sä-mää-s-tär

Vi tar lite semester. Ganska mycket till och med. För att vara oss. Öland blandar och ger, med ligga-och-steka-på-stranden-väder ena dagen och springa-mellan-bil-och-café-väder andra dagen. "Off season" som den lilla tanten sa till två kompisar som också tog sen ölandssemester. Där satt hon i sin stora lada med massa potentiella loppisfynd omkring sig och gjorde en knivskarp analys. Off season. Vi gillar't faktiskt så. Björnbären växer extra bra så här off season. Och pensionärskatten är lycklig som en kattunge över att få soffsällskap en regnig afton.

Tant Fredag

Fredagsmys på jobb. En teskål, en tidning att webba ut, något slags danstävlande på tv:n i mitten av redaktionen och ett tidningslakan där jag likt en enveten bingotant kryssar av mina publicerade sidor. Kunde varit taget från vilket ålderdomshem som helst.Förutom det där med att webba tidning kanske. Fast, vem vet. De kanske är sånt de gör nu, de pigga pensionärerna. Webbfanzines och sånt. Själv kör jag mer Klassisk Tant. Yllekofta och yllekjol. Och påsar under ögonen.
Oh the wild life I'm livin'!

Knock out

Ibland, exempelvis de dagar man råkar träffa ursnygga världsmästarinnor i boxning (från Åtvid, mind you!) som Frida Wallberg och blir så där lite lagom starstruck (för tusan, kvinnan har tagit VM-titeln mot en brud som har smeknamnet Odjuret!) och konkurrent-Helena och jag får lite pepp när vi glatt avslöjar att vi dänger varandra på Friskis & Svettis emellanåt så inser jag att jag också skulle behöva två vältatuerade män i tvåmeterklassen med brutna näsor som tvingar en att följa ett strikt motionsschema för att komma i skinnbyxor av det slaget Frida skrider runt i. Om ens då. Jag hade i alla fall med största sannolikhet fått pisk av en brud som kallas odjuret.

Så, för att inte deppa ihop totalt tillbringar jag kvällen hulkandes av skratt framför datorn:
Härifrån är den ljuvliga bilden hämtad - och ja det finns fler. Galet många fler. Hur så många familjebilder lyckats bli så fantastiska är en gåta. Innan digitalkamerans tid I guess. Hurra för det!

Pet photographer

Det är något visst med de där låga, långa, släta med vackert svängande öron i markhöjd. Man vill liksom ha. Nu. I väntan på en egen kan man kasta sig på knä och klia öron på diverse taxar so dyker upp. I längden kommer det inte räcka, jag vet ju det. Du vet det också Martin, du vill bara inte erkänna det än...

Andra som också ofrivilligt haft husdjur är Ingrid i Karlstad. Läs här om hennes eh... oväntade möte med en boaorm på balkongen. Ingrid är uppenbarligen en ganska tuff tant. Hon såg 3metersboan, släppte dynorna hämtade kameran och knäppte några bilder innan hon ringde polisen.
Så hade ordergången inte varit om det handlat om mig. Se orm. Börja hyperventilera. Svimma. Vakna till. Komma i håg orm. Svimma igen. Sen ringa polisen är nog mer realistiskt.
Men så, i ett terarrium är det ingen fara att träffa balkongboan. Han blinkade inte ens när jag stack in ett tele i enormsgropen och knäppte. Ormeländet hamnade för nära så jag tryckte mig mot bakomvarande väggar för att få med Mycket Orm.
"Vilken tur att du inte är rädd för spindlar" säger ormräddarkillen tillika djuraffärsinnehavare nöjt. Så, sakta vänder jag mig om och stirrar rakt in i luden spindelrumpa som trycks mot glaset på andra sidan. Jo, det är nog faktiskt tur att jag inte är rädd för spindlar... De där ludna legsen går inte av för hackor...

Med solen i ryggen

För första gången sedan i maj sticker jag fötterna i ett par boots när jag åker till jobbet. Regnet strilar nerför jackhuvan och droppar ner på nyinköpta regnbyxor. Så kan det gå.
Det kanske är slut på motljusbilder för ett tag framöver nu...
Det vore väl synd, jag trivdes fint både på Älvsbacka och på Olssons brygga.

Ska vi byta grejer...?

"Du köpte väl ingenting?!" utbrister mamma när jag avslöjar att lördagen tillbringades på samlarmässa bland 1 km loppisstånd. Fullkomligt logiskt efter förra helgens avyttrande av egna prylar.

"Nä... Knappt inget alls..."

Kanske en liten lampa, någon ljusstake, ett par vinerstövlar och en ljuvlig klänning, möjligen en liten Stig Lindberg-ask och så en urtjusig papperskorg. Bara nödvändiga saker alltså.

Årstidsförvirring

En omväxlande jobbtorsdag får man nog lov att säga...
På eftermiddagen solvarma klippor och ganska lättklädda badgäster. På kvällen skridskor och snösprut. Bara i Värmland go' vänner, bara i Värmland.
Efter två år här tycker man att jag borde lärt mig, borde ha koll på att när hockeyreportrarna får något hungrigt i blicken så är det läge för att ha fotriktiga skor på jobb.
Skor som klarar en och en halv timme på isigt betonggolv. Skor som inte är ballerinaskor med andra ord.
Faller helt klart under kategorin "lär dig för all del inte av dina mistag".

"Du måste ha världens bästa jobb?!""

Oh yes, det har jag allt. Sen kan man förstås tycka att det kanske inte är det mest nödvändiga av jobb.
När bästa Anna inte kan svara i telefon för att hon jobbar är hon för det mesta ute och räddar liv, när jag inte kan svara för att jag jobbar är jag kanske ute och kortograferar en farbror som är upprörd över att kommunen underlåter att asfaltera hans vägstump ute på landet.

Olika falla ödets lotter...

Oj

Vi skulle en sväng till Öland, njuta av solsken och byakänsla. Vi skulle inte ramla ihop i feber och testa landstinget i Kalmars gästfrihet. De bjöd på dropp och antibiotika och vi stannade lite längre än vi hade tänkt. Nu, så här i efterhand, kan man ironisera över det.
Men, just då, när man vandrar ensam genom mörka sjukhuskorridorer med tårarna droppande och total frustration över varför de inte kan lista ut vad det är för fel på Martin som ligger och skakar i frossa - då är man inte så himla tuff.
Nu gick det bra. Det var bra.
Det är mycket på Öland och i Kalmar som är bra.

Fail. Helt enkelt.

Note to self: Nästa gång du får du geniala idén att lägga din platt på mage på en fotbollsplan och be en fotbollsspelare chippa bollen över dig "och se om du kan komma riktigt nära"- don't. Ge bara fan i det...
Allt, från huvudvärk till gräsiga objektiv bli bättre då.

Lagom nära - vi nöjer oss med det.

Nu tar vi helg. På ÖLAND!
Mot gårdsloppis och minibildutställning i Runsbäck! Kom dit om du bor i krokarna vettja.

040-LYCKA

De har blivit några år äldre, några har barn och andra fasta jobb, de bor i lite större lägenheter med färre rivningskontrakt nu, de gillar dyrare vin än tidigare, ställer till med fler spontanbjudningar som involverar med föda än rödvin och det tar lite längre tid för dem att piggna till dagen efter.

Det känns med andra ord som att alla vänner i Malmö följer samma mönster som jag. Fint folk, fint fint folk!

Halvsemstrar som man inte kommer det minsta utvilad tillbaka från är de bästa, det är sen gammalt det.
Skåne, jag tycker allt himla mycket om dig.