Helt plötsligt är radion full av Whitney-låtar och jag tänker på alla gånger man stått där med svettiga mellanstadiehandflator, lutat huvudet mot en benig pojkaxel och vaggat fram och tillbaka med myrsteg i tryckartakt medan Whitney sjungit om hur I Will Aaaalways Looooooove Yooooouuuu.
(Sorry Dolly, men det är Whitneys låt för mig)
I Björklokalen, THE skolfestställe i Färjestaden, som var centrum i kärleksvärlden och överlägset bästa fråga-chans-stället.
I Björklokalen, THE skolfestställe i Färjestaden, som var centrum i kärleksvärlden och överlägset bästa fråga-chans-stället.
Då, när kärlek var svettiga handflator på vita jeansbakar eller någon som slafsade en i örat.
Då, när True Love fanns i parallellklassen eller möjligtvis i någon av ridkompisarna klass i sexan i Glömminge.
Då, när True Love fanns i parallellklassen eller möjligtvis i någon av ridkompisarna klass i sexan i Glömminge.
När man hittade en själsfrände genom att skriva en lapp där han fick kryssa i ja- eller nej-rutan.
Och sen, si så där 15 år senare, verkar jag ha hittat den där själsfränden som tänker exakt likadant som jag själv...
Eller åtminstone har exakt samma ica-rutiner som jag...
Och så var svenska rallyt över för den här gången. Jag har inget gjort det på riktigt, inte fått stå i snön och se flygande bilar. Tyvärr. Mest stått stand by om något skulle hända. Varit lite vid sidan av.
Men, något har jag i alla fall snappat upp - att Patrik Sandell är grym både på och utanför banan.
Pressaktiviteten när han stannade bilen och lyfte upp ett-årige sonen fick det att blixtra som ett åskoväder när samtliga kameror på området rasslade dit.
Alternativet till en/två män i/vid bil var ... tacksamt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar