Hemma bra och hemma bäst

Då var vi hemma igen, efter en helg som varit 50/50 pensionärs/tonårs-inspirerad. Att vara hemma hos mor och far är att bli en aning bortskämd - och att ta långa promenader och ha kafferep med fint folk. Det är väl det som är att vara vuxen gissar jag. Mittemellan det mesta.  Och varför inte? Likaväl som att Hemma och Hemma kan ligga på 40 mils avstånd från varandra.

Att vara vuxen kan tydligen också vara att ha ett jobb där man kan sitta vid köksbordet med en kopp kaffe och arbeta i egen takt medan man lyssnar på en bra ljudbok. Men å andra sidan, med 170 friläggningar att göra - all form av egenmutor är bra saker...

Och så är arbetet med nästa nummer av Xtra i full gång. Förra gången blev det SÅ HÄR . 

Hem til gården

 

Sex timmars bilresa från Karlstad ligger det, Hemma.

Sex timmars mörkerkörning, varav sista timmen med stark önskan om att extrautrusta röda faran med missiler eller liknande för att undanröja älgar/väghinder/fartkameror/galet långsamma bilförare som råkar hamna framför motorhuven när Jag Vill Hem. 

Till solsken genom dimdis på åkrarna, småsömnigt gudbarn, lycklig pensionärskatt, finaste vänner, bästa mop, sammetsögd hund och en stark längtan - som alltid efter ett par timmar på ön och med lika stor insikt om att det fadar efter ytterligare några timmar - efter en egen liten ölandsgård.  

 

Och lördagsnöjet på öa blir: ta-da hästauktion. "Inte köpa, bara titta..."

Nytt

Vi testar ett nytt grepp i dag - att bli intervjuad istället för att intervjua. Variation. Det gillas. Även om det är lite märkligt. Fast, att sitta med kaffe och kaka och gagga om journalistik förr och nu med en stentuff tant som jobbat på samma redaktion som Bang (!) - det känns inte som jobb... 

Resultat kommer i december. Jag ska verkligen försöka att inte lägga mig i det förrän då heller. 

Och sen, medan alla andra smiter i väg på quiz för att äta popcorn, dricka öl och svara på musikfrågor åker jag till stallet istället. 

Till brun häst som Verkligen Inte ser poängen med att se sig ut i hällregn och mörker för att nöta galoppfattningar. Verkligen Inte. 

Färg-grått

Lite olika blir det allt, från färgglad FN-dag på världsskolan till "har-de-ringt-varandra-för-att-kolla-dagens-kriminalreporter-outfit-?"-rock i klassiskt grått.

I Gbg...

...finns det form och design och fantastiska vänner - men inga hästar.

Vi klarade oss ändå.

En helg på det glada temat "Äta gott och dricka gott i goda vänners lag". Samma käcka motto som vi tryckte på t-shirts när vi hade pysselaftnar mitt i tonårstiden. Samma käcka t-shirts som faster sen trodde att vi köpt av något pysselgäng med Samhall som bas...

Strunt samma.

Finhelg i Göteborg med bästa väninnorna, skohelgonet på plats i hyllan, västkusten badande i skolsken, en säck lösgodis, monstertrappen upp till Ks lägenhet så att gravida kvinnor för stanna upp och vänta tills pulsen lugnat sig innan de fortsätter, ljuvliga utsikten i gengäld, affärstramp, prat, soffhäng, trerätters på grymma Familjen och så en del Cava och ännu mer prat.

Se där, ett litet välbehagsrys på armarna.
Vi ses inte tillräckligt ofta, men när det väl händer är det som att vara 18 (fast 12 år äldre) igen.

Träd, vin och ...?

Ibland får man goodiebags (aka mutor/smakprover) när man är på jobb. Om de innehåller träd(!) tackar jag alltid ja.

Bara i Värmland go' vänner, bara i Värmland...

Sen tar vi en hemmafredag. Ett glas vin eller två, lite heminredning på det.

Inga konstigheter.

På banan igen

Vi tar det på en utandning. För nu är oktobernumret av Xtra ute. En djupdykning i dans som resulterade i allt från fantastiska föreställningar av professionella dansare till dansterapi och vidare till fredagskvällar i fyrtakt bland leende värmländska danspar. Riktigt fint.

Att det råkade sammanfalla med både kvällsjobbveckan och den påbörjade skolfotograferingen på jobbet var ju bara ... bonus?
Men ändå, variation gillar vi.

Från att förra veckan ha skrivit på förmiddagarna och fotografera/ducka för hockeypuckar på kvällarna till att den här veckan korrläsa och sen stå på en packe tidningar och slå en blixt eller två i ansiktet på drygt 80 av mina kollegor.

Och så, i dag - en ledig dag!

Notera gärna skillnaderna i klädval mellan jobb/ledig Olaison.

Prydlig kjol vs haremsbyxor och träskor...

Blå plats - då är det hockey

Nä, det bidde ingen Färjestad-seger i går heller. Guldhjälmarna ligger längst in i garderoben och förra årets hockeymästare tronar på sistaplatsen i tabellen. Tursamt nog går det precis lika bra att fotografera förlustmatcher som segermatcher, så länge man har trevligt sällskap i båset, hjälmarna på och håller kaffemuggar och datorer långt från varandra.
I den bästa av världar håller vi även hockeyklubbor och fotografrevben långt från varandra - men det verkar svårare.
Och som så ofta avslutas hockeyaftnar med plasttossor på fötterna, halvnakna män och ett uns av stress så där på torsdagskvällen. Fredagskvällen tar vi lite vin och finaste födelsedagsfirandet på istället!

Och där...

... i en hängränna utanför ett energibolag frodas grönskan.

En positiv effekt av att inte städa så ofta.
Om man tar en titt under vår soffa just nu kan man få uppleva en negativ effekt av att inte städa så ofta. Inga träd på g än dock. Som tur är. Fast. Det vore förstås rätt fint om någon tappad cashewnöt bestämde sig för att slå rot. Att plocka naturgodis sittande i soffan. En övertrött dröm.

Så. Många.

Testar ljus i studion. I afton öppnade porträttfabriken i fotostudion på jobbet. Hela jobbet ska förevigas och i ett svagt ögonblick sa jag "absolut, det fixar jag".
Då visste jag inte att vi är drygt 170 personer som jobbar här.
Det vet jag nu.
Yippie-kai-ey... Eller något sånt.

Hanna.

Ibland händer sånt där som inte ska hända. Min fina jobbarkompis Hanna har lämnat oss. Alldeles för tidigt och på ett sånt sätt att man blir mörkrädd. Från öroninflammation till hjärnhinneinflammation till koma. Under fem månader fightades Hanna mot sjukdomen men i söndags tog det slut. Världens gladaste, vassaste och mesta. Fy fan. Det är så att man bara vill krama folk i sin närhet och berätta hur bra de är, medan de är här.
Hanna

Arvika utan synt

Arvika är i stort sätt bara festival för mig, de gånger jag har hamnat i staden har lackkjolar, ölflak, garndreads och festivalarmband varit standard.

Och så kan vi ju inte ha det resonerade Hammar nr 6 & 7 och ställde till med en barrunda av sällan skådat slag. Fy så fint.

Arvika lärde mig att:

Jag är rätt usel på bowling - och blir tyvärr inte bättre av att öva.

Har man en Hammar eller två i närheten har man alltid roligt. Alltid.

Är man 30 ska man ge fullkomligt fan i att dricka i kapp med 22-åriga bartenders. Basta.

Finfredag trots förkylning

Medan alla andra ägnade sig åt after workande på fredagskvällen bäddade jag ner mig med Bondfilm, lösgodis, en shot Treo och ett par kannor te. Halvslumrade och väntade på att klockan skulle ringa för (egenpåtaget) fredagskvällsjobb.
Trött som ett djur och med mitt vänaste leende draget till max klev jag in på dansrestaurang. Och gudars! Trots trötthet, förkylning och en och annan förklaring till varför jag inte dansade själv hade jag en grymt fin jobbkväll bland svettande snurrande människor som hade tid att prata en minut eller två mellan klädbytena. Finaste Värmland!

Förkylnings-o-blogg

Det är internetdvala för tillfället. Jag jobbar, snyter mig, jobbar lite mer, snyter mig och sover.
That's it.
Eventuellt en svordom eller två över att den slitna klyschan om att "man blir sjuk när man är ledig och kroppen slappnar av" inte stämmer för fem öre. Även om det varit praktiskt...

Så, hur grymt det än är att Tranströmer äntligen fått Nobelpriset så vore jag än mer benägen att jubla om mina bihålor började uppföra sig som... bihålor... istället för att låtsas vara blöta yllekoftor, tunga och ogenomträngliga.

Helhelg

Den där lördagsförmiddagen som SMHI hade lovat skulle bli en orgie i sol och värme blev visst det - på Öland. I Värmland satsades det mer på ulltäckestjock dimma med inslag av duggregn. Och matmässa - med KÖTT.

"Har det int' blött så är det int' mat" verkar värmlänningarna tycka lite till mans så där.

Framåt aftonen borstade vi av finkläderna och gick på 175-års kalas. Jobbet fyller jättegammalt och bjöd alla anställda med respektive på musikalen Crazy for you.

Finfint så där på lördagskvällen. Eftersom min respektive ägnade sig åt att kickoffa med sitt eget jobb smög jag med konkurrenttidningens stiligaste nattchef som date.

En helhelg helt enkelt.