torsdag 29 december 2011

Du fattas oss.

Måmå.

Tänk va.
En helt vanlig julafton. Mormor en halvtimme för tidig, hemmagjorda köttbullar, vi gör tantquizet från Elin Eks bok - helt utan förvåning över att mormor glatt erkänner att hon hade smugit upp på natten och kikat på vad grannen kunde haft för sig "man är ju lite nyfiken ändå", helt utan kalleanka och julklappar men med mängder av julmat och prat. Krama mormor hej då när hon åker hem och så kasta sig i tv-soffa med resten av släkten, äta ost som man inte orkar.
Och så. En timme senare sitter vi där. I ett anhörigrum på akuten. Stortjutande och helt oförstående. Över hur snabbt det kan gå. Över att en infarkt kan dyka upp helt utan förvarning och över att livet kan ändras så jävla snabbt.

Så nu.
Inser jag att jag nog räknat med att måmå alltid skulle finnas där. Med ett par nya strumpor, en förmaning eller två, gamla klasskompisar i färskt minne, mandelmusslor, prat och ännu mer prat.

NU förstår jag vad Mattis vrålar om i borgen när Skalle Per somnar in.
Du har funnits jämt och nu finns du inte.

Det går faktiskt inte att förstå.

onsdag 21 december 2011

På väg.


Lagom tills det äntligen blir vinter på riktigt lämnar jag Värmland. Jag gör Det Förbjudna när det kommer till att nyttja svensk infrastruktur, jag försöker färdas tvärs över landet.
Första hinten kommer vid biljettautomaten, maskinstackarn står mest och tuggar, den låter märkligt och lämnar inte minsta lilla biljett. Men så, men en mekanisk suck av lättnad spottar den äntligen ut 8 (ÅTTA!) biljetter. Fyra för resa till Öland och fyra för hemfärd. Tågbyte en gång i timmen ungefär.
Inga konstigheter.
Men det känns å andra sidan ganska mycket som ett minimalt problem när domen faller i Adiss Abbeba och två svenska journalister döms för terrorbrott. Vojne.

tisdag 20 december 2011

Två timmars bugg och en liten blåsa

Tisdagar vid åtta är i vanliga fall "rusa efter basketboll och försöka låta bli att skaffa mig själv eller andra blåmärken under jakten"-tid. Men inte i kväll. I kväll har det buggats. Basketbrudar + 1 och ett par lantmätare för att bättra på mansstatistiken. Och gudars, så jobbigt, så svårt och så vansinnigt roligt.
Mer dans åt folket.

söndag 18 december 2011

The Julbord 2011

Helgens julbord blev - precis som planerat - ett riktigt galet kalas!
Åh så roligt, och som vanligt blir jag riktigt riktigt lycklig över alla fina människor som har blivit en del av livet och som ser till att det alltid är allra roligast just här just nu.
Från en genomseriös inställning till matlagning, där allt från julskinka till 110 handrullade köttbullar är givna, till julklappshysteri, långbord, sång, kanske en liten öl eller två och dans.
Ljuvligt helt enkelt.
Då kan man till och med förlåta värmlänningarna för köttigheten, till och med ägghalvorna toppades md en baconbit.

fredag 16 december 2011

Tabberas

På Länsmansgatan är det matfabrik i dag. Martin och jag och Heineken lagar grönkålpaj och rödbetssallad och annat fint till morgondagens tabberas!
Vi hoppas på en lika god utklassning av katthutstabberaset som förra gången.
Förutsättningarna finns ju i bekantskapskretsen... Fint så.
Och så börjar julstämningen så sakta smyga sig på. Brun&Trind gör sitt bästa för att, om än motvilligt, hjälpa till...

torsdag 15 december 2011

Dubbel lycka...

... är tydligen inte alltid bara delad lycka, det kan lika gärna vara dagar när man först hittar en helt nyöppnad antikaffär ett par kvarter hemifrån och sedan får ett bra jobbesked.
Så, en ny skrivbordsstol och ett fett leende senare får det regna bäst det vill i december. Så det så.

onsdag 14 december 2011

Månadens omslagspojke: Pluto

Sex kilo katt vars personlighet nog bäst beskrivs som raka motsatsen till en blyg viol...
Lite mjäll, ett gammalt benbrott, makalös nyfikenhet - helt enkelt oemotståndlig.
Pluto är en av alldeles för många katter som bor på Djurskyddet i Karlstad.
Djurskyddet var ett av de ställen vi hälsade på hos när vi gjorde månads tema Fantastiska Insatser.
Lagom till jul så där när generositeten slår i topp känns det fint att uppmärksamma alla vardagshjältar. Blodgivare, tjejjourer, djurskydd, sjöräddare och eldsjälar.
Grymma människor helt enkelt!
HÄR kan man läsa mer om de fantastiska insatserna.

Personligen är jag mest stolt över att det inte snattades minsta lilla kattunge med hem, även om det var nära ett par gånger.

måndag 12 december 2011

Älskade måndag.

Ja, på riktigt. Ett glas rött, extrem oordning i hela lägenheten och en diskberg som vilken skyskrapsarkitekt som helst hade varit stolt över.
Städning? Mañana mañana.
Helt enkelt.
För i morgon, då är det ledigt.
Då är jubileumsbilagor, premiärtryck av nya NWT och decembernumret av Xtra over and out och jag får sova som en stock och kanske till och med dricka kaffe hemma. Oh sweet life!
Det kommer säkert att ta minst en dag innan rastlösheten äter upp mig.

HÄR kan man läsa om Jonas Skröder och de andra skejtarna som höll till i Karlstad i helgen. Vansinnigt roligt jobb - och bildmässigt nästan i klass med kattungar. Helt enkelt omöjligt att misslyckas med... Tack.

lördag 10 december 2011

Äntligen.

Jo, ett Fylking-citat är faktiskt på sin plats!
Nya NWT är ute och den blev faktiskt otroligt tjusig. På redaktionen sitter vi och småmyser och är förbannat nöjda rent ut sagt, nu håller vi tummarna för att läsarna tycker som vi också.
På ettan var det gruppbild dagen till ära. Efter ett misslyckat försök uppe på redaktion lyckades vi pussla ihop en gla' bild på alla hjältar som jobbar här. Med mig balanserande högst upp på en stege och med järntvång på att få ta mer än 3 minuter i avspråk av alla stressade journalister fick vi te'at till slut!
Fy va vi är bra rent ut sagt!

Lite inspirerad av Höga Höjder blev jag upplyft med god överblick i skatehallen ockå. Brädkontakt av tredje graden och en extrem ödmjukhet inför galningarna som testar gränser jag inte ens visste var tänjbara. Ibland går det bra, ibland går det... mindre bra.
Då plåstrar man om blodiga armbågar och fortsätter åka. Hårt.

fredag 9 december 2011

Gör om. Gör bara om...

Efter gårdagens drabbning, dels mellan FBK och AIK och dels mellan mig och hockeyringrosten, är det bara att konstatera att det slutade med seger för FBK och för ringrosten.
För nära, för grötigt, för ryggigt, för äh.. helt enkelt.
Som den käcka jubelbilden ovan på Christian Berglund...
I vanliga fall brukar jag tycka att det är lite trist när ett 15-sek efter-knäpp blir större än de två timmarna man tillbringar med att likt en katt som jagar laserpenna försöka hänga med pucken i tre perioder på isen. Så icke i går.
I går älskade jag uppstyrt high-fivande som livet självt. Ibland blir det bara så.
Så, när det går tungt känns det fint att ge sig på jobb som är omöjliga att misslyckas med. Kattungar... Jag säger bara det.
Och i kväll händer det spännande saker i huset. I kväll trycker vi första tidningen av nya NWT. En snyggchock i brevlådan/på hallmattan för Värmland i morgon bitti!

onsdag 7 december 2011

Stressen och jag

Min stresströskel är ungefär lika hög som nertrampad. Skev helt enkelt.
Jag har inte riktig koll på den. För tillfället känner jag inte av den. Men jag ser den. I bilder som inte sitter som de ska, som inte känns bra.
Att jag trots allt sover gott om nätter är det som stressar mig mest av allt...

För, var går egentligen den där hårfina gränsen mellan att vara nervöst på tå och att strunta i det och bara ta en kaka till? Den finns ju där, inbäddad i engagemang och genomtänkta idéer.
Kanske kommer det tillbaka nästa vecka, när Xtra är tryckt och det inte är skriva/kortografera på förmiddagarna och kortografera på kvällarna.
Håller en tumme för det.

tisdag 6 december 2011

Stilrent och smakfullt

Med råa skratt visar jag bilder på adventsljusstaken jag hittade i lampaffären och som väl närmast kan klassas som icke-traditionell.
"Åh, det där ser ut som något du skulle kunna ha hemma" säger en kollegan glatt.
Så, jag är kitsch.
Och varför inte, den finns ju faktiskt med matchande julstjärna...

Annars är det nog egentligen för tidigt för julstämningen. Lasse Kronér med välkända vänner drar runt på julkonsert medan duggregnet faller mot fasaden på Karlstads senaste konferens/konserthall/jävligt stort hus tillskott CCC och publiken kurar i hemmen istället för att lyssna på körens grymma gospelsång.

måndag 5 december 2011

Jag är inte lång - men jag är elak...

... sa en av talarna under kvällens rovdjursmanifestation. Jag vet inte. Jag antar att landets vargar håller med honom eftersom manifestationen handlade om ja till vargjakt.
Hur som helst ett fantastiskt citat som bar mig genom kvällens kyla - komplett med borttappad mössa - och med enbart tumvantar nedpackade i fotoväskan.
Att ha tumvantar på jobbet är lite grann att håna sig själv. Tumvantar och kameror är en kombination som inte direkt gifter sig...
Innan de brinnande jägarna kikade vi på julkrubbor av det mer moderna slaget, signerat svenska kyrkan. Inspirationen är på plats och om jag bara får tid över kanske det blir julstämning hemma innan Martin ens hinner säga "Varför ligger min rakapparat i en krubba och varför står det tre kryddburkar med skägg framför den ?!"

söndag 4 december 2011

Här vare ljus

Ibland har man ingenting emot att gå upp på söndagsmorgonen. Inte när det ska göras jobb som jag har peppat för sedan i somras.
Det är faktiskt det absolut roligaste med det här jobbet. Att något kan växa från en mening sagd i förbigående till en idé till ett helt tema.
Grymt fint.

Innan dess hann jag med en innebandymatch där jag träffade Alice och hennes morsor - plastbandy en söndagsmorgon hör dock till ovanligheterna och ska under inga som helst omständigheter göras till tradition.
Alice själv skuttade runt och låtsades att klubban var en häst.
Klokt barn.
Hemma bekämpar vi mörkret på alla tänkbara sätt, som att två år efter inflyttning äntligen sätta upp en taklampa. Och ja, skenet bedrar å det grövsta.
Det råder ingen som helst jämställdhet på hänga-upp-lampor-fronten. Martin kopplar ihop sladdar med andra sladdar medan jag nervöst tittar på. När allt är klart justerar jag höjden - ja, med en tång i näven för syns skull...

lördag 3 december 2011

Prosit

Om november mest betedde sig som april så verkar december tro sig vara en riktigt pms:ig november.
Så, regn it is.
Och nätta 49 minuter utomhus under hela dygnet. Personligt rekord tror jag, men - Less IS more dagar som den här.
Tur då att Värmlands Museum ställer upp en finfin Karin Broos-utställning där förkylda 30-åringar kan umgås med andra förkylda 30-åringar och diskutera kvaliteten på gårdagens På spåret...

fredag 2 december 2011

Va?


Den deppiga statistiken var det ja, den som handlar om att var tredje svensk förälder har ruskat om sina barn.
Själv är jag inte det minsta skakad, tvärt om.
Förkylningen har intagit hemmet, tvingat ner tempot till minus och försöken att driva den på flykten med Cava och hemgjord dryck på ingefära, citron, apelsin, nejlikor och kanel. Det verkar hjälpa så där.
Så, istället för fredagens planerade middagsgäster och kopiösa mängder rödvin sitter Martin och jag bredvid varandra i soffan. Vi tittar på På spåret, övertröttskrattar och pratar alldeles för högt med varandra eftersom förkylningen bjuder på nedsatt hörsel. Trots att vi egentligen har massa år på oss att öva tror jag att vi nästan kan klassas som fullgoda pensionärer redan nu.
Och så, årets julkalender för alla som tycker att dåliga ordvitsar gör livet lite lite roligare. I bästa pensionärsanda uppskattar jag det till fullo.

torsdag 1 december 2011

Wating at the Station - Doris

Nu är vi på gång igen, med nästan samma uthållighet som Rasmus som var med i förra numret av Xtra och pratade långdistanslösning.
Fast inte i kväll.
I kväll smälter jag trist statistik som jag ägnat dagen åt att bildsätta, hämtar Martin vid tåget (inga problem SJ, vi bjuder på en timme av våra liv. Vi försöker till och med låta lika lyckliga som Doris över att vänta på stationen. Går sådär) och vandrar runt i lägenheten på jakt efter ett glas vin som jag vet att jag ställt någonstans. Allt är som vanligt alltså.
En sån torsdag helt enkelt. Fast det var väl nästan väntat när jag inledde dagen med att ta miste på ett barn och en hund. Obra.

tisdag 29 november 2011

Thanks love...

...för en helt fantastisk helg. Mitt i ett novembrigt London som verkar ha en identitetskris och tro sig vara en solstad, där bor syster och Nick. Bland stora öl, nöjda stadstuppar, helt ljuvliga vintagebutiker, fina små marknader, baked beans och känslan av att hur många gånger man än åker dit finns det alltid mängder kvar att upptäcka. Fint så.
Himla fint så.

fredag 25 november 2011

Vår på advent

Lite så känns det faktiskt när man äter frukost på uteservering i sluter av november. När solen värmer kinderna och Columbia roads färgglada små hus ramar in den mest idylliska novemberfrukosten på länge.
Vi har det otäckt bra helt enkelt.

onsdag 23 november 2011

Hepp!

Finbesök på jobbet! En bra onsdag, även om jag inte har varit speciellt mycket inne på kontoret. Och trots att jag vet att det sitter en fet böteslapp på min felparkerade bil här utanför. Oh well. Det var länge sen sist Europark...

På plussidan hamnar nya Xtra. Som sagt, I'm proudly present Kråkfötterna:

Fint så! Tack alla grymma människor som varit med!
Nu så, NU tar vi lite semester. Hem och packa inför långhelg i London hos finaste Yster och Nick. Och jag vet hur det blir, efter 10 min är Martin färdigpackad. En flaska vin och ett par strumpor i botten av en väska. Klart! Ett par timmar senare är jag färdigpackad...

tisdag 22 november 2011

Oooops.

Mitt i den väldigt långa, väldigt välsmakande och väldigt lediga frukosten ringer min chef.
"Hej, nu saknar vi dig allt här..."
Det visar sig att jag har glömt att gå till jobbet.
Jodå. På riktigt.
En halvtimme senare är jag på banan igen. Ett solklart fall av Tisdagsförvirring.
Nästan lika märkligt som vattenpolo. Nästan.

måndag 21 november 2011

Mycket ingenting

Hemmafrudag. Att göra ingenting är att slöläsa böcker och att plantera om krukväxter. Att dela på några gröna så att flocken blir än större. Köpa mer blomjord och på något märkligt sätt lyckas få med sig ännu fler hem. Trots att det knappt finns någon ledig bänk/fönsterbräde/hyll/golv-yta som inte redan är täckt av grönt. Enda trösten är väl att orkidéer har en makalöst låg medellivslängd i min ömma vård. Det borde inte ta mer än några månader innan ordningen är återställd och antalet decimerat igen.
Böckerna däremot...

söndag 20 november 2011

Färgglatt

Mitt i alla grå värmländsk dimma är Jonas Frögrens öga en riktig färgklick. Jag har slut på fotoidéer i FBK:s tegelväggsomklädningsrum, men som tur är har Värmland Snällaste Hockeyspelare ingenting emot att kliva ut i grårasket och Posera Bakom Björk i några minuter.

I helgen har jag lärt mig att:
* En dålig fotoposition när man plåtar vattenpolo är snett bakom målet. Oom man nu inte tycker att simbassängsväta inannför tröjan är trevligt vill säga.
* En dålig fotoposition när man plåtar tonårsåpojkar som tävlar i filmmarathon (men herregud redan där...) är lätt framåtböjd med asset precis framför en webbcamera som andra tonårpojkar uppenbarligen sitter klistrade framför.

Nu, nu tar vi allt måndag. Lite sömn, lite Londonplanering, lite ingenting alls egentligen. Det känns ganska välmotiverat. 14-dagarspass gör jag bara några få gånger om året. Hur roligt det än är.