt haft husdjur är Ingrid i Karlstad. Läs här om hennes eh... oväntade möte med en boaorm på balkongen. Ingrid är uppenbarligen en ganska tuff tant. Hon såg 3metersboan, släppte dynorna hämtade kameran och knäppte några bilder innan hon ringde polisen.
Så hade ordergången inte varit om det handlat om mig. Se orm. Börja hyperventilera. Svimma. Vakna till. Komma i håg orm. Svimma igen. Sen ringa polisen är nog mer realistiskt.
Men så, i ett terarrium är det ingen fara att träffa balkongboan. Han blinkade inte ens när jag stack in ett tele i enormsgropen och knäppte. Ormeländet hamnade för nära så jag tryckte mig mot bakomvarande väggar för att få med Mycket Orm.
"Vilken tur att du inte är rädd för spindlar" säger ormräddarkillen tillika djuraffärsinnehavare nöjt. Så, sakta vänder jag mig om och stirrar rakt in i luden spindelrumpa som trycks mot glaset på andra sidan. Jo, det är nog faktiskt tur att jag inte är rädd för spindlar... De där ludna legsen går inte av för hackor...

Med solen i ryggen

2011-08-15T11:53:00.001-07:00

För första gången sedan i maj sticker jag fötterna i ett par boots när jag åker till jobbet. Regnet strilar nerför jackhuvan och droppar ner på nyinköpta regnbyxor. Så kan det gå.
Det kanske är slut på motljusbilder för ett tag framöver nu...
Det vore väl synd, jag trivdes fint både på Älvsbacka och på Olssons brygga.

Ska vi byta grejer...?

2011-08-14T11:55:00.000-07:00

"Du köpte väl ingenting?!" utbrister mamma när jag avslöjar att lördagen tillbringades på samlarmässa bland 1 km loppisstånd. Fullkomligt logiskt efter förra helgens avyttrande av egna prylar.

"Nä... Knappt inget alls..."

Kanske en liten lampa, någon ljusstake, ett par vinerstövlar och en ljuvlig klänning, möjligen en liten Stig Lindberg-ask och så en urtjusig papperskorg. Bara nödvändiga saker alltså.

Årstidsförvirring

2011-08-12T05:35:00.001-07:00

En omväxlande jobbtorsdag får man nog lov att säga...
På eftermiddagen solvarma klippor och ganska lättklädda badgäster. På kvällen skridskor och snösprut. Bara i Värmland go' vänner, bara i Värmland.
Efter två år här tycker man att jag borde lärt mig, borde ha koll på att när hockeyreportrarna får något hungrigt i blicken så är det läge för att ha fotriktiga skor på jobb.
Skor som klarar en och en halv timme på isigt betonggolv. Skor som inte är ballerinaskor med andra ord.
Faller helt klart under kategorin "lär dig för all del inte av dina mistag".

"Du måste ha världens bästa jobb?!""

2011-08-10T12:50:00.000-07:00

Oh yes, det har jag allt. Sen kan man förstås tycka att det kanske inte är det mest nödvändiga av jobb.
När bästa Anna inte kan svara i telefon för att hon jobbar är hon för det mesta ute och räddar liv, när jag inte kan svara för att jag jobbar är jag kanske ute och kortograferar en farbror som är upprörd över att kommunen underlåter att asfaltera hans vägstump ute på landet.

Olika falla ödets lotter...

Oj

2011-08-09T12:04:00.000-07:00

Vi skulle en sväng till Öland, njuta av solsken och byakänsla. Vi skulle inte ramla ihop i feber och testa landstinget i Kalmars gästfrihet. De bjöd på dropp och antibiotika och vi stannade lite längre än vi hade tänkt. Nu, så här i efterhand, kan man ironisera över det.
Men, just då, när man vandrar ensam genom mörka sjukhuskorridorer med tårarna droppande och total frustration över varför de inte kan lista ut vad det är för fel på Martin som ligger och skakar i frossa - då är man inte så himla tuff.
Nu gick det bra. Det var bra.
Det är mycket på Öland och i Kalmar som är bra.

Fail. Helt enkelt.

2011-08-05T07:15:00.000-07:00

Note to self: Nästa gång du får du geniala idén att lägga din platt på mage på en fotbollsplan och be en fotbollsspelare chippa bollen över dig "och se om du kan komma riktigt nära"- don't. Ge bara fan i det...
Allt, från huvudvärk till gräsiga objektiv bli bättre då.

Lagom nära - vi nöjer oss med det.

Nu tar vi helg. På ÖLAND!
Mot gårdsloppis och minibildutställning i Runsbäck! Kom dit om du bor i krokarna vettja.

040-LYCKA

2011-08-01T12:35:00.000-07:00

De har blivit några år äldre, några har barn och andra fasta jobb, de bor i lite större lägenheter med färre rivningskontrakt nu, de gillar dyrare vin än tidigare, ställer till med fler spontanbjudningar som involverar med föda än rödvin och det tar lite längre tid för dem att piggna till dagen efter.

Det känns med andra ord som att alla vänner i Malmö följer samma mönster som jag. Fint folk, fint fint folk!

Halvsemstrar som man inte kommer det minsta utvilad tillbaka från är de bästa, det är sen gammalt det.
Skåne, jag tycker allt himla mycket om dig.

All work and no play...

2011-07-27T04:53:00.001-07:00

För efter 10 dagars non stop-sånt där är det dags för några dagars sånt här:
Vin i toffla, öl på Möllan och nygammal shopping.
Hej Malmö, det ska allt bli fint att ses igen.
Med sex timmar på tåg kommer jag dessutom ha hunnit jobba mig in till precis rätt nostalgimood för att kliva av tåget som en 21-årig version av mig själv och rakt in i Stellas kök med rödvin och vegbuffe och välbehagsrysningar över armarna.

Mina händer behövs här...

2011-07-25T07:07:00.000-07:00

...säger Inger när vi först får tag på henne i Oslo efter mardrömsdygnet. Inger är operationssköterska på Ullevåls sjukhus dit alla skadade fördes efter terrordådet.
"Timme efter timme, bår efter bår tar hon emot skadade människor. Klipper upp kläder, stillar blod, tvättar sår, dukar upp för operationer, assisterar med instrument, plockar ut kulor"
Att träffa Inger på plats i Oslo dagen efter det ofattbara gjorde det inte mer begripligt, men om möjligt än starkare.
Läs Karins fantastiska text HÄR.

Varför...

2011-07-24T09:48:00.000-07:00

... är det enda man kan säga, tänka, känna.
Oslo har nog aldrig varit så nära och på samma gång så långt borta som nu.

Så tänker jag när jag dimper ner i soffan på lördagskvällen, med ostmacka och tomatsoppa och oändlig trötthet. I dag är det söndag och jag vet att tröttheten går över, snart.
Det finns de som har det väldigt mycket värre.

Back to basic

2011-07-21T11:05:00.000-07:00

Det räckte med en tågbiljett. En tågbiljett och back to basic.
En tågbiljett till Malmö nästa vecka, till fint folk och nostalgiöl.
Och enkla raka bilder, utan att krångla till det. Efter två dagars bildvrängande utan några klockrena idéer gör jag en enkät.
Fyra fejjor, en fråga som alla kan svara på och ett tele.
Det är inte kvantfysik direkt, men när jag kommer tillbaka inser jag att varenda enkätbild är bättre än något annat jag krånglat till under dagen.
Det behöver inte vara svårt för att vara fint, och gudars så lång tid det hade tagit att uppfinna hjulet varenda gång.
Så, helt plötsligt var det roligt igen.

Sen jobbar vi lite med självdistans också. Rätt mycket till och med. Att en stor del i tidningssjälen handlar om att dokumentera, och tyvärr även arkivera, gör att gamla synder (läs bilder) aldrig försvinner.
Det var inte bättre förr, inte alls faktiskt. Då var inte ens basic lätt. Inte alls faktiskt.

Det bidde inte ens en vante...

2011-07-20T12:34:00.001-07:00

... för efter en halvledig dag, där en helledig dag ska klämmas in, med sol och flipflops och picknick och tiggande ankor och blåbär kommer Den Stora Tröttheten. Den där som inte ens skakas bort när jag slängs i en motorbåt och fotar pyttebåtar i 40 knop eller får finmiddag när jag sladdar hem en halvtimme för energipåfyll.
Tomt, helt enkelt.
I morgon har vi helt enkelt lite överseende när vi bläddrar i tidninga', deal?

Fotografer...

2011-07-19T13:01:00.000-07:00

... är allt praktiskt att ha med, vi kan (förutom att knäppa ett kort eller två) köra bilen, ha med en extra penna, ha kollat upp vägen innan, ställa de dumma frågorna, verka snäll och avväpnande - och dessutom fungera som barnvakt om det är så att en fotbollshjältinnas systerdotter behöver avledas från intervjupersonen.
Tänk så praktiskt.
Nä, i dag är jag snäll, glad och tacksam. Man blir det när ösregnsskurarna passar på att komma när jag sitter under skyddande lunchrestaurangsmarkis eller i bil på väg till jobb. Att det sedan spricker upp i strålande sol när det ska cyklas till jobb och fotograferas fotbollshjältinna är magiskt.
Jag är snäll, glad, tacksam - och lite lite misstänksam. För ett sånt flyt kan ju knappast hålla i sig...

Hur som helst, fantastiskt stort grattis till Sara Larsson som glatt dänger ett VM-brons i bordet och förutom att vara grym på fotboll är så där genomtrevlig att man vill att allt ska bli väldigt bra.

Kjesarens nya kläder...

2011-07-18T12:43:00.000-07:00

... går i grönt. Tre veckor höll den ut. Den dära iPhone 4an som jag väl misstänkte inte var ordentligt Olaison-anpassad.
Och nej, efter bara en litenlitenlätt studs i asfalten föll den ut i glaskrossglitter. En perfekt rödvinspassning som högerhanden missade att göra vänterhanden uppmärksam på.
Så, nu är det skyddskläder som gäller. En liten turkos pyjamas att dölja den glittrande baksidan med.
Skal är tufft, jag borde ha insett det tidigare.
Det hade räckt att kasta ett öga i jobbentrén - där Värmlands Mesta Bad Ass-attityd Skal glider runt i sin lilla bassäng. Och tittar på mig som om jag hade tänkt göra ett iPhone-skal av honom...
Gissar att jag hade åkt på stryk om jag försökte.