tisdag 27 maj 2008

Joråsatteh...

Varför inte...?

måndag 26 maj 2008

dammkatter och dyslexi

Är glaset halvtomt eller halvfullt?
Skit samma.
Det verkligt intressant är om jag ska vara lycklig eller ej över att jag har hittat knapparna på de dyslektiskt utformade fjärrkontrollerna - och upptäckt att jag har MASSOR av kanaler. Jag kan vältra mig i snabbspringande geparder, zappa över till människor som jagar en boll på en fotbollsplan i jakt på nån stor bucka och ära och kvinnor att ligga med, zappa vidare till sjukt dåliga tv-serier, zappa till Bengt Magnussons allvarliga stämma och höra mer om eländet i världen.
Japp.
Kvällens upptäckt är tv.

Kvällens andra upptäckt är dammråttor. Stora. Elaka.
Jag orkar inte jaga dem. Jag tror jag väntar med det tills Käse och jag har vidareutvecklat helgens bästa idé.
Dammkatter!
Eller rättare sagt nylonsuits för katter. Tänk att bara dra på sin kissekatt en nylondräkt, låta den rusa runt i lägenheten en stund, typ under sängen, soffan och bakom bokhyllan. Hepp! Lägenheten är dammfri. Med en minimun av städning...
Jag skulle gilla det. Fast jag har förstås ingen katt.
Spelar inte så stor roll.
Jag har fantastiska vänner (som med största sannolikhet INTE kommer att dra på sig nylondräkt och kasa runt i min lägenhet, fast å andra sidan - man vet aldrig) :

RoséStella

Käse Kavat!

Måndagshumor...

lördag 24 maj 2008

Malmö i mitt hjärta

En lördag blir inte bättre än så här. Trängas med små turkiska tanter, först på loppisarna och sedan i jakten på de perfekta vindruvorna på marknaden. Sen vidare till Folketspark - åka pariserhjul och se hur sjukt liten turning torso ser ut från 40 m upp i luften. Final med champagne och jordgubbar! Ja jävlar.
Lycka.
LYCKA.
I Malmö.
Jag älskar stan, jag älskar mina vänner här. Jag älskar att min fantastiska syster har bakat kakor åt mig (som gick att äta!) och målat kakmonstret på en kakburk!
Jag älskar däremot inte känslan av att gå, skratta, böja mig eller andas. Revbenen på höger sida är förbannade - på riktigt. Nu har de samlat sig nog för att ge igen för misshandeln de utsattes för förra helgen. Nu vandrar ag kvidande runt med ett par strumpbyxor knutna runt ömmande delar av kroppen.
Det är inte snyggt, men det är skönt.
Revbenen har ganska stor del i beslutet att låta bli att gå till Jeriko och kolla på Klerup. Istället köper jag en säck lösgodis och kryper hem till Karolina för att kolla schlager och se om jag kan spotta Lina bland allt fotfolket i Belgrad.
Rosévin och schlager. Tant Lisa känner sig grymt nöjd!

söndag 18 maj 2008

Ååååhhh...

Man mår som man förtjänar...
Dagen efter personalfesten är jag... ska vi kalla det lite sliten.
Har mest legat i fosterställning i vilrummet. Som mest fick jag en timmes sömn innan en reporter stoppade in mig i en bil och åkte i väg på jobb.
Uuhuhuuu...
SÅ illa. Att varvar friläggningar med att kräkas soltorkade tomater var väl egentligen inte riktigt min idé av den perfekta söndagen.
Fast min idé av den perfekta lördagskvällen stämde inte heller helt överens med verkligheten. Början var bra, indisk gryta och jobbskvaller. Men jag hade väl egentligen INTE tänkt att glida ut från nattklubben med en trasig stövel på vänster fot, svinga mig upp på min stora tunga cykel och börja cykla vägen hem - utan att märka att den trasiga stöveln snurrar sig hårdare och hårdare runt trampan.
Mitt på gatan blev det plötsligt ohållbart. Jag stöp som en älg under jaktsäsong och blev liggande i fantasifull roadkill-style eftersom min ena tass fortfarande satt fast i cykeln. Släpade mig av vägen, hade fantastisk tur när jag INTE blev överkörd av taxin som susade förbi och lyckades leta upp min tappade klack...
Gjorde det enda vettiga i en situation som denna. Ringde stackars Martin och gapade i minst en halvtimme om hur jävligt livet var. Konstruktivt så det förslår...
Halv fyra är en bra tid för konstruktiva beslut.
Det har hånflinats väldigt mycket på jobbet idag. Redaktionen följde med spänt intresse när jag lyckades inta flottig kvällsmat - och behålla den. Nu får jag snart gå hem. Denna dagen ett liv...
Imrogn är en ny dag. En dag - som med största sannolikhet kommer att utsträckas till ett helt liv - helt utan Jägermaister...

fredag 16 maj 2008

Chiuahuor främjar sexlivet?

Jag var på fotboll idag. Någon slags gärdsgårdsserie där bollen var mer i luften än på marken och där spelarna svor så mycket att domaren delade ut två gula kort på grund av fult språk, men inte för fult spel. Sånt är roligt. Även om jag hade kunnat tänka mig något mer underhållande än att plåta testosteronstinna shortsklädda tonåringar i 90 regniga minuter en fredagskväll.
Bajen var också på fotboll idag. En stackars chihuahua som husse och matte klätt upp i bajentröja. När i helvete kan en chihuahua ha nytta av en munktröja?!
Aldrig.
Jag misstänker att det är husses straff till matte.
Husse hade kanske blivit pepp när matte började prata om att skaffa en hund. Han kanske såg en stor cool hund framför sig. Gärna något som klarar av att bära upp ett nithalsband.
Matte såg inte riktigt samma sak...
Nu hämnas husse på matte genom att döpa hunden till Bajen.
Fast i slutänden är det ändå husse som förlorar. Han blir ännu en i raden av stora muskelberg som är ute och rastar pyttesmå råtthundar. Man riktigt ser hur han får anstränga sig för varje steg han tar för att inte trampa ihjäl råtthunden. Fast hur skulle han kunna förklara det för matte? Då blir det inget ligga av förrän 2019.
Hmmm... Kontentan blir alltså att chihuahuor främjar sexlivet?

Fan vet.

Jag vet i alla fall att jag blev lycklig som en oslaktad julgris tidigare idag. Lotta, jobbarvän, och jag var ute på milslång skogspromenad, komplett med picknick vid vacker sjö. Sen snubblade vi förbi Lottas moster som bor i gårdshus på en enorm hergård. Denna fantastiska kvinna tog emot med en stor kram när vi kom upp i det stora köket där hon rensade strömming, lyssnade på jazz och sorterade gamla tidningsurklipp!
Storblommiga tapeter, tusen projekt, en kopp kaffe på spisen, enormt mat/arbetsbord och musik i hela huset.
Fantastiskunderbartstrålandeljuvligt!

torsdag 15 maj 2008

Min tvillingbror gillar inte dig!

Jag är äldre än Andreas Isaksson!
Insikten slog till samtidigt som morgonkaffet tog vid där skönhetssömnen misslyckats.

Blev alldeles nyss uppryckt ur jobbets ursköna massagestol (med 7 minuter kvar av nackmassagen...) av nattchefen som tyckte att jag skulle jobba lite...
Kan ju i och för sig finnas en poäng i det.
Så, nu vågar jag inte gå in i vilrummet igen. Sitter framför datorn och tänker på allt jag BORDE göra - en väsentlig skillnad mot vad jag GÖR. Särskilt illa med tanke på alla jag har lovat ringa "om det blir en lugn kväll". Fan.
Social stress.

På P3 var Din gata vigd åt dåliga dumpningsrepliker. "Min tvillingbror gillar inte dig" blev min personliga favorit. Jag tror aldrig att jag har dumpat någon taskigt, inte vad jag kan minnas i alla fall. Att avsluta relationer är inget jag är något mästare på, varken att avsluta eller att avslutas...
Jag blev ohyggligt förvånad när jag fick veta att jag gjort slut med en pojk i Sundsvall. Att vi överhuvudtaget varit tillsammans var helt nytt för mig. Man tycker att man borde märka sånt.
Men, relationer är å andra sidan en jävla labyrint. Min kära man mailar blogginlägg av damer som hade velat glidtackla honom i säng om de varit "femton år yngre". Kärlek är vackert som sagt!

Ellen och jag singlade slant om vem som ska på speddvaj på tisdag.
Jag förlorade och får sätta mig i en bil för att skåda ännu en rund bana med grus på.
Spännande.

måndag 12 maj 2008

Fruktflugornas herre

Idag har jag lärt mig hur man knyter en gammaldags gärdsgård (vid närmare eftertanke är det jävligt tveksamt om det finns någon form av ny gärdsgård, förutom taggtråd och elstaket alltså och det är ju väldigt svårt att knyta) och suttit kvar alldeles för länge på jobbet med bilder från årets första grillkväll i fantastiska Karlstad!
När jag sätter mig i bilen, som numera är renstädad från tidningsbudets banansamling, hörs en släpig P4-stämma som säger:
Jaha, och när upptäckte du att du var naturist...?
ÅH! Om jag inte hade haft någon självbevarelsedrift hade jag glatt suttit kvar i bilen och lärt mig mer om detta! Men, istället vandrar jag hem på vackra smågator och vet inte om jag ska bli livrädd eller bara nöjd över att Kattis vill ha lantliv (dvs hälsa på mig).
Misstänker att antalet traktorer här i området är minst lika stort som antalet bilar. ...
Helt klart större än antalet bananbilar, med tillhörande bananflugor, i alla fall.

Imorgon ska jag har en ordentlig sovmorgon innan naprapaten, ska nog till och med vandra dit med en take-away kaffe i näven, igonera Astrid Lindgren-idyllen runt om och låtsas som om jag lever cityliv, lyxigt cityliv.
Eller, jag skulle i alla fall göra det om det fanns någonstans att köpa take-away kaffe.
Någonstans som inte är Statoil.

fredag 9 maj 2008

Ack Värmeland

Att formatera sitt minneskort utan att ha tömt det på bilder är en DÅLIG idé.
Särskilt när man hoppas på att få gå hem lite tidigare och helst inte göra om dagens jobb...
När årets hittills varmaste helg närmar sig (och jag befinner mig i en vansinnigt vacker kuststad) kastar jag mig glatt in i min bastuvarma volvo och kör 42 mil rakt in i landet...
Det är kärlek det.

onsdag 7 maj 2008

Jaha...

Kommer hem från jobbet klockan sex, mätt och belåten efter en middag på Harrys, kliver in i lägenhet och ... ja vadå...
Va fan gör man när man är hemma?!
Jag har inte den blekaste aning, rastlösheten river i kroppen och jag vankar runt och får nästan solsting av kvällssolen, dessutom panikångest av alla glada kids utanför som uppenbarligen har LIV att leva medan jag sitter som una-bombaren och trycker i min lägenhet...
Dåligt.

Med gympaskorna på fötterna, musik i hörlurarna och hurtigt höga knälyft kan jag i alla fall låtsas som att jag har någon att komma hem till efter en kvällspromenad i underskön skärgårdsniljö (ja, i Västervik). Plockar upp mobilen och börjar ringa. Någon måste lindra ensamheten! Med alla jävlar jobbar kväll/har flytt landet/fastnat i mediekarusellen/dammsuger/har knäppt på Eurovoice/pratar i telefon - det gör INTE ensamheten lättare att bära!
Som tur var svarar Nilsson. Men istället för att berätta va fan jg ska göra skrattar han bara rått och säger "lyssna på Thrasher och gilla läget, så här ser vuxenlivet ut!"

Fan också.

Fast efter 40 minuters gnällande, peppande och ältande är livet lite lättare igen.
Nilsson är bra han.

Och ja, jag har ju bott själv innan. Fast aldrig ensam. Inte så här.
Att bo själv innan har varit korridor, kollektiv, sambo och ligga-med-sambo.
Väldigt mycket folk för att vara "bo själv".
Och det allra mest skrämmande i det hela är att nu kommer min onda syster få rätt, snart blir jag desperat nog för att SKAFFA MIG EN HOBBY.
Eller en hund
Det här kan vara jag om 45 år...
Vi kallar honom Stopp Hunden. De är ute och går varje dag. När han inte vill gå längre lägger han sig helt resolut ner och vägrar ta ett steg till. Då står tanten brevid och väntar och ser olycklig ut. Ibland kan det ta dem 45 minuter att gå igenom stan.
Vi tror att hon kanske har fått hunden av sina barn som inte vill att mamman ska vara ensam. Vi tror att hon hatar hunden och ser det som en förbannelse att släpa/bli släpad av hunden genom stan i - 2km/h.
Vi kan ha fel också.
Fast det känns inte så.
Om tomten är snäll i år ger han Stopp Hundens matte en liten kärra som hon kan dra honom i.

Jaja, vad är väl en festival på dansbanan...

Fan också

Visfestivalen som är västerviks stolthet och en stor källa till glädje för alla över 60 som tycker att det är trivsamt att sitta i kvällssolen och lyssna på musik som inte irriterar någon går av stapeln 10 till 12 juli.
Exakt samma helg är det Öland roots i Sandbergen!
Jag hyser starka misstankar om att jag jobbar då, men alla som inte gör det MÅSTE ta sig till ölands mysigaste festival som är byggd med ren viljestyrka av systerysters fantastiska kompisar.

Anna och jag upptäckte det i går när vi gått kvällspromenad och diskuterat husfasader och tulpanrabatter så länge att vi behövde en rejäl sommmarfestivaldos!

tisdag 6 maj 2008

Perfekt...?

Martin Hammar skickar ett sms med en fantastisk liten kontaktanons som han har hittat i dn:

"Är en perfekt man, 25 år, pilot, med bra lön, stamtavla och symmetri, händig, stark och pålitlig. Jag är vetensklapligt perfekt, inga brister. Hör av dig."

Vet inte vad som är mest skrämmande.
Att killen använder ordet stamtavla - eller det faktum att MIN MAN sitter och läser kontaktannonser i dn...

Vårsol och dålig karma

Fan också.
Solen skiner som om det vore vår på riktigt, folk går omkring halvnakna eller i små otäcka VITA shorts (ja, både kvinnor och män... Dålig smak är inte genusbetingad) och man blir själv nästan lite sugen på att blotta sina ljusblå vader för solstrålarna
Vad gör jag då?
Är jag ute på myspysigt cykelsemesterreportage som ska gå i sommartidningen?
Nix.

Memo till mig själv:
ladda karmakontot med lite kredit hos featurereportern...

måndag 5 maj 2008

Frånåkt är det värsta

Jaha... Då var det måndag igen.
Måndagar är inte min favoritdag i veckan, men den här veckan är det lite värre än vanligt. Martin Hammar har packat sin lilla väska (strumpor och rom är allt man behöver...) och hoppat på tåg hem till Karlstad efter fem fantastiska dagar med sol, hällregn, fulla vänner, pratglad mormor, stissiga katter, sjukt avslappnade katter, Mensalvaret, vansinnesbilkörning, spreedfika och tja, Öland helt enkelt.
Dåligt. Väldigt dåligt. Att han åkte hem alltså.
Som en 14-åring stod jag på tågcentralen och vinkade av, med solen i ögonen och sorg i hjärtat. Jag tror jag åker till Karlstad på fredag. Han kan ju inte dricka upp resten av Negritan själv!
Eller, som den glade luffare/rockstar han är fixar han nog det alldeles strålande på egen hand...Missade Marcus Grahn på P3 idag. Fan också!
Tyvärr krockade hans radiointervju med strejkande sjuksköterskor i centrala Västervik och min chef uttryckte tydligt att sjuksköterskorna var prio 1...
Men å andra sidan, det är så mycket värmlänningar i radio nu...

Idag känns det extra surt att vandra hem till en tom lägenhet och vänslas med dammråttorna.
Fast, som tur är bor jag ju i den väldigt kärvänliga staden Västervik: