Pulkaland

Så, hemma i Karlstad efter två månader. Fint så. Nästan frisk igen efter i tur och ordning snörvlande, feberfrossande och spyende. Lite minijulafton efter insnöade gäster, filmjölk i stället för julmat och sällskapsspel i stället för frusna lår och tokfylla tillsammans med pick och pack och annat boskap på Kalmars djupfrysta gator.

Då minsann, då kan man i stället klä på sig och sina vänner och sin stackars sambo färgglada termobyxor och vandra mot solen uppför en stupande backe i ett villaområde där Anna bor. Strunta i snowboardåkande barn och gallskrikande kasta sig utför backen i knallröd pulka.

Vårt eget barnalibi a k a älskade gudbarnet gallskrek och tittade längtansfullt mot sin vagn så fort hans stövelklädda tassar nuddade det otäcka vita, han är mer av en sommarkille tror jag bestämt. Vi aningen mer vuxna, vi Är. Oavsett väder. Det är det som är det fina med goda vänner och när det pulka/snowrace-tävlas nedför stupbacken så är livet förbannat bra.

Lika fint som smaken av djupfryst/brännskadad kååv kryddad med T-röd. Världens bästa vintermat.
Två dagar och inga kräkningar senare är vi tryggt hemma i Karlstad igen. Att hitta sig själv på jobb efter två månaders ledighet är en fest och jag leker redaktör så det står härliga till. Så kan det gå.