fredag 31 december 2010

Nytt år, samma liv

Nyårsafton. Sovmorgon, i alla fall tills det ringer jobbsamtal som jag stegar runt naken i lägenheten och hanterar på ett fullt ut professionellt (?) sätt utan att för en enda sekund låtsas om att jag vaknade av telefonsignalen. Fint så.

Nyårsafton, avrundning av 2010 som var ett tja... bra år. Med finjobb på museet, boande På Riktigt i Karlstad, mängder av loppisfynd, lite jobbpanik, lite resor, nej tack till tufft jobb på fel ställe, massa kärlek och en och annan öl. Bra var ordet sa Bull.
I kväll firar vi 40-års kalas med fylleri, ett riktigt brakkalas dit folk har med inneskorna i påse och själv har jag uppnått en ny vuxennivå när jag köper blommor att ta med till värden. Är inte det personlig utveckling så vet jag inte vad?!

Gott nytt! 2011 kommer alldeles säkert också bli bra.

Rapport hemifrån: Råtta lever, ibland inomhus, ibland utomhus i sin burrigt gråbruna vinterpäls. Katt jagar råtta, men lite för långsamt.

torsdag 30 december 2010

Råttan i revyn

Det kom ett fantastiskt mail från mor. Ett mail som avslöjar att katt inte gjort skäl för brödfödan i dag:

EN SKRÄCKHISTORIA I TRE AKTER.

AKT ETT: Mor går intet ont anande in i köket för att hämta kaffe. Något ludet brunt springer förbi på golvet och gömmer sig under frysen.
Mor rotar darrande fram råttfälla under diskbäken, men vågar ej ladda pga klämrisk och brist på teknisk intelligens.
Mor ringer far på jobbet och rapporterar.

AKT TVÅ: Far råder mor att stänga in gammal katt i köket för att jaga råtta.
Mor håller med om att tanken är genial och verkställer.
Gammal katta vill inte jaga råtta ensam, utan vill att mor ska vara med i köket och jaga.
Mor vägrar bestämt!
Gammal katta skriker och vill komma ut ur köket. Vill istället ligga och kolla på TV.

AKT TRE: Köksdörr hålles stängd. Katt ser på tv. Mor väntar på att far ska komma hem på lunch och gillra fälla.
Råtta sitter förmodligen vid kattmatsskål och smörjer kråset.
Men ond bråd död väntar..........................

RIDÅ

Minsann. Det är hemma på Öland det händer!

I Karlstad händer det inte riktigt.
I alla fall inte när man sitter och suckar och glömmer bort det som borde göras. Bot och bättring utlovas Tur att man har bra folk omkring sig som kan skratta åt allt i alla fall.
I morgon, då smäller det. Nytt år och så där. Fyrverkerier, 40-års kalas och nyårsrevyer.
Så här pigg och glad ser man ut när man har jobbat aset av sig för att bli färdig med Karlstads nyårsrevy. Pär Eliasson, regissör och egentligen (kanske) en ganska kul kille.

onsdag 29 december 2010

Short list

Nä, inte ens en partyhatt gör det roligt att betala räkningar. Som en sista desperat åtgärd testades nyårstutor och guldkonfetti också. Samma dystra resultat.
Det var väl synd.

Desto mer glad är insikten om att kostnaden för att changfylleringa hem till Sverige från Thailand och svamla i över en halvtimme med strålande nykter sambo på jobb inte landar på mer än nätta 52,30 kronor.

Efter två dagar med TT Spektra-texter har jag listor över musik, film, tv-spel, nya ord och fan och hans moster upp i halsen, därför (samt känslan av att ha blivit snuvad på Guds son-konfekten efter att de öländska julmässorna snöade in på julafton, och ja, jag går i kyrkan på jul - framförallt i kyrkor med centralvärme) känner jag att det fattas en lista över fantastiska Jesus-sånger samtidigt som det finns för många listor i världen just nu.
Så, världens kortaste lista över ljuvliga Jesus-låtar:


Det räcker så.

tisdag 28 december 2010

Pulkaland

Så, hemma i Karlstad efter två månader. Fint så. Nästan frisk igen efter i tur och ordning snörvlande, feberfrossande och spyende. Lite minijulafton efter insnöade gäster, filmjölk i stället för julmat och sällskapsspel i stället för frusna lår och tokfylla tillsammans med pick och pack och annat boskap på Kalmars djupfrysta gator.
Då minsann, då kan man i stället klä på sig och sina vänner och sin stackars sambo färgglada termobyxor och vandra mot solen uppför en stupande backe i ett villaområde där Anna bor. Strunta i snowboardåkande barn och gallskrikande kasta sig utför backen i knallröd pulka.
Vårt eget barnalibi a k a älskade gudbarnet gallskrek och tittade längtansfullt mot sin vagn så fort hans stövelklädda tassar nuddade det otäcka vita, han är mer av en sommarkille tror jag bestämt. Vi aningen mer vuxna, vi Är. Oavsett väder. Det är det som är det fina med goda vänner och när det pulka/snowrace-tävlas nedför stupbacken så är livet förbannat bra.
Lika fint som smaken av djupfryst/brännskadad kååv kryddad med T-röd. Världens bästa vintermat.
Två dagar och inga kräkningar senare är vi tryggt hemma i Karlstad igen. Att hitta sig själv på jobb efter två månaders ledighet är en fest och jag leker redaktör så det står härliga till. Så kan det gå.

onsdag 22 december 2010

Pensionärssyslor

NU är det jul, när finaste tomten står och vaktar pepparkakshuset i förd sin tjusigaste tygbitskofta på de rejäla armarna. Pyssel, det gör man bäst med hammare och rejäl spik, så enkelt är det.

Annars har jag mest bara fallit. Totalt. Snöknarr under skorna. Fjällrävensjackan anno 70-tal. Långsamma promenader med pyttepocketkamera som sällskap. Telefon med länge-sen-vänner. Pepparkaka och kaffe med katten som finsällskap. Ska det vara så här? När man är 29. Ska det egentligen inte vara så här när man är 79? Får man kalla det semester? Eller ska det egentligen heta rastlöshet? Om det borde det, varför känns det inte så då? Eller gör det det?
Det är det eller lathet. Kanske borde mobilisera energi, med sorg lämna mysbyxan och tjusa till sig för att om någon timme sitta piffig och klar på restaurang i människobyn. Åh.
Det. Ska. Gå. Snart.
Runsbäck, in the middle of ... nowhere.

I morgon, bästa julklappen någonsin, att få träffa Martin efter två månader på olika håll. Två månader. Så kan det gå. Vi är visst lika dåliga på samboskap som vi är bra på kärboskap. Tur det.

måndag 20 december 2010

I mitt vinterland...

... blir inga filmer gjorda. I alla fall inga filmer som handlar om Att Komma Hem, inga Masjävlar med olösta knutar eller saker att göra upp om.
Efter fyra dagar utan att ha besökt människobyn men med fullkomligt frossande i mysbyxor, febernedsättande, gamla fotoalbum, engelska deckare, katthår, solglitter i orörda snöåkrar, hurtiga föräldrar och total avsaknad av julklappshets är det världens minst spännande film. Någonsin. Fy så fint.
I pappas gamla utsvängda termobyxor, mammas gamla fjällrävenjacka och med enorma kängor vandrar jag runt och är lycklig. Den där lite magiska blandningen av nostalgi och tonårsförväntan, som Narnia - fast på riktigt. När snön ligger tung över grannens vildvuxna trädgård kan man till och med se stenbordet där vi lekte Häxan och Lejonet när vi var små.
Martin, jag HAR Snebenan. Tur att du är den snygga i familjen.

fredag 17 december 2010

Och verkligheten...

Hemma! Med morgonkatt på morgontidningen och med reseförkylningen från helvetet med i bagaget. Det blev inget stopp i Malmö, en sån här förkylningen delar man inte med sig av.
Det blev tågresa raka vägen till HEM på Öland utan att passera gå. Utan att passera fängelset heller för den delen, i efterhand är jag nöjd och belåten över att min feberfrossande, snörvlande, hostande - och rödgråtna efter att trumhinnorna känt sig för om exakt var smärtgränsen går - lekamen blev insläppt i Europa.
Att jag fick lämna ALLA tänkta julklappar jag köpt på Bangkoks flygplats (eftersom de inte fick föras in i Europa vilket man kan tycka att någon någonstans, exempelvis där jag handlade dem, kunde ha berättat) var liksom inte riktigt helvetes nedre regioner exakt just då.
Så, i stället för att vråla åt den flygplatskontrollantreflexvästklädda tråkbritten med fräkniga öron utstående nog att kunna gömma ALLA Queen Elizabeths corgis bakom och väsa "Dengue" medan jag hostar på honom - i stället gråter jag bara ännu mer och lägger julklapparna i The Bin.
På planet till Köpenhamn skär det ihop helt, trumhinnorna ger upp och jag blir (förutom genomtäpp och genomrisig i halsen) döv.
Så, temaordet so far är: feberfrossa.

Jag har nog aldrig älskat dag-tv som nu. Stargate SG1 - bring it on. Eller, nu när det är Verkligheten vi talar om - öländsk vinter bring strömavbrotten on!

Men, en Liten Reseguide till Thailand har ändock knåpats ihop:

Det finns inga dåliga kläder i ett land där det regnar men fortfarande är varmt. Däremot finns det dåligt väder. En hel del faktiskt.

Shoppingmöjligheterna är oändliga, smakfulla inredningsdetaljer som en tupp i mansstorlek är bara ett exempel. Marie, hade den inte varit 1,60 hög hade ni fått den i inflyttningspresent. Spöar vilken trädgårdstomte som helst.
Friheten i att, i december, vandra runt barfota eller i lätta flipflops är... obeskrivlig...

När solens strålar fadat in i nattmörker/helvetesregnet äntligen slutat hamra mot plåttaket kan det vara läge för en drink på någon snassy bar.

Sen kan man frossa i Bangkoks vilda uteliv i det oändliga...

Kläderna är minst lika smakfulla som prydnadstupparna, nyårsdress kanske?

Om en skräddare lovar dig en suit ska du dock icke nöja dig med orange lakan.
Vädret har en tendens att vara lite opålitligt, för att inte säga pms-igt.
Lyss till de vettiga hotellreglerna. Utifrån antalet DON'T-punkter på rumsdörrens insida kan du dessutom enkelt räkna ut exakt hur classy stället du bor på är. När de på fullt allvar talar om att eld och prostituerade (säkerligen också kombinationen av dessa) är förbjudna, då vet du att det inte riktigt är eliten som brukar checka in här.

Havsutsikt är grymt! Undvik krampen du får av att hänga ut genom fönstret genom att byta ben att stå på lite då och då.

Men i och för sig, Thailand är mer än så. Maten, got to love it!

Oklart om råttorna sköter rökelsen eller ej, flinka små rackare är de i alla fall...

Njut av sol och bad och försök att inte tänka på anledningen till att de skriver på insidan av toalettlocket om vikten av att hålla stränderna rena.

Hitta glada människor med liknande intressen som du själv för givande samtal.

Heja inte pa katten, i alla fall inte så att fågelns ägare hör dig.

Om din bikini ser ut att falla ihop efter en natts dansande med människor som är drygt 10 år yngre än du själv, gör det enda rätta - skäms som en hund en dag eller två. Sen är det fritt fram igen.


Välj taxi med omsorg, somliga är bättre än andra.

Och jo Lina, det var alldeles förbannat ljuvens trevligt att resa med dig yss! Det gör vi om!

måndag 13 december 2010

Nu ar det slut

Tank va, sa annorlunda det blir nar man ar installd pa det.

I dag kanns Bangkok som en tjusig myrstack. Som en storstad dar folk jobbar, lever och andas - oavsett om det handlar om turism eller inte.
Nar vi forst damp ner har var den en myrstack pa dekis, dar enbart serveringsmyrorna och alkismyrorna slet ont. Fast det ar klart. Sa ar det nog pa Tourist Street framat tre pa natten.
I gar daremot, eller i dag pa morgonen, nar vi satte vara smasomniga flipflopbekladda tassar pa morgonregniga gatstenar, hissade upp de smidiga ryggsackarna pa utvilade ryggar (finns inget som inte 8 timmars sovande i sittande stallning kan ratta till nar det kommer till ryggproblem)och som en lammeltag pa valium trippande mot civilisationen a.k.a sangar.

Sa, nu sitter vi har. Syster och jag. Med en sista kvall av skrapsnack och asgarv. Imorgon aker jag mot termobyxor och hon mot bikini. Orattvist.

Om inte datorerna har hade varit alldeles for skeptiska mot saker som usbminnen och andra otacka saker skulle ni dessutom fa se systers urlyckliga min efter arets basta taxiresa med slutdestionation DHL. Tank, att varldsliga ting som ... sag sma plastkort kan vara en sadan kalla till gladje.

fredag 10 december 2010

Paradiset...

... visade sig se aningen battre ut i fyrfargstryck pa bokningsbyran an i verkligheten. De omtalade festerna som folk tydligen vallfardar till kandes ocksa en liten aning overreklamerade.
Men, efter regn kommer ju solsken som de sa glatt sager.
Jag tror jag vet vad jag foredrar.

onsdag 8 december 2010

Jorasaatteh 2.0

Det regnar. Inte pa det dar skyfallasaktiga sattet som det tydligen kan gora i Thailand utan pa det dar svenskthostregnsmaratonaktiga sattet. Sa dar lite trostlost. Som det kan bli nar man borstar av sina leriga fotter, tar pa sina finaste flipflops och kliver over buffelbajset som ligger prydligt uppradat pa lervagen in till hotellet. Det kravs inte mer an EN forbipasserande scooter for att blota ner en svensk turist, visste ni det?


Sa, systrarna strul har forutom att emellanat panika lite over droppande tak, mindre droppande dusch och saker som ar antingen blota/borta/genomsokta dessutom:

+ Glatt vandrat genom ett myllrande Bangkok for att kliva pa buss till Koh Pangan, lyckats hamna efter fel tourguide och efter en svang genom en thaiboxningstraning insett att vi glatt star och vantar tillsammans med alla andra - som ska till Chang Mai. Ganska langt fran var sodero. Nasta lika langt som fran bussen vi BORDE varit ombord pa.


+ Dansat pa stranden, druckit kopiosa mangder te, spelat kort och insett att det basta man gora att skratta at det. Garna tillsammans med glada britter med skeva dialekter.

Tema: sparkresa/forsta backpackresan formular 1A.


Sa blir det.

fredag 3 december 2010

Jorasaatteh...

Systrarna ar i full gang i den har markliga blandningen av Mallis, mest pa latsas, Legoland, snalla manniskor, berusade ryggsackar, mycket sol, energiska forsaljare, ett av vasterlandska turister skapat monster som dock har fantastisk mat och ett ljuvligt tempo.

Forsta tre timmarna i Bangkok agnades at att forlora lite nodvandigheter, panika lite over forlorade nodvandigheter, losa problemet, dricka ol i rosa pappmuggar tillsammans med Bob Hund skrudade backpackers fran - ta da - Hallsberg.
Exotiskt sa det heter duga.

Mor och far sliter val redan sitt har (mest mor av forklarliga skal) men det har ska nog bli hur bra som helst nu nar vi klarat av allt oflyt pa en och samma dag.

Inga bilder, ibland blir det helt enkelt sa.

onsdag 1 december 2010

1 december. Vad är det för adventskalender i år...?

I morgon åker MOP hem till kalla Sverige och vi (okej, jag) är så i uppbrottsstämning att jag tror att jag också ska hela vägen till vintern. Lite konstigt känns det allt. Vår familjesemester som kunde gått hur som helst och som bara gick bättre och bättre efter att vi kom på knepen - stort boende, fritt hållna mattider och ett glas rött eller tre.
Tusen tack MammaochPappa, så himla bra vi har det!

Annat vi ägnat dagen åt: Dricka ur ungdomens källamed största sannolikhet en öltapp, bland flip flop-skodda brunbrända tonåringar på Guldkustens pärla; Surfers Paradise. Oh god. Som en ständigt pågående festival - med samma känsla som fanns där någon gång för 15 år sedan när man var 14 och solbränd och smygdrack folköl med blonderade (jo, så var det på 90-talet) stockholmsturister på Borgholms gator.
Fint ändå, på något sätt.

Flyg försiktigt mor och far, Ettan och Tvåan tittar lite på Thailand - och aktar oss för knark, sprit, vägg- och flatlöss, rum utan AC, trist folk, berusade tonåringar och helvetesgapet.

Så, tack för fin underhållning och mersmak, Australien.

måndag 29 november 2010

These feet were made for... sunbading

Kalle, jag kommer i hag att du nagon vinkvall pa Catsass borjade yra om att alla tjejer har en period nar de platar fotter?
Jag ar visst dar nu...

I gar var en fin dag. En fin dag pa Sunshine beach med lunch pa ett riktigt grymt Stekta grona tomater-stalle dar ursnygga brudar i converse serverade vegetarisk frukost i mangder.
Vi lamnade Sunshine coast for Gold Coast, akte langs Steve Irwin-road (vad annars?)och sag landskapet byta skepnad fran trad och strander till nojesfalt och hotell. Vi sag en del vagarbete ocksa, en och annan bilko och en och annan dunkande blodadra pa pappas panna nar galna lastbilschaffisar korde slalom mellan de fyra filerna pa motorvagen. Trefligt att sitta i passagerarsatet och inte bakom ratten da, eloge till far.
I ett av de skitstora hotellen langst ner, Coolangatta for den som tanker att det ar spannende, dar bor vi. Med utsikt over vatten, vatten,vatten och vatten fran balkongen. Sa, nu ar vi har. Bland grallt monstrade pensionarer, dyr thaimat och solindrankta strander. Lite saltvatten, lite pool och ganska mycket trams. Andra i min alder som ocksa ar pa familjesemester trostar gratande barn vid poolkanten och tittar medlidande pa mig och syster (vuxna kvinnor...!) som tramsbadar. Tank va, vilket fattigt liv vi lever...