Idrottsglädje

I går var det veteranhockey i stan... Det enda mantrat som gamle målvakten mumlade om och om igen var "ingen tunnel, ingen tunnel, ingen tunnel". Det gick så där kan man väl säga...
Desto roligare att vakna upp på lördagsmorgonen och kasta sig i väg till bowlinghallen för att få se hjältarna i handikapplaget Team Tiger knocka käglor. Så vansinnigt mycket glädje.

Fast allra roligast hade min tokförkylda syster. Jag berättade hänfört om morgonens aktiviteter med handikappbowling för snorande yster som förvånat bryter in "Men hur handikappad behövde man vara för att vara med då?"

Nä alltså, jag spelade inte.