Idésamlag

Magnus Lindkvist kan ha ett av Sveriges tuffaste jobb, jag menar vem skulle inte vilja titulera sig futurolog?
Pluspoäng för att lyckas med att att bjuda på en bildmässig föreläsning och att glatt uppmanar till idésamlag. Att prata om saker är nämligen som att låta idéerna ligga med varandra, se där vad man lär sig.
Men, det kanske är lite bra att överlåta trendspanadet till någon annan...
När Värmländska handelskammaren bjuder in till träff dyker det upp ungefär tusen personer som minglar omkring, drygt 998 är klädda i dräkt och slips eller(/och?) högklackat och två av dem är fotografer. Goretex är ett förträffligt mingelskodon..
Men, fint ändå att kika på människors mingelmönster, svägerskor och SVT-chefer.

Av glädje bygger man... hemsidor?

Solhälsning
och
white trash

Oh yes... Ungefär där ligger kreativitetsnivån i dag... Inte en millimeter över det faktiskt.
Så kan det gå. All energi verkar gå åt till att med tungan i mungipan och kaffekopp i handen freestyla fram en hemsida.
Och nej, jag har inte en blekaste om hur man egentligen ska göra, jag tänker att det vettigaste måste vara att göra något som är jag. Ganska okomplicerat och kul och om det inte är helt perfekt så är det mest... charmigt?

* Kalle - en väderuppdatering - just for you: I dag var det så jävla kallt att jag fick åka hem och byta från snyggskinnjackan till fulreflexförseddvinterjacka. Så du vet...

Global fussball OK

I converse och skinnjacka står jag där. Bredvid planens fuskgröna gräs och med långkalsongklädda fotbollsspelare framför kameran. Otränad och oskrärpad till tusen, så där som det kan vara i början av säsong. Fryser asset av mig där på fuskgräset och funderar på om fotbollstränaren kommer ha vett nog att lyssna på min insikt om att "om man måste spela på konstgräs är det för tidigt för fotboll". Antagligen inte.
Så, nu är det fussball, komplett med missriktade Zlatanpassningar, kärlek, koncentration och pungsparkar. Sport som de kallar det.
Och mitt i allt står en av två nyförvärv från Liberia, i täckjacka, långkalsonger, vantar och dubbla mössor.
Jag frågar hur länge han har varit i Sverige, och om han trivs.
Jodå, det gör han. Efter tre veckor har han hunnit smälta både staden och lite av kylan. Det är helt okej.
"Couse, It IS gonna get warmer soon... Right?!"

Ja, gudars va vi hoppas på det...

Det går bra nu...

Eller, tja, för somliga i alla fall. Vi sprang på Petter i en mässhall i Karlstad, ryggmärgsreflexen tog en bild bara för att. Jobbet handlade om något helt annat. Men, han sa faktiskt att "det går bra nu". Dagens roligaste...
Andra som det verkar gå grymt bra för är Konkurrerande Medier, när jag lägger parkeringslapp i bilen utanför flyget för att tillbringa några timmar i hysterien över att Ryanair börjat flyga från Karlstad - då kommer konkurrent-Helena med rullväska och solglasögon, checkar in, beställer en öl och undrar varför jag ser så avundsjuk ut...
VF-Linn och jag tänker att vi inte är det minsta bittra över att inte få åka till Barelona så där en måndagskväll. Det där knorrandet - det är nog mest att vi är hungriga. Vi fick ju varsin finfin plastbricka och gratis parkering i en timme istället. Jo, helt klart bara hungriga. Inte det minsta bittra eller ölsugna....
Så det så.

Lazy sunday

Söndagsfrukost med kaffe och huvudvärkstablett, fint så efter födelsedagskalas.

"Sakta" är dagens nyckelord.

Väldigt sakta...

Dagens stora happening är att hämta-posten-skorna har bytts ut till vårversionen. Ut med läderstövlarna och in med De Mest Älskade flipflopsen som trots sin otäckt aprikosfärgade sula, lätt slokande plastblomma vid tån och genomskinliga plastrem hänger med år ut och år in som ett par flipflopens kackerlackor. Kvalitet från 10 kr-lådor på Möllevångstorget, det gör man sig inte av med så lätt.

Sen tar sig skridskoklubben till SM-final genom att piska AIK i Globen. Efteråt förklarar AIK-tränaren Roger Melin nederlaget med att laget haft för mycket tid till eftertanke.

"Att tänka och spela hockey, det stämmer inte riktigt överens", säger Roger Melin och tittar allvarligt in i tv-kameran.

Humor, det är allt himla roligt det.

Lycka...

... kan ibland vara ganska enkla saker. Som att INTE bo i eget hus utan i väldigt oegen hyreslägenhet - i alla fall de gånger källaren svämmar över. Och ja, den piffiga källaren ligger faktiskt på Norrstrand, i Karlstad, i Sverige år 2011. Visst dyker det upp lite mysiga Rumänienminnen Kattis?!
Östeuropa, det är min tekopp det.

... kan andra gånger vara att det äntligen börjar bli vår. Fritt från snö och is och jävulskt frysande. Att äntligen kunna cykla till jobbet, att överskatta svängarna och underskatta rullgruset - och få vårens första plåsterkartor i nävarna.
Heja mig...

Just as simple as... me

Insikten kommer efter tre timmars egovältrande. Sport-Malin pluggar en kvällskurs på universitet och har fått i uppgift att intervjua en journalist.

Så, vi kör ett egorace. Lisa all over. I tre timmar. Jävlar.

Men, så kommer den. Insikten som knockar:

"Är det något särskilt du drömmer om att göra, något jobb som lockar mer än andra?"

Äh... Nä..?

Jag funderar, tänker så det knakar, överväger till och med att försöka slingra mig undan med ett Fred i Världen...?

Men, nä.

Jag har vansinnigt roligt, precis just nu, jag gör det jag vill göra, precis just nu. Jag känner mig som en hemsk människa för att jag inte har större ambitioner än så. Borde jag inte vilja göra fotoreportage som Gör Skillnad. Jo, givetvis. Men - lik förbannat. Nöjd.

Med att läsa tidningen på morgonen, göra roliga jobb, ha bra människor omkring mig och inte riktigt ha koll på vad som kommer att hända i morgon.

Som en clownfisk i ett akvarium. En nöjd en.

Får börja jobba med målbilder, visualisera tydliga mål och skaffa ambitioner. Mjukstartar det hela med att visualisera hur jag redan nu sitter på cykeln på väg till puben med kvällen musikquiz och inte blir sen - igen...

Spåårt...

... säsongen är igång på alla fronter.

I hockeyn är det slutspelsrusning och FBK ligger i hårdträning. Lydnadsmomenten sitter som en smäck i alla fall. Kåberg är som synes en jävel på "rulla runt".

I Degerfors har fotbollsplanen börjar gå från snöfärgad till lerfärgad och försäsongstricket verkar vara träning med Stor Boll.

Sportjobb, jag gillar't.

Dagens jobbord: slängkappa.

Minst lika roligt som Helltons kamoflagemålade handbollsdamer!

Martin, han fixar det mesta. Från jobbgnäll till rastlöshet, evigt nyhetstittande och väldans hemvävt. Men, det finns gränser. Efter brungul linssoppa med hembakat betongbröd till tar det stopp:

"Du, den här norska dokumentären om en utbränd ikonmålare verkar inte så bra..."

Martin Hammar, min hjälte.

The Fikaturné 2011 del 2

En del dagar, då är det extra fint att vara ledig. Inspirationsdagar som vi kallar det. Då tar man med fördel del 2 i The Fikaturné. Kanske hamnar man i Kristinehamn och Club Curry - helt utan Las Palmas* även om bakgrunden passar fint... Kanske njuter man vackra vårvyer, oh well vårvyer i alla fall, och uppskattar sossehumor i fina vänners lag. Kanske en liten djupdykning/hysterisk shopping på Fyndboa* och som avrundning (och låt er inte luras av de skeptiska minerna) finfika på Kristinehamns Konstmuseums* lysande cafélösning.* googla vetja. I dag länkas det inte.

Roadtrip...

... till Amsterdam för guldspelning med Black Keys. Finsällskap, uteserveringar, vårkänsla, lustiga hus och bara aningens överdos Creedence. Bra kallas det.

Donkey Shot*

Ibland, när det är vår på det där "galet varmt i solen och kallare än helvetet i skuggan"-sättet så längtar jag hem. Hem till vykortsön med sina väderkvarnar. Väderkvarnarna är väl iofs strunt samma. Det är Hemma; Runsbäck, döva gamla kattor, goda vänner, bästa föräldrarna och allt och ingenting. Och mina sommardäck. Då, i december, kändes det som en perfekt idé att byta till vinterdäck hemma hos mor och far och lämna sommarstassen kvar i garaget.

Nu, i mars, känns det så där begåvat att ha bil och sommardäck på 45 mils avstånd från varandra...

Så, Hej Öland. Vi ses någon gång innan första maj.

Men, innan dess blir det annat väderkvarnsland. Imorgon börjar vi försiktigt roadtrippa oss ner mot Amsterdam och finfin spelning.

Hoppas vi i alla fall. När jag droppar hem från förmiddagsjobb har Martin för första gången den här veckan tagit sig upp i sittande ställning och sträcker fram darriga t-rex tassar ur virrvarret av duntäcken och tekoppar och finläsning (Heja Kattis!) för att Jobba Hemifrån.

Vojne. Lite sitta stilla flera mil i bil på det tror jag bestämt.

* Vilket är den givna associationen för en amerikanare när han hör svenskar prata om klassikern Don Quijote... En väns syster höll på att fullständigt bryta samman när hennes engelsktalande pojkvän efter en hel kvälls bokprat glatt frågade vem det var som egentligen sköt åsnan? Vilket givetvis fick henne att döpa hon sitt band till just Donkey Shot.

Inte helt döm i hövve jag

Jag kommer på mig själv med att knäppa på radiosporten så fort jag kommer tillbaka från jobb. För att höra AIK skrälla sig fram till SM-semin och knäppa hela hockeyligan på näsan...
Hur gick det här till?!
Sen när började jag bry mig?
Men, å andra sidan - bättre överlevnadsstratergi finns inte. Småprat, det är vägen till allt. Att ha aningens koll på vem som spelar vad/var räddar månget stelt kallprat lika bra på FBKs isträning som utanför ICA i Grums.
För att någon som bryr sig om sånt "kan int' va helt döm i hövve" som en skeptisk farbror i Småland en gång uttryckte det när vi träffades i ett helt annat sammanhang. Efter lite lokalt fotbollsprat gick han nådigt med på att vara med på bilden han tidigare vägrat*.Annars, hosta och "kreativa utmaningar".
Jo, jag tänkte att du skulle ta lite partikelbilder, säger chefen oskyldigt.
Vi försöker väl tänker jag och misslyckas komplett. Istället kör vi en bildrebus. Bil+dubbdäck+sand på vägen = partiklar i luften.
Och allt i samma bild...
Sen blir det å andra sidan roligare. Så där roligt som det bara slumpar sig ibland. Med folk som vågar bjuda på sig själva.
>Fast, i dag är det medvind. Det blir det när Bra Folk har Bra Idéer.
En pepp och en kick och lite funderingar och ja... lite roligare helt enkelt.

* Det kan allt ha varit i Överum Lina, jag är inte säker - men det är inte helt osannolikt...

Vikarieförkyld

Vikarieförkyld är man de dagar som antagligen hade tillbringats i hemmets trygga sjukstugevrå om man haft ett fast jobb att vara sjukskriven ifrån.
Vikarieförkyld är att sova bort förmiddagen/dricka baljor av te/ha morgonrock på sig fram till lunch, shoppa på Apoteket - eller vad det nu heter efter alla avregleringar - för över 300 spänn och därefter dyka upp på jobbet.
Pigg och glad och förhoppningsvis inte det minsta smittsam.
Alternativt jävligt smittsam vilket ju innebär ännu mer vikariat.

But still, urtrist. Så, vikarieförkylning, tag dig i akt:

(Även om det i ärlighetens namn väl måste erkänna att jag inte direkt var någon "tiger defying the laws of gravity" ens innan förkylningen...)

Nu, hem och gå i däck hos Martin vars förkylning snarade fast honom i lägenheten. Men, så har han fast jobb också.

Gnäll

Snyt och snörvel och kanske var inte det där bästa stället att tillbringa lördagskvällen på för Förkylningen

Så, söndagens skrivbiträdesuppgifter görs i slowmotion som inte är ens i närheten lika snygga som gårdagens filmövningar och med förhoppningen att texten ska krypa fram på sidan om jag bara stirrar på den tillräckligt länge. Det magiska är att den GÖR det. En mening i taget, långsamt. Men den hamnar där, nästan utan min hjälp. Fint det.

Inte ens urtuffa kvinnor som Hanna Hellquist (som ensam bär ansvar för att jag blev inbiten DN-läsare för himla länge sen) och Sara Broos (som när hon var liten drömde om lägenhetsliv i en betongkoloss istället för hippielivet hennes konstnärsföräldrar Marc och Karin Broos levde) kan hålla min hjärna tiptop just nu.
Och tack tack tack alla statister som vandrade vägen fram och tillbaka under gatlyktorna med lätt förfrusna anletsdrag och ett (alldeles äkta) drag av uppgivenhet i ögonen. Lördagkväll, vilken fest det var!

Gurgelvatten

När man vaknar på morgonen och det känns som om en luden kattunge med klorna ute sitter på tvären i halsen, då är det bara att ställa sig i kö bakom pensionärerna och investera en förmögenhet i Apoteksvaror.
En lördag när jag gurglar jodblandning, tuggar bedövande Bafucin som smågodis och bälgar i mig te som en alkis dricker folköl helt enkelt.
Och mängder med tuggummi för att intendenter och professorer som råkat komma i vägen i dag inte ska drabbas av den mer eller mindre magiska kombinationen jod/förkylningsandedräkt.

Funderar på om Förkylningen kan tänkas gå med ett byte. Jag har en finfin vecka i mitten av april som jag kan ägna åt total förkylningsdyrkan och otaliga offer av nässpray och pappersservetter.
Snälla?

Fired up - på så många sätt.

När facebookstatusarna om fredagsmys börjar trilla ner inser jag vilken veckodag det är. Just nu flyter det en aning. Och mitt i all hockey och annat jobb och nytt jobb har det kommit ett alldeles ljuvligt kusinbarn - vackrast av allt.

Så, imorgon kör vi igen. Nu ska ny musikvideo spelas in och gudars så roligt det ska bli. Medan halva Sverige tittar på vem som tonartshöjer sig bäst ägnar vi oss åt rock n' roll på mörka vägar i Segmon. Det ni!
Och, med tanke på förra gångens lysande prestationer så...

Ja, ta en titt:


Idé och genomförande av Kristoffer Beglund, med massa annat duktigt folk, grymt bra jobbat!

Skridskoklubben vinner igen

Gävle, hem åt Gevalia och Brynäs. Där har det spelats hockey i afton. Komplett med förlängning och allt - för extra spänning. Det var en storpelane Bastiansen, det var Kåberg - just the way we love him - med ett öga på pucken och en armbåge i valfri motspelares mjukdelar, det var Salak som var överallt och det var en överlycklig Robin Sterner som till sist satte 3-2 målet.

Fint så, nu ska vi se vad Gävle kan bjuda i övrigt.

The fikaturné 2011 del 1

Vi åkte till Storfors för att kika på cafélösningar. Och där - på Taverna'n - stod Mike Tyson och bara älskade Storfors. Läget för idolkram har aldrig varit bättre...

Storfors - det är där det händer. I alla fall händer det mycket nog för att roa fyra fullvuxna och en långt ifrån fullvuxen i ganska exakt 180 minuter. Då ingick kaffe.

För en semla fick vi gasa till Filipstad. Men, vad gäller vårens projekt Besök i Värmländska Bruksorter med (ibland alternativa) Cafélösningar var det en ordentlig smakstart!

Ni vet vad de säger, first we take Storfors - then we take Karlskoga.