tisdag 23 december 2008

Grön jul



Ambulanspersonalen har fått nya kläder. Yiiiiha... Så spännande. Inget annat att göra än att rodda upp ett riktigt moderep med ambulansförare i sina Överskottsbolagsliknande kläder. Enda smolken i bägaren är att vi inte hade tid med den allra bästa idén, att låta grabbsen klättra upp i räddningstornet och i en Titanicformation visa på hur fantastiskt vindtäta jackorna är.
De erbjöd sig till och med att hämta brandkårens fläktar för att få lite extra känsla i bilderna.

Det hade varit riktigt roligt.

söndag 21 december 2008

AKADEMICHOCK!

Just nu är världen mest bara upp och ner och alldeles alldeles galen.
Christer Petterssons gamle klasskompis, allas vår Horace, ska avgå!

Mannen som har haft samma stela min (men aldrig samma slips!) varenda år han presenterat litterära giganter som ingen känner till men som enligt Horace håller ypperligt hög kvalitet. Mannen som har hånat USA och som på något mycket besynnerligt sätt lyckats bli Horace med hela svenska folket.

Nu ska Horace skriva böcker istället. Spännande.

Snart ska jag köra hem till Småland. Ospännande.

lördag 20 december 2008

Värmland

Den regniga lördagsförmiddagen spenderades i Hagfors. På OK/Q8-mackens parkering. Martin fingrade på sina femhundralappar i bästa nervös-knarkar-stil och jag kände mig mest som den som kör flyktbilen. Fast så illa var det ju inte. Helt plötsligt svängde han upp, den efterlängtade trubaduren från Malung, med sin last av guld. Ur baksätet drog han fram en fantastiskt vacker Korg-orgel, med träpanel!, och Martin lämnade stolt över sina femhundringar i utbyte mot underverket.
Så fin! Och i finfint skick.
"Den har inte använts så mycket på sistone. Och innan jag köpte den ägdes den av en kantor som inte spelade så mycket." Påminner skrämmande mycket om den där "bättre begagnade bilen som ägts av den lilla tanten som bara har kört bilen till kyrkan om söndagarna..."

Sen kollade vi in julshoppingen i Hagfors. Det gick rätt fort.

Vill man (som jag) vältra sig i storhetsvansinne för att inte känna sig minst i världen ska man kolla in det här.
En gatukonstnär som kallar sig Slinkachus och som skapar små vardagsäventyr med sina miniatyrfigurer på Londons gator.

Nu dricker vi te med pläd över benen och plockar nya pensionärspoäng.

torsdag 18 december 2008

Grannfejd!

Det här är alldeles sant!
Livet på landsbygden ÄR fantastiskt! Som att leva i en buskisrevy ungefär. Kärleksfullt menat förstås.

onsdag 17 december 2008

Språka på westewikiska del 1

(Det blir öl efter bion)


We did it!

Klockan sju började vi peppa, AKA 197 och jag. Vi kurade i mörkret utanför bilprovningen, knäppte bilbälten på rätt sätt och polerade varningstriangeln (motstod just en våldsam lust att skriva varningstranglen). Allt för att bilprovningsmänniskorna skulle vara mer välvilligt inställda den här gången.
Och YEAH! AKA rullade in och spann som ett avslaget gammalt lejon och hade finfina nybytta fästen på bakaxeln. Godkänt. Stolt som en småbarnsmamma kör jag därifrån och lovar AKA extra lyxig spolarvätska redan i morgon.

I Halmstad tar man kretsloppstänket ett steg längre än vanligt och kopplar krematoriumet till fjärrvärmen. Smidigt eller oetiskt?

Och i dag, precis som i går, är en Tindersticksdag.

söndag 14 december 2008

Mystery solved!

Måste säga att jag är grymt imponerad av att la familia lyckas hålla ordning på två kids och ändå glädja sina vänner med chokladkalendrar! En strålande idé som jag med all säkerhet knycker till nästa år...

Efter en soft lördagskväll med knasig film och trevligt sällskap blev det en strålande pensionärssöndagsmorgon. Uppe tidigt, frukost och tidningsläsning och sen en kopp kaffe på soffan. Klockan elva känns det som att halva dagen har gått...
Min syster har helt rätt. Jag kommer att bli en alldeles utmärkt pensionär.
Dessutom har jag nu investerat i världens finaste tekopp.
Ja Martin, världens dyraste också...

fredag 12 december 2008

Just me and Hawkeye Pierce being cynical

Fredagskväll och en trötthet som precis gav mig en uppercut som nästan golvade mig...
Det här är tredje kvällen i rad som jag står och fryser vid en kyrka i Västervik och försöker fånga kajor på bild. Japp, kajor. Som sitter uppradade "i tusental" på en byggnadsställning vid kyrkan och bajsar på fasaden. Men när rackarna ska vara med på bild gömmer de sig.
Nu struntar jag i det!

Annars är veckans mest spännande den här:

En chokladkalender! Som någon har satt ett fint frimärke på och skickat till jobbet. Adresserat till mig och med en uppmaning om att inte äta upp allt på en gång. Och att bjuda Anders och Ellen som jag jobbar med. Fintfintfint. Fast det hade varit fint att få veta från vem...

Nu är det lika delar fint som skrämmande... Vem? VEM?

Ikväll vägrar jag afterwork-öl. Ganska löjligt egentligen eftersom det blir så sällan, men ikväll känns det mest så här.

måndag 8 december 2008

Ölandshelg!

En riktigt härlig Ölandshelg. Äntligen har jag fått se Kalmar konstmuseum från insidan (med underbara Kalle), vandrat på mörka och möjligen hemsökta skogsstigar (med irriterande ickemörkrädda Anna) och ätit gott hos fina föräldrar.
Men.
Klart att det finns ett men.
Huset i Runsbäck är för tillfället aka Camp rensautdinbarmdom! Persson är INTE helt nöjd med den rådande ordningen, eller också låtsas han bara det för att det ska fjäskas än mer.

Till en början verkar det ogörbart. Framförallt när mor ställer fram två kassar att fördela prylarna i, brännas eller återvinnas... Fast i ärlighetens namn var det nog det tredje, onämnbara alternativet (spara) som nyttjades mest.

Hur återvinner man gamla hockeypuckar? Och varför i hela världen har jag sånt liggande i lådorna?!

Min mor anser inte att en illgul platskjol eller en rosaprickig flamencokjol är casualkläder.

Gamla synder uppdagades, varför de låg bland fotoprylarna är dock oklart.

Ännu äldre synder!
Fyra timmar senare har jag slängt motsvarande två flyttlådor - och tvingat fram ett helt gäng tonårsminnen till nutid. Bra eller dåligt är ännu oklart.

fredag 5 december 2008

Fruktbar utställning

Vi var på konstutställning idag. Det handlade om fornordiska gudar, bland annat Frej - fruktbarhetens gud. Jag fick inte dra på bilden jag hade tänkt.

torsdag 4 december 2008

Och ännu mer jul...

I går gick vi kanske lite för styr. Glögg, pepparkakor, julmusik, amaryllisar - till och med ett julpynt! Det luktar fortfarande pepparkaka i lägenheten.
Lite julkänsla:

Och världens finaste nedräkning till julafton och allt annat värt att räkna ner till:

"Enligt god voodootradition"



Franska domstol fastställde att det visst är okej att fortsätta sälja voodoodockan föreställande Sarkozy. Enda kravet är att det ska framgå att dockan vållar honom obehag. Och, tja, är det inte lite det som är poängen...?

onsdag 3 december 2008

Stille Nacht

Jag har aldrig riktigt förknippat honom med jul, men va fan.
Karln klär ju i rött. Det lärde vi oss på 90-talet.

tisdag 2 december 2008

Jag vet inte det jag...

Gravplundring på kvartsfart. Kan det verkligen vara något det?

Ellen!

Ellen är inte här på jobbet med mig. Hon har bättre saker för sig den här veckan...
Jag hade också velat ha bättre saker för mig...


måndag 1 december 2008

Adventsmys och distansförhållande



Jag tycker bättre om adventsmys än om distansförhållanden. Helt klart.
Avsked. Finns det något värre?

lördag 29 november 2008

Att knusa...?

Karlstad!
Vänner, regn, sex... Tja, allt livet egentligen behöver innehålla. Inte nödvändigtvis i den ordningen dock.
Martin och jag pratar inte samma språk. I går bad han mig knusa chokladen. KNUSA.
Han hävdar att det är ett ord. Jag är tveksam. Mer än tveksam. Totalt övertygad om att han har helt åt helvete fel. Gogglar knusa. Hittar ett hundslädteam med det namnet. Och inser att alla sidor där ordet knusa återfinns är .no...
Norge är ett bra land. Men med ett märkligt språk.
Att knusa innebär att smula sönder något. Helt logiskt...

onsdag 26 november 2008

Censur - helt klart

Snö! Tö! Snö! Tö! Och däremellan en liten förkylning...
Vilken tur att man har goda vänner som skickar uppmuntrande kalasbilder och berättar hur kul det SKULLE KUNNA VARA - om man inte låg nerbäddad i soffan med te, lösgodis och tecknad film - på lördagskvällen.
Men, mormors huskur fungerade strålande och nu är livet fit for fight igen.
Eller, kanske.
Var ute och plåtade gymnasister som går lärlingsprogrammet. Lyssnade, pratade och fick förevisat hur det funkade när man jobbar som betongborrare. Plåtade för att visa hur det funkar att jobba som betongborrare. Kommer hem och inser att:

Jag vill inte ens tänka på vilka kreativa bildtexter man skulle kunna knåpa ihop till det här... En papperskopia har skickats runt på redaktionen och spridit glädje hela eftermiddagen...

Så kan det gå.

måndag 10 november 2008

Vi vann

Mitt emellan Göteborg och Kalmar kommer jag på det; Kalmar måste spöa Halmastad idag. Precis just nu. Ringer mamma. Hon har varken tittat eller lyssnat eller googlat.
"Men du, jag slår på radion."
"Okej, de snackar rejält bred kalmaaitiska! Det är nån som pratar om isteéband och strålande inlägg i samma mening, det måste va´ guld" konstaterar mor. Och visst var det så.
SM-guld!
Klart det blev! Medan jag satt på tåget som omfamnades av vedervärdigt västkustregn passade Ingelsten och Sobralense på att kicka "Kalmaa´iF iF" till en fotbollsseger modell enorm. Vackert.
Vackert som tusan. Jag smygmyser lite innombords. Men samtidigt. Det innebar att det helt plötsligt finns tv-kameror på lokala sportpubar i staden där barnen inte skickas till talpedagod trots att bokastaven R saknas i talet.
Det är inte riktigt lika vackert.

Men å andra sidan. Skit samma. Jag är glad. Jag hade varit ännu gladare om kvällspressen hade givit fan i att spraymåla Ryström och Wastå. Det räcker med att de lyfter guldmålade getter i tidningarna. Eller, nu när jag tänker på det så är nog även det i mesta laget.

tisdag 4 november 2008

Jaha...

...då var den här. Höstdeppen.Värden är inlindad i dimma, det är armlängdsavstånd som gäller - annars går man in i folk. Bruna höstlöv ligger som mjölkmjuka cornflakes på backen och ruttnar. Utsikten från fönstret, kvart över fyra, är allt annat än peppande. Varenda år tror jag att jag ska klara mig. Varenda år tror jag att i år ska jag verkligen njuta av att läsa böcker, dricka örtte och sitta i soffan med en stor mjuk filt över benen.
Fan heller.
Varenda år slutar det med Johannesört, rödvinsfyllor och ångest över oskrivna höstångestnoveller. (Världen i övrigt är nog tacksam, men ändå)
I år är nog inget undantag. Tyvärr.
Men ska det göras så ska det göras i sällskap av Nick Cave. När det gäller höstdepp blir jag aldrig äldre än 19. Så enkelt är det.

söndag 2 november 2008

Som om världen inte var tillräckligt ond...

... så introduceras nu Foppatoffeln som nyckelring. Som leksak till barn. Why? Why?!

Solen skiner och huvudet snurrar

Åh gud...
Jag är inte bakis. Det bara känns så...
I går blev det mjukisbyxor och godispåse och inte alls den där middagsbjudningen som jag storstilat inviterade till när jag var som mest berusad på fredagskvällen...
Martin och jag tittde på vinflaskan. Mådde lite dåligt. Hällde upp en stor kanna vatten istället. ÄNDÅ mår jag som en urvriden disktrasa idag. Inte fasen finns det någon rättvisa i det!
Det kan vara för att min man åker tillbaka till Vargaland i dag. Eller att jag har blivit satt på att ringa runt och få tag på en familj vars hus har brunnit ner till grunden.
"Hej, ni måste ju vara ledsna och så, visst skulle det kännas bättre om tidningen fick komma hem till er." Ett hemma hos i ett nedbrunnet hus. Herre min je...

Fast mest beror det nog på att Martin åker hem i dag. Och det kommer att ta minst ett par veckor att vänja sig vid att sova själv igen. Dåligt. Väldigt väldigt dålig.

fredag 31 oktober 2008

Attans...

I'm fuckin' old...
Reporterpratikant Christopher går förbi och visslar.
Åh, Humle och Dumle, säger jag glatt.
Nä... Våra värsta år, upplyser Christopher hjälpsamt.
Jag är inte bara gammal, jag är uppvuxen med skogs-tv också...

torsdag 30 oktober 2008

Härliga höst

Frost på morgonen, min Fredskalla kastar onda blickar på mig för att jag vägrar ta in den från den kyliga balkongen, stora raggsockar på fötterna och en tekopp vilande på uppdragna knän vid frukostbordet. Visst fan är det höst nu. Vilket jag gillar. Uppenbarligen mer än min Fredskalla (Spathiphyllum) gör. Fast jag får å andra sidan somna i en varm famn istället för på en äppellåda på en kylslagen balkong. Kan väl hända att Fredskallan har någon slags poäng också. Den ska helst bo i rumstemperatur. Aldrig under 16 grader. Men. Skit i Fredskallan.
Hösten är bra. Man får köpa höstkläder! Som fantastiska näbbstövlar för 90 spänn på Erikshjälpen...
...eller ursköna och väldigt snygga bruna 40 kronorshandskar på kuriosabutik.


Eller också kan man bara lyssna på sin galna frisör och färga håret väldigt väldigt grönt!
Se så fint det blir med röda glasögon!

tisdag 28 oktober 2008

bandy

Foto: Martin Hammar!



Tänk vad kul man kan ha tillsammans en tisdagskväll i Gamleby!


lördag 25 oktober 2008

Ingen trängsel

Solig lördagsmorgon. Långfrukost. Bra bra bra.
I går gjorde jag det igen, trotsade naturlagarna, försökte gå ut i Västervik.
Vi satt och drack en öl på Gusto, efter ett tag var vi det enda sällskapet i lokalen. Folket med barn började droppa av, fem tappra själar gav sig ut på Västerviks gator. Det ekade när vi gick längs regnvåta gator. Jaja, sa Martin, det är väl mer folk i centrum. Ellen och jag upplyste honom om att vi faktiskt befann oss i centrum. Och att det var fredagskväll. Och att det dessutom var löningshelg.
Vi fick bord i alla fall... Utan att trängas... Postivit tänkande är viktigt har jag hört sägas.

När Martin Hammar har slutat lyssna på valthornskonsert i duschen (duschanka med inbyggd radio är en ovärderlig inredningspryl) blir det friluftsliv för hela slanten. Sorligt nog kan jag ge mig fan på att det är mer folk ute i skogen en lördagsförmiddag än vad det är folk på krogen en fredagskväll...
Men bra vackert är det ändå.

torsdag 23 oktober 2008

oj så skoj!

Det är då sant och visst att man har inte roligare än vad man gör sig...

måndag 20 oktober 2008

kolhög

Jag luktar grillkorv.
Villabränder hör inte till favoritjobben.
Jag står lydigt parkerad mitt i vindriktningen, plåtar någons kära ägodelar som går upp i lågor. Reportern står brevid. Han tittar på eländet. Han sticker ner handen i fickan och plockar upp cigaretter. Han tänder en cigarett. Jag tar ett kliv tillbaka och tar in bilden av mannen som står framför det brinnande huset och röker.

Cynism eller vad kallas det?

torsdag 16 oktober 2008

shamporeklam


Head & shoulder, head on my shoulder.

måndag 15 september 2008

Sweet sweet life

Doctor Jekyll...

... and Mr Hyde

Alltid lika trivsamt att vara i Karlstad. Och alltid lika trist att åka hem! Det var inflyttningsfest hos fantastiska Martin och Sara. Husfest. Strålande strålande. Bra människor och alldeles för mycket sprit. Så där som det tenderar att bli. Alldeles för ofta. Det är som om man helt enkelt inte klarar av att hantera husfester. Vi har inte hunnit ikapp. En husfest är en husfest. Man SKA sitta på golvet i köket, tryggt lutad mot kylskåpet, med en alldeles för stark drink i handen och helt tappa greppet allting annat än kallt kylskåp mot ryggen. Egentligen finns det enorma skillnader jämfört med hur det brukade vara på husfester. Den största är nog att det är ens vänner, istället för deras föräldrar, som bor i huset nu. Men inte fan har man blivit gammal nog att lyckas uppföra sig för det. Martin Hammar ska få en tapperhetsmedalj någon dag. God knows att han förtjänar det!

fredag 12 september 2008

Punköl!

Punköl i helt ny tappning!
Post modern pale ale.
Man kan bli lycklig för mindre.
Det kommer att bli en bra helg.
En väldigt bra helg!
Livet på en pinne i Karlstad.

onsdag 10 september 2008

The mad knitter

Som jag myser när jag får lägga in bilder döpta till The Mad Knitter 1-7...
Ungefär som en actionhjälte, fast ändå inte på något sätt.

tisdag 9 september 2008

Nyinflyttad




Bakfulla föräldrar hjälpte till att flytta in mig i nya fina vinteboet, komplett med balkong och kristallkrona. Bättre blir det inte.

torsdag 4 september 2008

Orkar inte

Det fanns en tanke.
Tanken var att plocka undan tvätten, diska, börja leta fram flyttlådor, kanske lägga en skiva/bok eller två i en låda, kanske till och med skrapa bort de delar av söndagsbilagan som klistrat fast sig på parkettgolvet efter att ha gosat in sig med ett glas samarin. Så var det tänkt. Så blev det inte. Istället har jag tillbringat en timme liggande på rygg och räknat mina tår i takt till Pelle Carlbergs popfyndigheter.
Nu struntar jag i det här. DN får helt enkelt fortsätta torka in i parketten. Det är roligare att dricka öl än att städa...

onsdag 3 september 2008

Jag mötte Lassie. Eller nåt


Tillbringade förmiddagen på en förskola. Mötte Satan. I alla fall i light-variant. En liten lintott (använder man alls det uttrycket längre?!) på sex år som glatt berättade om sina favoritlekar. Fantasileken, där man kan vara vilken superhjälte som helst. Lintotten leker alltid att han är Darth Vader. Ibland leker de affär på sin idylliska lilla förskola. Då får superhjältarna inte vara med. Lintotten leker alltid att han är bankrånare. Andra gånger leker kidsen speedway. De rusar runt runt runt ( i vänstervarv, alltid i vänstervarv) på en bana och leker att de är speedwayförare. Lintotten leker alltid att han är Tony Rickardsson.

Han föräldrar måste vara mäkta stolta.
Med förebilder som en av filmhistoriens ondskefullaste astmatiker, okänd butiksrånare och en pensionerad speedwayförare kan han gå hur långt som helst. Tja, det skulle väl vara Rickarsson som räddar det då. Killen hade ju faktiskt vett att byta från moppe till porsche.

I övrigt gick det åt helvete för lokala späddvajj-laget. Synd och skam. Och som om inte det vore nog så drar bowlingsäsongen igång...

Tröst i höst är i alla fall Nina Hemmingsson

tisdag 2 september 2008

Slipssnara

Hur många komun- och landstingpolitiker får plats runt ett trist bord i en om möjligt ännu tristare kommunal personalmatsal?
Svar: Sju
Två kvinnor fanns med, en var sekreterare och den andra boss för tvätterskorna... Klyschigt eller klyschigt? Rätt svar vinner en resa till Västervik - jämställdhetens högborg.

I kväll kommer Västervik med ganska stor sannolikhet missa slutspelet i speedway.
Vi peppar upp oss med lite Beck och tänker glada tankar. Som att inte behöva åka fler gånger till Målilla, Motala eller Vetlanda den här hösten. Det är saker att glädjas över!


måndag 1 september 2008

bouling for Västervik

Jag kollade på lägenhet idag. Den var fin. Men det som verkligen gjorde det var boulebanan. BOULBANAN. Den egna. Som ligger precis utanför köksfönstret. 
Behöver jag tillägga att det är ett ganska lugnt område...?

söndag 31 augusti 2008

Söndag!


Sweet, sweet, sweet! Att stå och titta på ljuvliga ponnier som glider över färggranna hinder med sug i blicken och en liten vante till ryttare på ryggen är ren och skär lycka! Att gå ner bland alla miljonkronors trailers och se snorkiga ponnymorsor som hetsar runt med sina SM-kvalade ungar (eller snarare SM-kvalade ponnier med tillhörande ryttare) är inte lycka i riktigt lika stor utsträckning... Men va fan. Anna och jag vänder trenden när vi väl hamnar där. Frågan är bara hur jag ska kunna övertyga M. Hammar om att en shettis är en mycket roligare födelsedagspresent än en gitarr till eventuell avkomma... Oh well. Den dagen den sorgen.

Söndagmorgon med en touch av bakfylla men fortfarande bibehållen värdighet är en strålande känsla att vakna till. Vi hade riktigt brudkväll hemma hos Jennie. Att sitta i en ångande badtunna med ett glas rosé i ena näven och titta ut över ... eh... totalt (jävla) mörker ute på landet är en BRA lördagskväll i V-vik. Med tilltagande fylla och alldeles för många blåsormar (Enligt Buttericks är det så det heter, jag hade aldrig gissat det) satte vi oss i taxin hos den förhoppningsvis tondöve chauffören. I efterhand känner jag medlidande för mannen som fick det tvivelaktiga nöjet att frakta oss till stan medan vi blåste oss igenom allt som spelades på radion...

Att jag tog mig hem med klackar i behåll och helt utan blåmärken räcker för att jag ska gå runt klappa mig själv på axeln resten av dagen.

Ut och provrida häst imorgon, och fundera på återstonden av året.

Should I stay or should I go?


fredag 29 augusti 2008

Mazzy motivation...

Att sätta sig i en fåtölj med en bra bok i knät och en tekopp på bordet intill är INTE någon bra jobb-motivationshandling... Framförallt inte när det är småruggigt väder ute och Mazzy Stars rådjursmjuka röst bäddar in en i ett magiskt "du ska nog bara sitta här och bli förtrollad av musiken"-tillstånd. 
Attans också...

torsdag 28 augusti 2008

Vinylrelease!


Och om den dåliga människa jag är missar jag Martins vinylrelease ikväll!
Känns hyfsat desperat att sitta i Västervik kolla youtube-klipp på min man, men vad gör man inte för konsten! 

Fernet-Branca och alkolås

My new best friend...
Vi har fått nya bilar på jobbet. Stora vita skåpbilar. Häromdagen åkte jag runt i den och lyssnade på dålig country och kände mig mest av allt som en misslyckad rånare, en sån där som alltid åkte runt i vita skåpbilar i svenska 80-talsdeckare.
Fast alkolåset hade passat dåligt i 80-talsdeckarna. Den lilla platsbiten som numera är lagd till listan över saker jag måste veta var de finns. Ett litet munstycke för att kunna starta bilen. Alkolås är det nya svara tydligen. Det återstår att se på söndagmorgon.
Världens bästa Anna var i Västervik på succébesök. Vi köpte saker som vi VERKLIGEN BEHÖVDE och plockade blåbär. Trevligare än trevligast.
I övrigt blommar avundsjukan upp i min varje gång jag tänker på att någon annan har kommit på det fantastiska konceptet att döpa sin lilla strävhåriga tax till Fernet-Branca!
Det hade ju JAG velat göra. Min tax får nog heta Fernet-Branca 2. Den ska ha en ganska slängig gång och trivas i krogmiljö. Fernet-Branca 2 ska ha en pytteliten sejdel fastsatt under haka, som en minivariant av en Sankt Bernadshund. Givetvis fylld med Fernet. Succé på vilken efterfest som helst. Men Fernet-Branca 2 ligger långt fram i tiden. I dag insåg jag att min högst älskade orkidé har gått och dött. Den har stått högt upp på en hylla för att få illusionen av att vara en stark och vild orkidé som växer högt på en klippa och sträcker sig mot solen. Västerviks-orkidén gick inte på den finten. Det enda som hände var att den stod så högt upp att jag har glömt att vattna den de senaste veckorna.
Ledsna orkidéblommor singlade ner över frukostgröten i morse och så var min epok som orkidédomptör över. En kort men vacker del av mitt liv är till enda.
Det känns som en hint om att jag ska överlåta åt mina vänner skaffa barn och köpa hus i Fulvik.

måndag 25 augusti 2008

omkörd av lillasyster

Det finns fördelar med att bo i en liten stad som Västervik. Få förvisso, men ändå.
När jag har plåtat "folkmassor" (med Västerviksmått mätt) kan redigerarna, aka Västerviks underättelsetjänst, alltid namnge minst 2/3 av personerna på bilden. ¨
Det är ganska praktiskt.
Just nu sitter två av superspanarna och sliter sig förtvivlat i sitt grånande hår för att de inte kom på vad en av "folkmasse"gubbarnas yngsta syster heter...
Lika delar skrämmande som fascinerande.
När jag berättar det här för min syster i telefon inser jag plötsligt att hennes liv är mycket mer spännande än mitt.
Hon har inte riktigt tid att prata med mig. Hon hinner göra ett snabbt utdrag ur senaste veckan och jag känner mig gammal, väldigt gammal. Och nästan halvgift. Eller bara pryd.
Sen lämnar hon mig åt mitt öde på en liten tidningsredaktion i en minimal stad där "folkmassorna" räknar in ett femtiotal personer.
Jag hade också velat dricka öl på en skabbig pub på Möllan ikväll.

torsdag 21 augusti 2008

Små men många!

Vi fick varsin flaska 70 %-ig sprit på morgonmötet idag. Till tangentbordtvätt. Bland annat.
Bakteriehalten vill jag inte ens tänka på...

Enter-tangenten...

Ellen storstädar...
Jag uttalade alldeles nyss meningen:
"- Och hur mår det lilla livet då?"
Meningen kändes inte helt bekväm i munnen, men efter Ellen och jag fått onda ögat på oss när vi kallade en av annonsmänniskornas barn för "ungen" sitter vi och tränar på snälla ord om barn.
Jag är inte där än.
Det är tydligt.
Lika tydligt som i går när en liten illgul barnleksaksvattenkanna användes som askfat.

tisdag 19 augusti 2008

väldresserat

Trött, trött, trött.
Då ska man inte skriva jobbansökningar. Eller, det kanske man ska - men man ska helt klart inte skicka dem...

"På fritiden brukar jag träna och träffa vänner..."

Nu är ju de flesta av mina goda vänner hyfsat väldresserade, men ändå...

Det är nog mer läge för att varva ner med lite Maria Tanase.
Ljuvlig rumänsk folklore som jag aldrig får lyssna på när jag bor hos Martin. Han får något galet i blicken när operaliknande stämma bärs fram av dragspel- och fioldueller.
Märkligt om jag får säga min mening.

torsdag 31 juli 2008

rödbrokig lynchning

Att sitta på trappen till ett litet torp mitt ute på småländska landsbygden är GULD.
Grillning ute hos en tidigare jobbarkompis i hennes el- och vatten-lösa hem, spännande.
Medan elden falnade så att vi kunde lägga mat på grillen hörde vi hur det prasslade i gräset och helst plötsligt stod de bara där och stirrade på oss.
20 stycken.
Kor.

Jag har aldrig varit så glad åt att att vara vegetarian som just då. Hade det varit något annat än haloumiost på grillen vet jag inte vad den rödbrokiga lynchmobben hade kunnat hitta på...
Nu klarade vi oss undan med en svansviftning.

Reporter-David och jag har gjort en badvakt (aka livräddare i baywatch-röda shorts) ledsen idag. Att varken inide-reportern eller den onda fotografen skulle bli imponerade/attraherade av ordentligt ompysslade biceps var inte riktigt vad han hade räknat med.
Sånt är livet.

tisdag 29 juli 2008

Arrrrrgh

Jag blir så arg att jag nästan får värkar!
Min klotrunda jobbarkompis Lina är på hugget. Som alltid. Kvinnan i fråga kan bli "upprörd" på att en stol står i vägen för hennes gravida mage, att bilen framför kör för långsamt, att personen vi ska intervjua är för omständig eller tja... i stort sätt vad som helst...
Här om veckan var vi på Kolmården. Lina, jag, Linas unge och Linas kille.
Gissa vem som var den felande länken?
Lina är kvinnan som står framför sin 16 månader gamle son och med bestämd röst förklarar att: Loke, om vi tappar bort varandra så ses vi utanför aphuset, okej?!
Samtidigt pekar hon ut på kartan var aphuset ligger.
Loke dreglade lite och såg ut att fatta läget.

Som tur var tappade vi inte bort varandra...

Nu ska här ätas sorbéglass.

söndag 20 juli 2008

söndag metalitteratur

Vaknar av åska, både utanför fönstret och i mitt huvud.
Kvavt, irriterat väder och bakfulla. En riktigt harlig söndagscoctail.
Nu har jag i alla fall överlevt hela dagen, sovit en timme i vilrummet och träffat världens mest fantastiska chilenska familj som alla är tennisfantatiker. Älskar att åka hem till folk, at tbli mottagen och att få gå på studiebesök i andras liv.
Nu drar jag mig måttligt för att åka hem till mitt eget kaos och börja städa fram hemtrevnad under vinflaskor och vinfläckade glas.
Men vad gör det, det är alltid lika kul att ha folk hemma. Helt plötsligt blir lägenheten ett hem, den existerar eftersom fler än jag vet att den finns. Det låter tragiskt, det är inte tragiskt.
Det är insocialisering i en ny stad, helt enkelt.
Det är också ett litet studiebesök - i en anna verklighet.
Ungefär som när jag läser deckare som utspelar sig i Sundsvall. Det handlar om Kulturmagasinet och trätrappan på Knaust. Norra berget och Nacksta. Jag följer med på gatorna och ser det framför mig. Som att kliva rakt in i boken.
Fast det blir aldrig lika häftigt som när jag läste Jungrukammaren, boken som utspelar sig i lägenheten som jag bodde i just då. Att sitta i de stora köksfönstren med spröjs, med en kaffekopp i knät, och läsa OM de stora köksfönstren med spröjs. Gåshud! Gåshud!
Att boken var rätt kass spelar ingen som helst roll.

onsdag 16 juli 2008

Man kan inte ha roligt hela tiden...

En del dagar är mitt jobb en fest, som när vi förbereder oss för att fira tidningens politiske redaktör på hans 30-års dag. Han blev lika delar glad och förvånad. Vi upptäckte att nattchefen, kriminalreportern och nattfotografen arbetar bra på alla sätt och vis: Andra dagar är det lite mindre fest. Som när Jan Johansen spexar loss i slottsruinen:

onsdag 25 juni 2008

blogbloggbloggblabloggbla...

Det bloggas för lite. Alldeles för lite.
I alla fall av mig.
Alla andra bloggar för fullt.
Men inte jag.
Inte ens nu när jag har blivit helt hooked på P1 och i stort sätt BARA lyssnar på program gjorda av och med (kanske till och med för) människor som fläker ut hela sina liv i radio. Sommar i P1 is the shit. Så enkelt är det.

Mitt tax-beroende har vuxit sig starkare.
Nu tittar jag (likt en singelkvinna i 35års åldern dreglar efter barn) efter hundar med ryggar som är minst åtta gånger längre n benens sammanlagda längd.
Jaja. Taxknarkare känns inte så farligt jämfört med andra droger. För jag har inte bara blivit helt såld på P1, jag lyssnar på ljudböcker också.
Snabba cash (Jens Lapidius) gick rakt upp i hjärnan likt heroin i en välanvänd knarkarven. Nu håller jag på med El Choco (Markus Lutterman) som sitter i knarkfängelse i La Paz.
Nyper mig i armen och inser att livet är ganska bra.
Även om dammråttorna ger mig onda ögat när jag stövlar hem till lägenheten efter en jobbkväll som aldrig i helvetet kommer att avslutas med städning.
Orkar inte ens ha dåligt samvete över det. Nöjer mig med att ha lite angst över att pelargonerna har begått kollektivt självmord. Undra om det kan vara för att de gamelrosa pelargonerna inte alls hade lust att framleva sina liv i chockorangea krukor.
Deras förlust.
Gröna växter gör sig faktiskt bättre i chockorangea krukor.
Så det så.

söndag 15 juni 2008

Last day of Hultsfred

Jo jag vet...
Man ska ju blogga från festival. Helst ska man ha med sig datorn, kanske fastsatt med kardborrband på kroppen och en spermaliknande mobilt bredband hängande från fickan. (Till skillnad från de RIKTIGA festivalbesökarna, de som inte bryr sig det minsta om internetuppkoppling och har äkta sperma fastklistrad på kroppen istället... Festivalsex som dessutom är grymt överskattat för det mesta), och blogga konstant. Innan, under tiden och efter att något har hänt.
Det gjorde inte jag.
Hultsfred är slut och den sedvanliga post-festivalångesten är allestädes närvarande. Det har hänt roliga saker, jag har än en gång påmind om min totala brist på organisationsförmåga, blivit nykär i Miss Li och Håkans gitarrist, missat både Looptroop och Adam Tensta och dessutom fantastiska systrarna i First Aid kit. Attans.
Men det gör inget. Inte just nu.
Jag låter Grand Archives ersätta pratglada fylletonåringar, besvikna sverigefans, coola katter som Robyn och bckstagefritidsgården med sin grungefuskgräsmatta, lager på lager var modellen.
Grand Archives är från Seattle, men där slutar likheterna med både grunge och fuskgräsmattor.



Top of the line:
Den "privat"märkta skivan som låg framme i lägenheten som två goda vänner hyrde under festivalen. HERREGUD!

lördag 7 juni 2008

Evil eye

Munter som en gök. Sur som en tupp?
Fredagskvällen spenderades med en påse lösgodis och en film om Ugandas forne diktator Idi Amin. Mer tupp än gök tror jag minsann...
Killen ovan, som mycket väl skulle kunna heta lill-Amin, stroppade runt på en vacker liten smålandsgård och bossade över sina smått förskrämda chicks. När vi svängde in på gården kastade han ett öga på min bil, gjorde en snabb bedömning och fann bilen vara en ovärdig motståndare. Tur för bilen tror jag faktiskt...
Min man, som nog får beskrivas som en anti-Amin, är redan slightly drunk i sin del av världen. I min del av världen funderar jag på om jag ska göra storkok först och sen ta en kvällspromenad. Eller om jag ska toka till det och göra tvärt om...
Det är ju ändå lördagkväll... Som ganska snart kommer att följas av en jobbsöndag då jag INTE ska släpa mig in på jobbet helt likblek och spendera tiden i vilrummet medan redigerarna skrattar rått. Bot och bättring utlovas!
To be continued...

fredag 6 juni 2008

I dag har vi firat flaggdagen i Västervik. Somliga mer än andra...
Och så har Lina åkt hem. Grymt tråkigt. Det är så fantastiskt underbart att gömma kajaker i buskarna på min innergård, box-fisha runt och leta efter mobiler som ligger i garderober och se Linas min när hon inser att hon glömt att hämta ut sitt pass - och ska åka till fotbolls EM imorgon i svinottan...
Lina är bättre än varenda sitcom i hela världen!
En dag som började storartat med bryggfrukost. Forsatte med jobb mitt i nationaldagsfirandet, vilket var helt okej eftersom Västerviks finest spelade.
Ett mindre bråk med motormännen - som hävdade att vi loooovat komma och skriva om deras riksträff. Samtidigt som taleskvinnan spänner ögonen i mig och förklarar hur stort och fint det här är släpas en av de överförfriskade motormännen ut för att "lufta sig lite". Jag erbjöd mig att ta en bild av det men hon blev inte det minsta blidkad... Konstigt.
Nu stundar en afton där jag i bästa tigertämjarstil ska försöka rå på min mensvärk med hot (värktabletter) och mutor (LÖSGODIS).
Västervik - stället där det händer...

torsdag 5 juni 2008

Helt enkelt strålande

Yippie-kay-ey!
Klockan börjar dra i hop sig till fotboll i Gunnebo, division sex-pojkarna ska slå passningar som är lite för svåra och svära lite mer och lite högre än vad man vanligtvis gör i fotboll.
Men det är inte därför livet känns som en fest.
Det är för att en dag som spenderats vid en vidunderligt vacker insjö är en bra dag. Helt ensam i den knäpptysta naturen med bara vågsvkalp och trädsus som sällskap (okej, i ärlighetens namn så höll min kurrande mage ett tämligen missnöjt brandtal över bristen på lunch och älskade yster kvittrade överlyckligt i telefonluren i 40 minuter).
Ännu bättre blir det när fotbollen är SLUT och jag får ta emot fin-Lina som äntligen har landstigit efter sin paddlande meditation!
Sen är livet perfekt.
Så enkelt är det.

Somliga av mina vänner köper hus. GRATTIS!
Somliga av mina vänner köper inte hus. Gratulationer kan vara på sin plats även där.

onsdag 4 juni 2008

Ska vi byta grejer med varann?

Japp, den rubriken gjorde mig riktigt RIKTIGT munter en ganska lång stund medan jag intog morgonkaffe...
Hoppas att det finns några göteborgare som kan tänka sig att förbarma sig över barnet.


Och rådhuset i Västervik ska väl knappast beskyllas för att ha lagt ner själ och hjärta för att kasta ett romatiskt skimmer över de borgerliga vigslarna...

I övrigt är dagens bandnamn helt klart Albin och de beväpnade hästarna.

Annars väntar jag mest på att Lina ska få land i sikte och baxa upp sin kajak på taket och ta sig hit. Jag har en tendens att bli någon slags blandning mellan una-bombaren och Plupp när jag jobbar kväll. Människobyn hägrar - men på ett skrämmande sätt...

tisdag 3 juni 2008

Allt gött finns i kvar i Karlstad...

El boyfriendo...

Uttjänta trotjänare...

Åh, Västervik är en grymt trivsam och vansinnigt vacker liten stad. Men va hjälper det när det inte bara var mina gamla favorit-chucks som blev kvar i Värmland utan även hjärtat...
Nu sitter jag och väntar på speddvajj-bilder som Ellen har knäppt i Målilla. Sen får jag gå hem till mina nyinköpa pelargoner som står i det nyauktions-inropade blomsterbordet som har åkt hela vägen från bondgårdsauktionen i Arvika till min lilla lägenhet i Västervik. Dessutom har jag blivit med orkidé och misstänker att resten av mitt liv kommer att kretsa kring att passa upp på den där snobbiga blomsteraskungen i sin glaskruka.
Grymt mycket par-liv i helgen. Jag är VI. Tja, inte bara jag förstås. Men det säger sig ju självt.
Par-vindrickande på balkongen i fredags. Par-loppisåkande i Arvikatrakten i söndags.
Och inte minsta tillstymmelse till tics. Jag säger då det...
Men att hitta sitt perfekta loppis-sällskap är inte det lättaste. Folk som går loss på samma ställen som en själv har dessutom en tendens att gilla exakt samma saker som man själv...
Sara och jag delade systerligt upp vad vi skulle bjuda på och vem som skulle prova skorna först. Secondhand-shoppandets kärna: trissa aldrig upp priset för varandra...
Veckans bandnamn: Get cape. Wear cape. Fly.
Ljuvligt. Helt enkelt ljuvligt!
Veckans blomma: Orkidé eller pelargon. Som att välja mellan konståkning och traktorpulling ungefär... Omöjligt med andra ord...
Veckans sorgligaste avsked: Dött lopp mellan pojkvän och skor.
Mannen får jag se igen. Skorna är sopbilsmat i detta nu. Och visst kan jag, teoretiskt sätt, skaffa nya skor. Men så funkar det inte riktigt i min värld. Nya skor = ny färg. Så enkelt är det bara.
Typiskt eftersom jag veeerkligen gillade de gula.