Back on track

Ock så var det vardag igen. Semesterbubblan sprack med en smäll när bilen hissades upp för besiktning klockan 07.00 på måndagmorgonen. Man får som tur var inga minuspoäng för att bilstackar'n är så smutsig att det just nu är svårt att med blotta öga ta reda på vilken färg den egentligen ska ha.
"Den här går bra du" säger bilprovningskillen och stolt som en småbarnförälder rattar jag hem. Rakt in i jobbverkligheten. Så, nu kör vi.

Riga, jag gillar dig.

Visst, lite förvånad blev jag allt på restaurangen när det klev upp en donna i "pretty woman innan den blev feel good film"-outfit på bardisken och började dansa till pumpande
housemusik ungefär samtidigt som vi fick in huvudrätten, men - efter det har allt varit finfint.
Vintagebutikerna och fiken ligger på perfekt "nu börjar fingrarna bli kalla"-avstånd och vi har hunnit med både Black Balsam och att knacka på lägenhetsdörrar för att bli insläppta i fantastiska vintagegarderober ("No, I don't sell the dresses, I love them too much - but you can rent them" Ljuvligt!)

Nu drar vi...

På papper

Så, fix och färdigt och månadens Xtra har landat i brevlådan hos folk här i stan. Det är alltid lika fascinerande, när man ser korr-sidorna utskrivna på vanligt printpapper känns allt väldigt mycket som skoltidningen på högstadiet.
Den där som man fyllde med internskämt, halvdåliga bilder och sedan fick häfta ihop för hand. Rent läsmässigt var det knappast någon upplevelse, men själva grejen - att göra det - var vansinnigt roligt.

Kreativa som vi var lyckades vi emellanåt till och med få hellediga dagar för att exempelvis åka till Det Andra högstadiet.

Och ja, på Öland finns det faktiskt bara två högstadium. Ett i norr och ett i söder...

Enough is enough på något sätt.

Och tursamt nog slutar alla skoltidningstankar när korren väl är gjord och the real deal hamnar i lådan. Istället för internhumor och smygtagna bilder får man Hemma hos biskopen, Livet på fyra hjul och en guidning i bibliotekshuset.

Lite semester på det här nu så är till och med januari helt okej.

Härlig är jorden

Tänk va, att en begravning kan vara ljus och fin och total storgråt och så ganska mycket skratt under begravningsfikat.

Det trodde jag inte.

Men, när vi sitter i kyrkan och tar ett fint farväl av mormor och jag tänker på att jag trots allt är otroligt lycklig över att ha fått ha världens bästa provider av raggsockor, goda råd, en hel del förmaningar, mandelmusslor, kaffetårar, brev och fint sällskap i över trettio år.
Så, även om tårarna av saknad ändå trillar precis som jag visste att de skulle göra så är det ändå himla fint.

Fint att få dricka kaffe med mormors gamla tantkompisar som berättar om deras sena synuntekvällar på 50-talet "en gång sydde jag visst fast bordduken".

Fint att få träffa hela släkten, dricka rödvin och skratta och känna att det är himla bra att ha ett sammanhang.

Finast av allt är att syster och jag hann vara hemma samtidigt.
På vägen hem till Värmland stannar vi för att tanka i Oskarshamn, noterar att pressdrevet redan dragit förbi och tänker att Juholt han ligger nog på soffan, kollar på gamla avsnitt av någon tv-box (Vita huset?) och andas ut just nu.

Farmlife 2 - the good life

Varenda gång jag åker förbi Ulvsby tänker jag att här vill jag bo. Dryga milen från Karlstad, farmlife - men med fungerande sophämtning...

Att få hänga en timme med ett gäng stojiga, vinterpälsiga och övernyfikna två-åringar på Ulvsby Ranch gör inte direkt att suget efter landet minskar.

Tänk va, att ha det så varje dag!

Men, så tänker jag på tidiga morgonar, leriga hagar, hala vägar och det stora mörkret som inte alls skräms bort av gatlyktorna som står pliktskyldigt utkastade på kilometeravstånd från varandra.

Tvekar lite.

Drar på gympadojorna och sticker ut på en löprunda på välgrusade gångbanor omgivna av rejäla gatlyktor på behändigt avstånd från lägenheten. Gillar läget.

Tänker att man kan ju bo i lägenhet ett tag till i alla fall. Så länge det tillhandahålls hästmular någon gång i veckan på annat håll.

Och jo, paret Staaff fick självklart sophämtning igen. Det räckte med ett uppslag i lokalavisen för att kommunen skulle komma på att det visst gick att lösa på något sätt...

Farmlife

På väg till jobbet som på pappret heter "långt till soptunnan" skojar vi om att det låter som Dagens Lokaltidningsbesvikelse.
Men så.
Väl på plats på en liten gård där det inte längre finns några djur men däremot två rullatorer parkerade utanför fastnar skrattet lite i halsen.
Ingrid och Bertil, som har hemtjänst fyra gånger om dagen, får inte längre sophämtning på gården. Istället ska de ta sig en rask promenad en halv kilometer bort där kommunen numera vill hämta soporna. HÄR kan man läsa om varför de inte tycker att det är en direkt lysande idé.

Idag däremot har det varit direkt ledigt. Sovmorgon, planeringsmöte och så vinterkläder. Dunjacka och -30 kängor. Allt införskaffat lagom tills sporten börjar mumla "stå flera timmar i en snödriva på Svenska Rallyt"-ackreditering

Snart helg

Årets första träff med skridskoklubben gick bättre än senast. Skridskoklubben bjöd på (mängder av) skott på nära håll, fightingface och bra driv även om det för det mesta var stolpe ut innan en jublande kvittering och så straffläggning. Själv har jag äntligen lyckats gifta ihop rätt kameror med gluggar med fokus på hockey. Allt för att i fortsättningen slippa jubelbilder av armhålor.
Sånt gillar vi.

Blötsnö

När jag står utanför den nyrånade guldbutiken i Kil med snöregn yrande i blåsten funderar jag en hel del över 1) Vem som faktiskt snackar ihop sig med polarna om att utrusta sig med snöskyfflar och ge sig ut och råna en guldbutik. 2) Om det verkligen var ett smart drag att köpa en liten Tiger-klänning istället för en stor, varm, skön och förbannat regntålig Didriksons-jacka under dagens urbana shoppingtur. Priset var ju faktiskt exakt det samma.

Just nu känns det ganska mycket som dagens fail.

Nytt år.

Det blev ett nytt år ändå. Trots att det kändes som om tiden stod stilla ett tag. Gnistrande klar nyårsaftonsdag (?) med långpromenad som följer same procedure as... always. Lisa i fotriktiga jävla fotografskor, yllemössa, raggsockar, underställ och tjocka vantar.
Martin i skinnjacka och boots. Han är tuff och jag är varm. Tror vi kompletterar varandra ganska bra.
Framförallt saknar vi båda två "skamgenen" och framförde glatt champagnelyckligt en intränad dans för det samlade nyårssällskapet.
Det blev en bra nyårsafton ändå som tur var.
Och mormor, jag hade den vita klänningen och röda stövlarna jag fått av dig. Tack.