Att knusa...?

Karlstad!
Vänner, regn, sex... Tja, allt livet egentligen behöver innehålla. Inte nödvändigtvis i den ordningen dock.
Martin och jag pratar inte samma språk. I går bad han mig knusa chokladen. KNUSA.
Han hävdar att det är ett ord. Jag är tveksam. Mer än tveksam. Totalt övertygad om att han har helt åt helvete fel. Gogglar knusa. Hittar ett hundslädteam med det namnet. Och inser att alla sidor där ordet knusa återfinns är .no...
Norge är ett bra land. Men med ett märkligt språk.
Att knusa innebär att smula sönder något. Helt logiskt...

Censur - helt klart

Snö! Tö! Snö! Tö! Och däremellan en liten förkylning...

Vilken tur att man har goda vänner som skickar uppmuntrande kalasbilder och berättar hur kul det SKULLE KUNNA VARA - om man inte låg nerbäddad i soffan med te, lösgodis och tecknad film - på lördagskvällen.

Men, mormors huskur fungerade strålande och nu är livet fit for fight igen.

Eller, kanske.

Var ute och plåtade gymnasister som går lärlingsprogrammet. Lyssnade, pratade och fick förevisat hur det funkade när man jobbar som betongborrare. Plåtade för att visa hur det funkar att jobba som betongborrare. Kommer hem och inser att:

Jag vill inte ens tänka på vilka kreativa bildtexter man skulle kunna knåpa ihop till det här... En papperskopia har skickats runt på redaktionen och spridit glädje hela eftermiddagen...

Så kan det gå.

Vi vann

Mitt emellan Göteborg och Kalmar kommer jag på det; Kalmar måste spöa Halmastad idag. Precis just nu. Ringer mamma. Hon har varken tittat eller lyssnat eller googlat.
"Men du, jag slår på radion."
"Okej, de snackar rejält bred kalmaaitiska! Det är nån som pratar om isteéband och strålande inlägg i samma mening, det måste va´ guld" konstaterar mor. Och visst var det så.
SM-guld!
Klart det blev! Medan jag satt på tåget som omfamnades av vedervärdigt västkustregn passade Ingelsten och Sobralense på att kicka "Kalmaa´iF iF" till en fotbollsseger modell enorm. Vackert.
Vackert som tusan. Jag smygmyser lite innombords. Men samtidigt. Det innebar att det helt plötsligt finns tv-kameror på lokala sportpubar i staden där barnen inte skickas till talpedagod trots att bokastaven R saknas i talet.
Det är inte riktigt lika vackert.

Men å andra sidan. Skit samma. Jag är glad. Jag hade varit ännu gladare om kvällspressen hade givit fan i att spraymåla Ryström och Wastå. Det räcker med att de lyfter guldmålade getter i tidningarna. Eller, nu när jag tänker på det så är nog även det i mesta laget.

Jaha...

...då var den här. Höstdeppen.Värden är inlindad i dimma, det är armlängdsavstånd som gäller - annars går man in i folk. Bruna höstlöv ligger som mjölkmjuka cornflakes på backen och ruttnar. Utsikten från fönstret, kvart över fyra, är allt annat än peppande. Varenda år tror jag att jag ska klara mig. Varenda år tror jag att i år ska jag verkligen njuta av att läsa böcker, dricka örtte och sitta i soffan med en stor mjuk filt över benen.
Fan heller.
Varenda år slutar det med Johannesört, rödvinsfyllor och ångest över oskrivna höstångestnoveller. (Världen i övrigt är nog tacksam, men ändå)
I år är nog inget undantag. Tyvärr.
Men ska det göras så ska det göras i sällskap av Nick Cave. När det gäller höstdepp blir jag aldrig äldre än 19. Så enkelt är det.

Som om världen inte var tillräckligt ond...

... så introduceras nu Foppatoffeln som nyckelring. Som leksak till barn. Why? Why?!

Solen skiner och huvudet snurrar

Åh gud...
Jag är inte bakis. Det bara känns så...
I går blev det mjukisbyxor och godispåse och inte alls den där middagsbjudningen som jag storstilat inviterade till när jag var som mest berusad på fredagskvällen...
Martin och jag tittde på vinflaskan. Mådde lite dåligt. Hällde upp en stor kanna vatten istället. ÄNDÅ mår jag som en urvriden disktrasa idag. Inte fasen finns det någon rättvisa i det!
Det kan vara för att min man åker tillbaka till Vargaland i dag. Eller att jag har blivit satt på att ringa runt och få tag på en familj vars hus har brunnit ner till grunden.
"Hej, ni måste ju vara ledsna och så, visst skulle det kännas bättre om tidningen fick komma hem till er." Ett hemma hos i ett nedbrunnet hus. Herre min je...

Fast mest beror det nog på att Martin åker hem i dag. Och det kommer att ta minst ett par veckor att vänja sig vid att sova själv igen. Dåligt. Väldigt väldigt dålig.