Ibland så...

...blir det liksom inte som det ska. Och jag blir vansinnig. På riktigt. Lika mycket som jag blir nöjd tiger med två jägare i magen (minst) när jag får beröm - lika mycket Ior blir jag när saker och ting inte blir som jag vill att det ska.

Men. Ibland blir det så också.

VM-guld till Spanien, fifan va fint. Allt medan matchen knuffar, filmar och stämplar sig framåt inser jag att jag verkligen håller på Spanien.

Jag minns första fotbollsmatchen jag såg på en spansk bar. Derby mellan Real och Atletico. 21-årig svenska bland arga (egentligen glada, men hur ska man veta det när alla bara svär och skriker) spanska fotbollsfantaster.

Älskade Spanien.

Med vackra vita arabhingstar, morgonridning i bergen, SFI-spanska tillsammans med glada ryska städerskor, två timmars siestor vid poolen, hästutställningar och liveget leverne bland det blå blodet strax utanför Madrid.

Och en orolig mamma i Sverige som skickar ner berg av högskolekataloger för att locka till studier istället för giftermål med en dubbelt så gammal marockan...

Du är klok du mamma.

Sara och Martin ger ordet barnpassning en ny dimension när de försiktigt lyfter in kiddo genom fönstret. Inga Wacko Jacko-tendenser här inte. A-barnet Alfred är söt som få och har redan lite lockiga tendenser til pappas förtjusning...