Får det vara så vackert, får det verkligen vara så vackert, mumlar jag upprepade gånger och andas andäktigt så att bilrutorna nästan immar igen.
- Ja, svarar värmlänningen utan att släppa vägen med blicken.
Jojo, Värmland, det är allt fint det. Speciellt när man får hänga med locals.
Heja!
Tänk va, för tio år sedan, då trodde jag nog att jag skulle bo i Malmö, jobba som kvällstidningsreporter och kanske vara sambo med någon reklamare som gillar tygkasse-pop och friluftsliv när jag närmade mig 30-strecket.
Jag trodde inte att jag skulle bo i vackra Värmland (som inte existerade annat än i Selma-sagor), fotografera älgar och hockeydrabbningar och vara sambo med en skinny rocker som tar på sig skinnjacka och boots på skogsvandringen.
Tänk va, att det kan bli så himla mycket bättre än vad man kan föreställa sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar