Hockey - i juli?!

Jodå, visst är det så. FBK på is och frusen fotograf i hallen. Jaha, och vem tusan är vem nu när vinterskäggen och de sammabitna minerna från förra årets säsong är borta?
Rycker reporter Mårtensson i armen och förklarar att han banne mig får peka ut vem han vill ha bild på eftersom de har lagt av den här trevliga traditionen med namn på tröjorna...
"Äh, det ser du ju på åkstilen. Kolla skär och hållning. Kollar du på ett par träningar så sitter det sen" säger Skojfrisk Materialare.
"Haha", säger Inte Riktigt Lika Skojfrisk Fotograf.

Allt var väldans glatt och uppsluppet och jag bad Prestberg om han berömda leende...
Skridskomästare som tumlade runt som björnungar på isen, skönt att se att det inte bara är fotografer som kan vara rostiga så där på försäsongen...
Så glatt, så glatt. Men ändå. Juli...?!

Tveksam. Jävligt tveksam.

Nja, jag är nog inte riktigt övertygad om de mobila hemmens storhet ändå.

Heroiska Hästföräldrar

Hopptävlingar på Hammarö. Regn. Arrangörerna har pratat om sina preparerade banor som varken blir hala eller vattenfyllda. De glömde framhoppningen.

Blöta hästar. Blöta Banor. Blöta ridbyxor. Blöta regnjackor. Blöta funktionärer och Blöta Hästföräldrar.

Det är när man får lite distans till det som insikten kommer. Tusen tack mamma och pappa för alla gånger ni utan att klaga har stått i hällregn medan ongen har farit runt på häst och varit humörroulette beroende på om bommarna legat kvar eller inte.

Sakna-hästlivet-status: Minskar med regnet.

Hundlivet däremot. Det skulle jag kunna tänka mig att ta tag i. Om bara Martin slutar säga Över Min Döda Kropp när jag för ämnet på tal.

Och Doktor House ska börja spela Blues. Lite roligt är det allt...

Raindrops keep falling on my head...

Svensk sommar härskar utanför fönstret. Det pendlar mellan ösregn och duggren. Mina gummistövlar är mina bästa vänner just nu.

Och det ska hålla i sig. Den svenska sommaren struntar fullkomligt i att det hålls nationella hopptävlingar, Putte i parken, Packmopedsturné, Fryksdalsdans, hamnfestival, ett helt gäng trivsamma gårdsauktioner och Frödingfestival den här helgen. Jag hade antagligen inte heller brytt mig om det inte hade varit för att jag så tydligt kan visualisera mig själv, i mitt blöta regnställ, på nationella hopptävlingar, hamnfestival och Frödingfestival under helgen...

MEN, just nu är det oviktigt. För. Jag har Alldeles Själv lyckats fixa stora bilder på bloggen.

Det kanske inte låter så stort.

Fokk it. För mig är det enormt.

Jag som inte kan koppla datorn för att se på film utan att Martin bryter ihop och garvar/förundrat skakar på huvudet.

Jag som sedan tonåren har lagt huvudet på sne och sagt "Kalleeeeeee...?" när mina tekniska pinaler börjar bete sig märkligt.

Jag som, precis som Martina, glatt svarar 10 när någon ville veta skillnaden på en Canon20D och en 30D.

Stora Bilder. Alldeles Själv. Ha!

It's not much... men det är hemma

Ming Yi Zhang, 16 år, är utomlands för första gången. Bussresa i peaceful & interesting Sweden med föräldrarna. Norden runt på 10 dagar. Med den kinesiska motsvarigheten till Lasse Kongo - Jack Chan - vid spakarna...
Jack Chan skulle få vilken kommunpolitiker som helst med målet satt på den asiatiska turismen att gråta.
- You have the sunshine girl. And the stone bridge. Oh, some water as well... But really, it's not much...

Karlstads stora fördel är att det råkar ligga mitt emellan Stockholm och Oslo.
Och visst. Karlstad har väl inte direkt oddsen på sin sidan i en kamp mot Ming Yi Zghangs hemstad...

Karlstad vs Shanghai

Motivering överflöding. Shanghai vinner på VO...

(Shanghai-bild ärligt stu... lånad från google)

Blockflöjt och bäver, passar som fisken i handsken

"Jag är här för att träna blockflöjt, men hoppas få se bävrar också."

Ingrid Pudel gör min dag. Klart hon ska träna blockflöjt och se bävrar. När hon ändå är i Sverige. One for the book. Min tjusiga klippbok där glada saker hamnar.

I sann nördstyle.

Annan fängslande läsning finns i söndagsSVD som alltid har en tendens att sparas till måndagen, i alla fall när det är helgjobb. Mustafa Can och Magnus Hjalmarsson-Neidemans reportage om integrationsarbete, här gestaltat av fotbollsföreningen Dalkurd FF är så där håret-reser-sig-på-armarna-bra.

Och jag som hade tänkt göra massa vettiga saker i dag...

Gör om gör rätt...

... allt är en enda röra. Både i vädret (med målmedvetet ösregn HELA dagen som gjort att jag vandrat runt som en glatt dagisbarn i gummistövlar och regnställ med pedagogiskt utplacerade reflexer HELA dagen) och i jobben. Rififikupper, SM i alltmöjligt och kameror och bilar som krånglar. Oh well, nu tar jag måndagshelg och hoppas att världen är mer i ordning när jag vaknar till liv framåt onsdag.

Det har varit allt från båtar som gick PÅ vattnet...

... till (really) ENORMA hästar...

... folk som BAR kanoter...

... SIMMADE med båtar...
Nu rundar vi av. Pizza, skräpfilm och sova som en gris står på schemat.

Grymt mycket roligare än SMS

04.00 ringer klockan. Hammar är inte så jävla happy då, men masar sig upp och packar in orgel, tandborste, theremin och resten av Soulshake i Nya Bilen och drar på festivalspelning i eh... Schweiz. Fint det. För honom.
Det är inte det att jag missunnar schweizarna det. Tvärt om.

Det är mest bara det att det blir lite tristare hemma.

Jag tycker själv att jag är en hyfsat kreativ människa som hittar på roliga saker, men mot Martin har jag aldrig haft en chans:

Fint. Helt enkelt. Lika tjusigt nu som förra hösten. Och nej, det är inte jag ensam som har kikat på den över 500 gånger...

En del dagar...

... är bättre än andra på jobbet. Solsken, barfotajobb med vattenplask i Kroppkärrssjön och solen i nacken. Då, då är det riktigt fint.

Vattenpolo, det är allt grejer det.

Annat borde man få risktillägg för. Broken Doors till exempel. Jag som trodde det var slutfestivalat nu, i alla fall för ett par dagar....

Mixtape & massa kärlek

En hel magisk sak med Nya Bilen (förutom då att den inte ser ut som ett dragspel eller har delar av vajerräcke inkört på känsliga ställen, som älskadesaknadetappra kAKA - RIP) upptäckte jag inte förrän jag redan hämtat hem den.

Den har KASSETTBANDSPELARE. Den gapar och sväljer hungrigt plastbitarna av renaste kärlek som är laddade med musik för mig.

Lycka. Helt enkelt.*

Jag kom att tänka på det i går, under en lång ensam resan t o r till Arvika. Med blandskivor i spelaren och en helt övermäktig känsla i hela kroppen. Att med darrande fingrar peta in en skiva som någon spelat in bara till mig är löjligt häftigt. Bra musik, musik med själ och framförallt med hjärta.

Så, i 14 mil satt jag och vältrade mig i egokicken på samma smakfulla sätt som en gris i en lerpöl. Grejen är att det spelar ingen roll. Är det något jag är vansinnigt stolt över är det mina fantastiska vänner som jag trots flyttar över halva jävla Sverige - och andra omöjliga ställen - har kvar.

Kärlek i en liten ask.

Sen finns det de som är bättre än andra... Som den magiska mixen av AC/DC, Coltrane, Beck, Galenskaparna och Gudfadern-soundtracket (rökpausen).

* Men yss, jag vete tusan var den mest älskade vita plastbiten är, Boppers-tapen har på något märkligt sätt självcensurerat sig! (Även om Martin tillhör gruppen huvudmisstänkta) Så fräckt va?! Jag får sjunga Sugar baby love och gå upp minst lika högt som Peter Jezewski nästa gång vi pratar som straff för att den är förlorad...

Eländes onsdag

Jag borde haft det på känn. Det låg liksom i luften. Mulet och grått, tung luft, blodtörstiga mygg som njöt av vädret. Och så, lagom tills det är dags att packa ihop och gå till jobbet. Jo, i dag var det jobb - även om alla gjorde sitt bästa för att lura mig när jag väl var på plats. Vad händer då?! Det spricker upp, det blir en klarblå himmel och jag försöker en kort stund tänka "men gud så skönt för alla som har suttit inne och jobbat hela dagen, nu får de fint grillväder i afton".
Det går sådär.

Så, sen följer vi upp dagen med tre saker Jag Inte Gillar:

Hundsök efter försvunnen person, det värker i hjärtat. Försvunnen. Smaka på ordet. Föreställ er känslan hos anhöriga. Det går inte.
Festival på konkurs-kurs. Så ska det ju inte vara. Kom igen nu Arvika!

Oljeläckage. Otäckt ord, otäck händelse. Vackert, men likväl obehagligt.

TA DET LUGNT...

Lediga dagar utan något inplanerat. Det... skrämmer mig lite. Ta Det Lugnt säger Martin, som om det vore den mest självklara sak i världen. Är det något jag är dålig på så är det just det.

Så, tursamt nog har jag vänner som är precis lika rastlösa.

– Hej, är du ledig. Jag ska svänga förbi Karlstad och köpa en optimistjolle. Vi är där om någon timme. Ska vi luncha?

Klart vi ska! Underbara rastlösta helt-utan-gränser vännen Lina, komplett med mor och tvillingsyster droppar förbi stan. Med optimistjolle stadigt förankrad på taket. Sen köper Lina en bok om hur man seglar den också...

Lisa och Lina.

Det har ställt till det en hel del under tiden Lina och jag har känt varandra, att hon har en syster som heter Lisa och jag en som heter Lina. Men, mor och far, visst känns det fint att det var fler föräldrar som hade lite halvdålig fantasi va?!

Och så trädgårdsfika med Anders och Louise, glada men trötta. Inte så konstigt kanske, de har ju alldeles nyss fått världens finaste lilla Ebba!
Och sen, tisdagskvällslyx över alles, våfflor och portvin på Färjestad med Sebastian som förste våffeltämjare och lyxframställare. Fy så fint.
Tyson, katten som kan gömma sig PÅ golvet. Väldigt handy. Om man inte är människa och har tänkt gå över golvet.

Martin med tröjtryck i 3D.

TA DET LUGNT ja. Jo, om det är så här det funkar, då kan jag nog lära mig att leva med det...

Oj

Jag stormar in på jobbet, bara några minuter för sen. På min plats sitter vikarie-Martin och frågar glatt vad jag gör där...?
Jag stormar in till schemaläggaren, får veta att jag har två kompdagar efter Arvika. Skäller lite över dålig info, över att ingen har bemödat sig om att berätta för MIG att de ändrat schemat efter Arvika.
Stormar ut till chefen, skäller lite på honom också medan jag ändå är i gång.
Får löfte om att det hela ska kollas upp och medlidande suckar om att "så här ska det ju ändå inte vara".

Stormar hem (efter att ha stormat ett gäng secondhand-affärer och fått med både klänningar, ljusstakar och böcker hem, i ren frustration såklart) - och inser att det är jag som har läst fel på mitt schema...

Skickar ett ooops-mail till schemaläggare och två chefer och Ber Så Hemskt Mycket Om Ursäkt För Dåligt Uppförande.

Det var min måndag det.

Nu dricker jag rödvin och skäms, medan Rockstar-Martin gör en hjälteinsats och inte kan låta bli att mumla om det här med att skrika först och fundera sen...

Arvikafestivalen 2010

Så var det över, tre dagar med grym musik, massa jobb, övertrötthet och fina människor. Lite post-festivalangst sprider sig vid köksbordet där jag gör ut de sista bilderna och tycker att det är vansinnigt trist att vara hemma själv.

Rockstar-Martin sitter på flyg hem från festivalspelning i Tyskland. Kommer hem sent och om möjligt ännu tröttare än vad jag är. Empiriska studier gjorda i hushållet Hammar-Olaison visar att den som jobbar på scenen har en tendens att dricka mer än den som jobbar framför scenen.

Jag borde packa upp på riktigt, jag borde duscha, jag borde fixa något mer stadigt än korvbröd med ketchup och hamburgerdressing att äta.

Vi får se var det landar...

Lördag

Knark-Pete dök upp - på utsatt tid - och gjorde en fin spelning. Jo, faktiskt. Efteråt plockade svensk polis upp honom och pratade om "det här med narkotika". Och jag som i min oskuld trodde att han bara hade slarvig dialekt. Barn, knark är bajs, men visst kan man uppskatta en artist som är påverkad utan att man själv hamnar på trappen till Länkarna dagen efter.

Nitzer Ebb. Stort. Snyggt. Iskallt. Måste älska det. Nästan lika mycket som festivalens allra bästa matställe En Riktig Soppa som serverade festivalfavoriten Linzer Ebb.

Joråsåatteh... Långhåriga tomtar som headbangar - i takt- har varit ett genomgående tema för reporter-Jens. Jag missade bästa bilden, när han gjorde tummen upp istället. Oklart om det var finmotoriken som krånglade eller om det bara var lite glatt en stund.

Volbeat! Det är något visst med sailortatueringar (med dansk text) och rockabillyfriss. Me like. Mer bensinrock och mindre tråkballader så blir det ju jättefint. Trots att ni har en sångare som ser ut om en vältatuerad Bruce Willis.

Shout out louds på stora scenen. Sommarkänslan och tankar på Rassle (Emmabodafestivalen) infinner sig punktligt.

Fredag
Festivalfint folk, det gillar vi. Verkligen. Trots att vi inte gillar musiken som de klär upp sig till. Alls.

Anders Fridén, varför klippte du dig?! Klart, jag har ju inte med det att göra egentligen, det är bara det att...

... ju längre håret är ju roligare blir bilderna. Amorphis, de kan de.

Maskinen. Helt enkelt.

Martin! En Krunegårdbild där han ser ut som en ondskefull knähund, nu blir du allt lite glad va?!

Magiskt men tragiskt. Vi var lite peppade på att göra en uppföljning på söndagmorgonen. Bara slå en signal för att kolla om han kunde slänga tishan nu - eller om den åker hem för en tvätt inför nästa festival...

Torsdag
"You like an explanation, I want penetration." Alltså, det rimmar ju, det gör det. Men det vete tusan om Satan takes a holidays texter hamnar i några poesiböcker.

Robyn, om hon någonsin mer kallas okrönt drottning skriker jag. Mer välkrönt än Robyn kan man inte bli. Det är fint. Det är ofint att vara 32 fotografer framför scenen, i alla fall när hälften är idioter.

Juliette Lewis. Skådespelerska på scenen, blått hår och snygga scenkläder, utstrålning som få, omöjligt att få dåliga bilder. En visuell dröm på Vintergatan.

Regn. Och en överjävligt positiv attityd till livet...

Khoma, jobbar inte jättemycket med renodlad bakgrund.

More is more. Helt enkelt.

Choklad. Där kommer det landa i dag.