Så var det ju det här med Hultsfred...

Hultsfredsfestivalen dog rockstjärnedöden två år för tidigt. Jag fick tio år av non stop-besökande, från första festivalbesöket någonsin komplett med magpirr och bedriften att glömma sovsäck (!) till "träffa kompisar som man aldrig ser annars"-hänget backstage.

Förutom några extramagiska spelningar - Cat Power med en flaska whiskey och massa kärlek, Beth Ditto i pumps och med Aretha-rösten uppskruvad till max, Hidden Cameras vuxendagis - är Hultsfredsfestivalen framförallt människorna där. Att packa väskorna, samlas på Östran, packa in oss på Palace Hotell hos underbara Maja och sedan var sommaren i gång!

Komplett med galna förfester, fuldans, kärlek både bra och dålig, drivna vänner med fantastiska ambitioner om att se allt, toklyckliga människor och många gånger grym musik.

Hultsfred var festival innan festival blev jobb, när det var riktigt magiskt.

Jag sörjer inte, däremot är jag vansinnigt glad över att ha fått vara med.

Något av det allra bästa med Hultsfred var alltid Palace Hotell. Majas ställe. En gammal tant som drev sitt hotell efter eget huvud, med hemlagad frukost, stor charm och med världens snällaste nattvakt som satt redo att släppa in små reportrar mitt i natten, bjuda på en karamell eller två och prata en stund.

SVT har gjort en helt fantastisk dokumentär om Maja som tyvärr inte lever längre. Bland det finaste jag någonsin sett - och inte bara för att jag .

Något år var de riktigt på hugget. Vid frukostbordet, med ostmacka på tallriken och trevlig man jag känt sen kvar över fyra kvällen innan mitt emot har vi plötsligt mikrofon och kamera i fejjan. One-night stand + SVT = mycket mycket märkligt.

Sånt slipper vi nu. Man får ta det onda med det goda helt enkelt. Allt har sin tid.

Vänstervarv i Hagfôrs...

... med Mäster Gollob och grabbarna. Nya bilen är invigd med besked på skogsvägar t o r Tallhult för att se Västervik ge Valsarna en nätt liten kamp. Det slutade med vinst för Västervik efter tuff körning och polska förare på väg över sargen...

Med team Bosse och Wicke känns det som under the good ol' days i Wejka!

Fint det. Framförallt allt inte sitta i en bil med siktet inställt på Västervik och beräknad ankomst runt halv tre i natt... Frilansjobb, jag giller't.

Ibland blir man mer rädd än vanligt

Saxat ur dagens NWT:

Bearnaisesås startade bråk
Ett bråk uppstod på lördagen i Kristinehamn mellan ett samboende par. En uppäten burk bearnaisesås var den utlösande faktorn och det hela slutade med att mannen skar kvinnan i ansiktet med den tomma burken.

Våld i hemmet, det slås ned direkt.*

* finbilder för familjealbumet, arkiveras under "dålig förlorare som gärna poserar"

Urban midsommar

Midsommar i hyreslägenhet är tricket för oss som jobbar hela midsommarhelgen. Finpicknick - kock i huset är ett annat bra trick - med grill, brännboll med hälften av slagen i buskage, dåliga fötter/lungor/ryggar/you name it, bästa kladdkakan någonsin, bra folk, jonglerbollar och fuldans. Bättre än så får man inte!

Jobb på midsommardagen är fantastiskt, i alla fall när det är EM-kval i fälttävlan på Trossnäs!

Tung galopp på sandvägen, pigga ponnyöron riktade mot monsterhinder och ryttarögon som lyser av glädje - goddammit som jag saknar det! Mamma, jag vill ha en ponny (det funkar ju sist jag tjatade...)

Eller, tja, lyser av glädje var väl kanske att ta i. Ett blänk av eh.. skräck...?

"Hej, vi är i Karlstad om 40 minuter. Ska vi luncha?!"

Inget konstigt med det egentligen, om det inte vore för att La Nilla bor i Barca och jävligt sällan har vägarna förbi Karlstad. Tummen upp för släktträffar i Leksand och tummen upp för att få krama om god vän. Tummen ner för att det säkert är 79 månader, på ett ungefär, sedan vi sågs sist. Gör om gör rätt!

Lediga måndag! I'm all yours!

Halvårsrapport

Knätofsar, breda hästrumpor framför avdammade seldon, björkpollenklädda midsommarstänger, hemvävda folkdräkter, smålulliga småbarnpappor, barn med slokande blomsterkramsar på huvudet, vajande svenska flaggor, glatt humör och kallt rosévin.
Till häst kamrater! Nu ska här drickas alkoholfri öl som om det inte fanns någon morgondag!

Random kid med blomsterkrans, (Molly - söt som få).

Så, nu har vi väl ändå lite midsommarkänsla va?!

Är det 70 så är det...

Finn fem fel... Eller, ett par i alla fall...

Kan det vara de brasilianska flaggorna på HOCKEYhjälarma eller det stolta Brasil på HOCKEYtröjan? Kan det vara det faktum att jag befinner mig i en ishall i Vålberg en onsdagkväll i juni? Kan det vara brasilianska mål på Sverige?

Fel, fel fel...

Det är hjulen som stressar mig lite grann.

Annat som stressar är den stackars Årjängsbo som fick böter och indraget körkort när han gasade på för att inte sinka en ambulans på en 2+1 väg. Världen är galen och en eloge till VF som haft dagens nyhet!

Hey babe...

När inte ens det där hjälper, då är det illa. Jag är lika pigg och livaktig som en överkörd grävling - fast inte lika platt, som Karolina pedagogiskt påpekar.

Och, för att pigga upp mig lite extra - mitt schema för sommaren säger svart på vitt att jag jobbar kväll.
Hela. Jävla. Sommaren.
Jag har två dagveckor. I augusti.

Martin, vi får helt enkelt börja brevväxla igen.

Fotografbröllop

Pressuppbådet var inte att leka med i Västerviks hamn i helgen. Helt på sin plats dessutom, världens bästa Ellen och Toffe är nu fru och herr efter ett helt fantastiskt bröllop.

Ett fotografbröllop utan bröllopsfotograf. Ännu bättre, att bara gästa sig och inte behöva tänka på annat än att inte tjuta för mycket under vigseln.

Vinden i håret, tårar i ögonen och en stark känsla av att det här med vuxenliv - det är rätt fint ändå. All lycka i världen mina fina vänner. Ni är helt enkelt strålande tillsammans!

Sen fortsatte kalaset i samma sansade stämning som alltid i Wika...

Annas barn och andras ungar

Så enkelt är det bara. Jag är fastnaglad under en 14-månaderstumme och trivs fantastiskt bra där. Underbara gudbarn! Kattpensionären är inte riktigt lika övertygad. Gissar att det är atrosen som gör det, kan man bara fly i haltande halvspringtempo kan barn faktiskt utgöra en potentiell fara...

Fredagkväll på Öland går annars i hemmakattens tecken. Rödvin, familjeträngsel i soffan, rabarberpaj och en stillsam solnedgång.

Fint ska det allt vara!

I morgon blir nog minst lika tjusigt, men kanske inte lika stillsamt.

- Köp shots så vi kommer igång efter middagen, uppmanar den blivande bruden när jag ringer för att rådfråga om procenten på bröllopspresenten (allt enligt önskemål).

Det blir nog en fin dag i morgon också...

(Just det ja, min begåvad syster förklarade - med en trött huvudskakning - att om jag klickar UR rutan där man bara godkänner inloggade kommentar så kan alla kommentera. Tänk va, så enkelt var det visst...)

Hemma. Fint så

Hemma är förutom all evinnerlig lycka också förstås ganska mycket "Fäjestaun" och "Kälmaa". Somliga kallar det Sveriges Hemskaste Dialekt, vi väljer att säga Dialektala Avvikelser och le det charmigaste vi bara kan för att avleda uppmärksamheten från de bortslarvade rrrr-en och obefintliga ändelserna. Oftast funkar det. Har man träskor på sig är det svårare.

Hemma är att få veta vilka gamla klasskompisar som skaffat fler barn, vilka som lever drömmen utomlands, vilka som byggt nya hus, vilka som chefar på finjobb, vilka som blandat tabletter med sprit och vilka som satsar på att bli den nya Eddie Meduza.

Helt plötsligt känns det lite mer bearable att han sa nej när jag frågade chans där i trean någon gång. Fast ändå, att posera halvnaken med en gitarr - i ett grisstall - man måste beundra det kreativa tänkandet och öppna sinnet.

Och i Karlstad har vi spontanbestämt oss för midsommar hemma i trädgården. Hurra va bra!

Livet är det som...

Alltså, när man har hela dagen inbokad med finfolk - allt från gudbarn till hemliga gäster - då är det dumt att INTE lägga ner minneskort i väskan utan bara släpa med sig kameran.

Men, om det är någon gång man faktiskt ska slappna av och njuta av det som händer just här och nu (aka LIVET som min kloka mor säger) så är det väl Hemma. Där man njuter av sol vin och vänner, fantastiska hemliga gäster, skumpa i vit plastmugg, balklänningar för 80 spänn och vackert nyförälskade vänner.

Fantastiskt, så enkelt är det.

En liten bild blir det i alla fall. På vår senaste familjemedlem, fågelskrämman som spänner röda ögon i grönsakssnattande kråkor och spelar P4 ur en högtalare i hömagen. De flygande råttorna blir aningen paralyserade av skräck eller dör av tristessen i att behöva lyssna på vuvuzela-VM dygnet runt.

Win win för pappas jordgubbar.

Laddning inför Det Stora Bröllopet 19 juni

19 juni, det är allt stora bröllopsdagen det. Dels händer det grejer i Hufvudstaden, men det känns inte riktigt lika viktigt som det som händer i Västervik. Världens bästa Ellen, finfotograf och superkollega och vän i Västervik ska GIFTA SIG. Så, helgen innan kändes som perfekt för en möhippa med bajstema.

Finåkning runt stan, go cart, picknick och därefter en helkväll i sommarhuset vid stranden där vi plåtade en almanacka med Ellen i olika outfits till Toffe AKA Världens Lyckligaste Man. Det fina med Ellen är att hon är minst lika fantastisk framför som bakom kameran. Lovley lady!
Helt vansinnigt otroligt lyckat! Fast det kanske inte är så konstigt, Ellen är ju världens grymmaste brud - klart att hon har världens grymmaste vänner...

Joråsåatteh... Länge sen

Det är inte det att jag gillar att jobba 11 timmar, känna mig lite stressad och jävligt värdelös över att saker och ting inte går snabbare för mig.

Men. MEN. Student alltså, det är lite fint ändå. Alla överlyckliga kids som det riktigt strålar om, glatt är allt vad det är.

I år är det tio år sedan vi gick ut, jag och resten av MP97. God damn, det är länge sedan nu. Eller hur Pär?!

Länge sedan sneakersklädda tassar bland höga klackar. Länge sedan kombon skinnbyxor och studentmössa kändes given. Länge sedan min balkavaljer och jag kom på att vi inte kunde dansa och gick ut och drack öl på krogen istället.

Kanske var lika bra...

näst sista ronden nu...

Vi går på knock nu. Veckan bjuder på extra allt och det är bara att haka på. Efter gårdagens 18 timmar på jobbet (inklusive personalfest och insikten om hur många vingömmor det verkar finnas på det där stället...) är det dags för nya tag. Med bakfyllan i ett stadigt grepp plåtas det bandbilder så det står härliga till.

I give you - Soulshake Express!

Jo, det blev en del seriösa bilder också... Bara inte här...

Interndebitering...

... är något jag sysslade väldigt sällan med innan jag blev vuxen...