Då känns det bra att yster gnällbloggar om skavsår från flipflopsen. Jag vill också gnälla över skavande remmar. De egna fötterna är inbäddade i så många raggsockor att jag inte bara fyller ut second hand-bootsen utan till och med håller mig näst intill svävande över vattenpölarna.
Oh well, en vecka till ska jag väl stå ut. Sen så! Pyttepingviner och tasmanian devils och sommar och världens bästa syster. Bra så.
Själv höstgnäller jag mest, pillar och plockar och väljer och väljer bort och ångrar mig och plockar tillbaka och funderar över hur svårt det egentligen ska vara att plocka ihop något representativt. Men, mitt i allt som ratas, just nu, hittar jag roliga stunder. Folk jag träffat och gillat. Det är ju ändå det som är poängen. För mig.
Hundutställning med piffiga Vilma och hennes välklätt rutiga hussar.
Sven Yrvind, ensamseglare och äventyrare, som inte alls förstår poängen med Svenssonliv.
Förnärmade hönan Malin som inte fick åka buss.
Livet på landet, got to love it.
Karl-David, läkare och festfixare. Bästa kombon någonsin.
Axel, tja mest bara Axel.
Fint det. Brudarna tar vi nästa gång.
2 kommentarer:
Vilka fantastiska bilder du har tagit! Jag gillar hundutställningen, otroligt tjusigt foto. Men måste ändå säga att förnärmade Malin är en favorit! En vecka.. shit är det sant?!
Visst är det galet.
Jag har plåster på armen, jätteväskan i hallen och shorts snurrande i tvättmaskinen. Nu är det på riktigt!
Känns det bra eller dåligt för dig? Det går ju rätt snabbt...
Skicka en kommentar