Söndag...

Söndag i soffan med julfilm om en talande älg. Tysk barnfilm när den är som bäst.

I går var det julbord. 15 semi-vuxna människor kring ett långbord med köttbullar, Janssons, rödbetssallad, ost, julkorv och skinka och mängder av annat överflöd.

Alldeles fantastiskt fruktansvärt fint faktiskt!

Hipp hipp Lucia!

Just nu är jag lika pigg, fräsch och munter som ett överkört vildsvin. Det är lucia och ja, jag plåtade häst med vidvinkel (bara som en tribue to Ellbjörn). Det bara blev så.
Lite guldcurling och sen krypa hem, önskar bara att jaq fick vila på den nionde dagen.
Men, suck och stön till trots - fi fän va roligt jag har det.
Vem har inte det när man har fått gosa in sig i den där pannluggen?!

Bra det.

Det är bra fint ändå. Livet.
En lagomlördag med trevliga jobb och människor som säger att jag är duktig.
Jag suger i mig allt beröm och blir flera centimeter längre. Livet blir lite rosigare och då blir jag ännu bättre. Tänk att man blir så mycket bättre av att vara bara lite bra.
Det gillar vi.

Hela dagen har gått utan att jag tvingats få veta vem som vann Idol. Bara en sån sak gör mig lite varm om hjärtat. Får se hur länge det håller i sig.

Nu, hem till bakissambo som konverserar med grymtningar i dag. Har han tillräckligt ont kommer han inte ens orka protestera när jag föreslår en fantasyfilm i afton. Håller en liten tumme för det, även om jag (givetvis) känner det där deltagande som jag förutsätts...

En hel helg utan minsta tillstymmelse till öl. Å andra sidan är jag på dag 7 av jobbpasset på 9 (NIO) dagar. Fast med tanke på att min stora skräck är att inte jobba så är jag mest bara glad och tacksamt.
Som sagt, det är bra fint ändå.

Fredagsfuckingmys...

... är det ikväll. Jag luktar grillkorv efter en fantastiskt vacker eldkonstuppvisning i museieparken. Eld ÄR tufft. Eld är för fotografen vad porr är för Medelsvensson. Lite farligt, lite lockande och något man inte alltid skriker högt om att man gillar. Men i afton, när det brinner utan att någons hem är i fara, då är jag som en äckelgubbe med betalkanaler. Hyfsat besatt...
Det är ju så tjusigt.
I övrigt, en bild jag kanske inte kommer få tackkort av Björkås' målvakt för:
Men, hey, vem vill bli älskad av alla...? (Läs: jag Jag JAG)

Nu, halv elva på kvällen gör jag det enda rätta, kryper hem (med bara ett snabbstopp på ICA för att proviantera en säck lösgodis) och däckar ihop i en soffa medan min man dansar runt med slipsen stadigt knuten runt pannan under kvällens firmafest.
Vi kommer säker vara helsynkande när han ramlar hem framåt morgonkvisten.

Åååååååååååååååååååååååh...

Om man står och halvsover på en div 1 match i bandy och som grädde på laxen har en glugg med en halvtrött autofokus kan man få en sån här bild på Det Avgörande Målet.
Obra kan vi kalla det, milt uttryckt. Arg var jag, milt uttryckt.

I morgon blir det finkultur, det ni!

Tack Sven-Ingvars...

... för att ni sponsrade Slottsbron med is på bandybanan. Och tack blåtomtarna (nepp, inget skämt, den här värmländska föreningen kallar sig verkligen för det. Only in Värmland...) för vitt ljus på bandybanan.

På jobbet har annars mycket handlat om hönor i dag.
Av okänd avledning (aka dålig planering) var fyra st fotografer overksamma samtidigt i Det Stora Tidningshuset Med Sköldpaddor I Entren, HÖNOR blev något att samlas kring. Jag har lärt mig att hönor lägger ett ägg om dagen. En ond äggproducent kan alltså lura sina hönor att värpa mer genom att släcka lyset för att simulera natt och ... ta da... fler ägg i korgen.
Det gillar vi inte.

Och, så har det börjat. Julklappandet.
Jag hittade den perfekta presenten till G (aka mitt vackra och välartade gudbarn) i dag. Var inne på det här med rökelse och myrra ett tag, men inser att det är lite väl gjort. Det fick bli en uppdaterad variant.

Klockan tio i dag stack en vänligt leende kvinna en svinvaccinspruta i armen på mig, det var nog lika bra. Fast i Värmland oroar vi oss inte så mycket för Den Omtalade Influensan, här finns det annat att noja över. Värmlänningar till exempel... Smaka på rubriken 44-åring åtalas för försök till misshandel med traktor. Så är det här.

Måndagsgnäll

Lite så där känns det. Emellanåt blir det ju så. Att man liksom är med, fast mest bara i periferin.
Att peppen inte riktigt finns där och att det varken hjälper att ringa mormor och prata om hur gott det ska bli med mandelmusslor på julafton eller att skratta sig till astmaanfall åt gamla tonårsbilder (pikétröja och vitblonderad page... kom igen!) för att skaka av sig olusten.
Det där känslan av "jagkaningentingochorkarinteochaharmestbaraingenlust" bara ligger och lurar och som en gammal disktrasa som man inte har hängt upp ordentligt glider den sakta ner och lägger sig över ja, allt egentligen.
I Kalmar avlivas det 25 katter i veckan och på andra ställen ligger det döda kor i skogen.
Tur i alla fall att klimathotet kommer att avvärjas nu när alla möts upp i Köpenhamn.
Yippee ki-yay!

Tänk att va lektyrfotograf...

... det vore allt en fest det!

I dag har 4000 ex porrtidningar gått under klubban på auktion i Karlstad. Ett helt pingisbord med tjusiga, förföriska, OTUMMADE och spännande erotiska bilder, med dagens mått mätt är de ungefär lika avslöjande som H&Ms underklädeskatalog.

Vi har hunnit med annat också, CD-battle och läppstift bland annat.

Tack...

... alla som kom och tyckte om bilderna och drack vintersangria och minglade för fullt i Västervik förra helgen. Grymt fint var det allt! Att visa bilder var precis så nervöst som jag trodde det skulle bli, för att inte tala om att HÄNGA  dem. Med hjälp av Österbergs 2-meters vattenpass, finhjälp av Maria och Emma och lite olaisonsk "äh, det ordnar sig"-mentalitet blev det till slut mycket bättre än vad jag trodde!

Att hälften av bilderna skulle sälja trodde jag verkligen inte heller. Ödmjuka TACK!


Foto: Anders Steiner (tusen tusen tack, jag hade min kamera liggande någonstans i/i närheten av sangrian...)

Tillbaka i Karlstad väntar vi på lägenhetsbesked, finkulturbesked, att träningsvärken ska avta och julen (alternativt våren). Men jag gillar't. Jag erkänner. 

Farmor

Stilla. Helt stilla hände det.
Säger pappa. Som faktiskt var med.
Som, precis som i en film, satt bredvid och kramade en gammal hand vars puls saktade ned tills det tillslut inte fanns något kvar alls.
I torsdags dog min farmor.

Hon var en alldeles fantastisk bondmora som skrev dikter, trillade köttbullar, berättade sagor, byggde en enorm häst av plank och fårskinn åt mig när jag var liten, skapade textilkonst på tremeters vävstolar, älskade livet på landet, kröp upp i små väggsmygar och byggde sagogömmor åt barnbarnen, hade en magisk matsalsmöbel som kunde bli en ny värld när man kröp igenom stolen med den lösa sitsen, var jultomte varje jul, såg till att det gick att sova trots att farfar snarkade som ett kraftverk om nätterna, sa att man kan och ska göra precis vad man vill, berättade om släkten och om när hon var liten och om oss och som hade så mycket i huvudet att det till slut svämmade över och när farfar gick bort slog demensen till. De senaste åren har farmor varit ett starkt hjärta som hade slagit och en hjärna som bäddat in sig i mjuk bomull.

Nu sover hon. Och jag saknar henne.

Fint så

Tufft va?

På fredag hänger jag bilder på Gusto. Världen bästa Jonas har fixat det hele och det ska bli vansinnigt roligt att komma till Västervik och vansinnigt nervöst att visa bilder för folk som inte har en relation till dem. Till skillnad från dagspressfoto är det jag själv som står bakom. När jag jobbar är den avbildade alltidalltidalltid medregissör, det handlar om en specifik sak och i bästa fall är alla inblandade nöjda.

Så är det inte nu. Helst plötsligt ska folk förhoppningsvis se det som jag har sett. Ännu hellre ska de känna något. Hjälp.

Men, det är fredag det. 

Onsdag är träningsvärk efter pinsamma balansövningar på stora bollar i glada färger, en förlupen man på krogrunda, nya regnkläder och fina fina Lina som ser saker på det sättet som man ska se det. När hon säger "fan va bra du har det" så tror jag henne faktiskt. 

Hipp hipp hurra på Linas födelsedag!

Och hörrni, Fontän från Göteborg. Det är grejer det. 

Life is a pigstye...

Och så här en månad innan julafton, vem är väl egentligen sugen på julskinka efter djurrättsalliansens spontanbesök på grisfarmer runt om i Sverige?

Tår i ögat (tår som i tårar, inte tår på fötterna) och lite avsmak. Moz säger det som vanligt bäst Life IS a pigstye.

I always wanted a pony!

Äntligen bättrar Värmland på solstatistiken. Från oktobers 1,1 timme till dagens nästan bländande sken som har hållit i sig massor av timmar. Ljuvligt. Och hur var det nu, sol ute - sol i sinne? 

Nja, så jäkla enkelt är det minsann inte... 

Jag är munter och uppsluppen som en getingstungen flodhäst på nedåttjack. En riktig fest att umgås med alltså. Komplett med träningsvärk. Det är inte lätt när det är svårt. 

Men, tur då att det finns saker som bildutställning i Westewijk på Gusto om fredagen, fint folk att träffa där och sweet memories från Rumänien att gräva ner sig i. 

I ärlighetens namn, vem är egentligen pepp på livet i november?! 

November är en månad när man köper regnkläder istället för öl,  det säger väl allt. 

Nä, det är för deppigt - nu tjuvkikar vi på lite rumänienbilder istället:

Inte den bästa musiken, men klart bästa bandnamnet på länge är det HÄR!

Hepp! Här bor vi:

The pimping är i stort sätt klart. Det fattas lite gardiner och lite sånt. Men på det stora hela är ettan på Länsmansgatan fix och färdisch. Flyttkartongerna är strimlade och nerknölade i pappersinsamlingen i skydd av mörkret. Hundratals böcker och skivor instuvade i hyllor. Mina älskade krukväxter har precis acklimatiserat sig (till och med stackarn som kära mor råkade dammsuga till en kreativ ny frisyr) och börjat vintervegetera i all bekvämlighet. Mysigheten börjar sippra upp genom trägolvet, fortplanta sig i Viola Gråsten-plädar och dansa i tända stearinljud...

... klart som fan att det är dags att flytta då!
Inte speciellt långt iofs. En trappa upp för att vara exakt. Till 75 kvadrat med badkar, fönster i tre riktningar, enormt kök och om möjligt ännu mer trivsamhet än i vår lägenhet. Eller, det kommer bli när Kennet flyttar. Missförstå mig rätt, jag gillar vår granne. Men jag är ganska säker på att jag kommer att uppskatta lägenheten på ett djupare plan när det inte står en medelålders man i flecetröja, strumpor och boxershorts och lutar sig mot en skinnsoffa i vardagsrummet.

And this, det håller mig på gott humör resten av kvällen!

Jag kastade mig över den lockande rubriken som lovade något utöver det vanliga.
Såg framför mig hur vildsvinsfamiljen kom simmande, föreställde mig hur pappavildsvinet höll en liten filmkamera i en klöv som han stolt filmade familjesemestern med.
Riktigt så roligt var det nu inte. Men nästan.

pimp my home

Vi piffar lite här hemma. Hänger upp en hylla eller två. Med lånad borrmaskin. Vi håller ganska hårt på könsrollerna också vad det verkar. Fast egentligen tror jag att det mest handlar om att Martin är grymt mycket mer noggrann än vad jag är. Jag höftar lite. Det är inte helt bra när man ska hänga upp saker på väggarna. Har jag märkt. Prylarna hänger ju mitt emellan golvet (för det mesta tämligen rakt) och taket (ännu oftare rakt) och avvikelser framgår alltid med oönskad tydlighet. 

Fast det var ju det här med könsrollerna. Det faktum att Martin drog till replokalen och jag bakade bröd när vi var klara med hyllorna känns... cementerande på något sätt. 

Ett ganska dåligt sätt. 

Det faktum att jag tvingade Martin att posera framför kameran, med borrmaskin och skruvmejsel - plutmunnen var eget piggt initiativ - känns inte heller som något steg framåt för kvinnorörelsen. 

Men va fan, hyllorna är på plats och motivet är vackert. Traditionalist,  javisst?

Fredagkväll för Olaison:

LAN-kväll i Skoghall. Vilken fest. Är det fredag så är det. Firat med astmatiker, pingis, innebandy och ett gäng grabbar som ler som solar och tackar för komplimangen när man kallar dem för nördar...

Äh, det är väl lika bra att erkänna. Jag gillar't!

Good to know...

Där står jag på min allra första handbollsmatch någonsin. Hinner dessutom bara plåta sista perioden. 30 minuter att få grepp om spelet. Med hundögon förklarar jag för reportern att "all hjälp mottages tacksamt".

Men nej då, fokus ligger på tränarna som är gamla lagkompisar och numera rivaler. Det ska bara vara "en matchbild".

Okej, inga problem. En gång har jag fått det oslagbara sport-foto-tipset "skjut där det rör sig" och praktiserar detta flitigt.

När allt är klart och jag precis har packat ihop och ska åka tillbaka ropar reportern "Du, vi drar nog på nr 11 istället. "

Sån info är alltid mer trivsamt att få INNAN matchen.

Det blev dragbild på nr 6 istället. Så kan det gå.

Hemma ligger sjuk man. En enda liten dos anti-svin vaccin var nog för att sänka honom. Det var nog tur att han fick det, undra vad som hade hänt om flunsan drabbat honom med full kraft...?

Svenne banan

Lugn lugn lugn lugn dag på jobbet. För nu jobbar jag. Och kan helt plötsligt njuta av att vara ledig. Logik är överskattat vad det verkar. Fördelen med lugna aftnar på jobbet, dessutom den enda den här veckan vad det verkar, är att det är helt okej att parkera sig framför datorn och njuta av bildbloggar, hemsidor och fotorep av några av de grymt duktiga fotograferna runt om i landet. I dag har jag suckat beundrande över Steiners ljuvliga Berlinbildspel, imponerats över Anna Simonssons fantastiska porträtt och av Johan Bävmans lika vackra som otäcka rep Albino - In the shadow of the sun.
I Karlstad bevittnas inga historiska händelser, det planeras inte för reportageresor eller funderas över Årets Bild-inskick. I dag är det MÅNDAG for real. Nyinköpta IKEA-möbler, amaryllislökar på tillväxt och på sin höjd en tur till lokala idrottsevenemang.
Och vet ni. Det är helt jävla underbart.
Nu tar vi kväll tror jag bestämt.

Local tour, skatetävling i KD förra helgen. Kom på att dagens jobb inte är för morgondagens tidning.

"Ordna till det här nu då"

Det snöar ta mig tusan. Och som brukligt är på Öland snöar det horisontellt och ganska hastigt. Att lämna huset lockar föga. I stället följer jag med stort intresse Den Svanslöses kamp för att lämna huset. Kisse ställer sig vid dörren och piper med gammelkattsröst. Jag öppnar dörren. Kisse tittar ut på det dansande haglet, gräver ner klorna i hallmattan och blickar sorgset ut över sina domäner. Han backar undan. Tio minuter senare försöker han igen. Samma sorgsna blick, nu riktad mot mig, inte helt svårtolkad: "Fixa det. Nu."

På sjunde försöker tar han sig faktiskt ut. Sitter på trappen i fem minuter och blickar sen uppfodrande in för att inte behöva frysa om den svanslösa kattrumpan mer än nödvändigt.

Han morsa testar en annan taktik. Den 17-åriga kattanten gympar genom att växla mellan rygg- och magläge var 30:e minut.

Lagom på något sätt.

Minns ni Leksands ONDSKEFULLA hockeylag som trängde sig före riskgrupper i vaccineringen?

Nu tar de det ännu ett steg längre åt Mordor. Mer än hälften av spelarna i Sundsvalls hockeylag ligger nerbäddade i influensa dagen innan de ska spela mot (vaccinerade) Leksand. Sundsvall frågar försynt om man möjligen skulle kunna tänka sig att flytta matchen för att det ska bli aningen mer fair game.

Guess what? Leksand är inte alls speciellt peppade på det...

De känner att de vill spela matchen i kväll och absolut ingen annan dag.

Lite sommar på det vore fint.

(Syster, den här är för dig. Jag känner själv hur stenarna haglar mot glashuset...)

Helt enkelt

Välbehagsrysningar. Över hela armarna. Bara så där.
I ett stort kök med en stor kopp kaffe och stora ord om ingenting, med Anna och Emma och någon slags perfekt coctail av trygghet och framtidstro.
Ibland är det bara helt löjligt behagligt att leva.

Och, by the way. Svenska facebook-versionen gör mig gammal i förtid med sina märkliga översättningar. Att "puffa" ger till och med mer rysningar än pook och det här att jag "har ett förhållande" med M. Hammar känns liksom lite smutsigt. Att "ha ett förhållande med" är inte riktigt samma sak som att vara in a relationship. Det känns så där hemligt dokusåpasliskigt clintonskt otroget på något sätt. Och det är det ju inte. Bara så ni vet.

Nu så...

Om Martin Hammar kom hem nu och hittade mig skulle jag tappa all form av tuffhetsstatus som jag någonsin lyckats ljuga mig till. Pläd över benen, dator i knät på en liten kudde, tekopp på exakt rätt "luta mig fram och nå koppen"-avstånd, Händig Hemma på tv och "barn på fårskinnsfälls"-bilder under contruction på datorskärmen...
Otufft är bara förnamnet.

Min syster är desto tuffare, i juni drar hon till Tasmanien. Bara en sån sak!
Jag ägnar mig i stället åt att anpassa mig till en tillvaro utan heltidsjobb. Hittills har paniken inte hittat till Länsmansgatan, det beror på att det har trillar på med jobb. För tredje lördagen i rad ska jag plåta de FBK... Vilken lycka.

Och du Hammar, det är något sånt här jag har tänkt mig. In da future alltså, inte nödvändigtvis till den här julen.

Frågor på det?

The things we do for love...

...kan väl variera lite från person till person vad det verkar. Jag skulle utan problem offra ett par tår och efter lite tjat en arm eller kanske ett öra för Martins skull - varför han nu skulle vilja det är en gåta, men jag har förstått att det är någon slags kärleksbetygelse. Att råna en matvaruaffär tillhör däremot INTE de saker jag gör for love (sorry Martin).
Sånt gör man i Westewijk.

Morgonskräck

Jobbar kväll i dag, i går och i förgår jobbade jag inte alls. Ljuvlig ledighet och inte minsta tillstymmelse till panik, fint så. Långpromenad och hembakat bröd och bastu i simhallen. Sånt där som man njuter av på hösten.
I dag börjar lika fint, MartinmedvetslösavtrötthetHammar ramlar i väg till jobb. Jag lusläser tidningen, kryper upp i soffan med tekopp och kulturdel i famnen och mår ganska bra i min morgonrock och mitt morgonmys blandat med bilprovningsbokning.
Det är då jag ser henne.
På balkongen mitt emot. Iförd morgonrock, permanentat hår, bistra drag runt munnen och med de klassiska attributen Morgonrock, Kaffekopp, Gul Blend och Dagledighet står hon där. Och är själva sinnebilden av vad jag inte vill vara. Sneglar på min egen uppenbarelse; tekopp, tidning, morgonrock och dagledihet. Kastar mig ur soffan och slänger på mig jeans och munktröja.
Andas ut.

Jag är inte där än, förhoppningsvis kommer jag aldrig att hamna där. Med undantag för när Den Hypade Influensan slår till med full kraft lovar jag härmed att aldrig mer bära morgonrock efter halv tio på morgonen. Om det skulle inträffa lovar jag att straffa mig själv med ett helt paket Gula Blend...

Det finns bildbevis, hade jag varit bara aningen mer tekniskt begåvad hade jag lyckads maila in dem från telefonen. Men, tänk bara Klassisk Arbetslöshet så har ni bilden klart för ser i alla fall.

New order.. eller nåt sånt

Så, nytt jobb, nytt bostad, nytt liv.

Eller nästan i alla fall. Martin består. Som tur är.

Vi befinner oss i en inkänningsfas just nu. Där det mesta kretsar kring att sucka över att det är lådor överallt, att vara förvånade över att lådorna inte försvinner bara för att man packar upp dem och att fundera över vad vi kan skänka/slänga/bränna bara för att få mer plats på de ynka kvadratmetrarna vi huserar på just nu.

(Ovanstående känns som en stark kandidat till "längsta meningen utan naturliga andningspauser")

Annars blir jag bortskämd med finjobb. Handbollsdamer i går (i En Annan Del Av Skövde) och i dag ett långreportage ute på landet. Me like.

Försöker känna in mig i rollen som NWT-fotograf, det funkar både jättebra och jättedåligt. Jättebra för att jag trivs som tusan - redan. Framförallt trivs jag alldeles utmärkt med att jobba istället för att inte göra det. Jättedåligt för att det tar ett tag att hitta formen och jag avskyr att fråga om saker - något att träna på big time.

Dessutom är det fruktansvärt konstigt att helt plötsligt ha en helt ny verklighet på ett helt nytt ställe, jag har inte hunnit med känns det som. Men, det kommer väl. Det är ju faktiskt bara livet det här som pågår, inte värre än så.

Sweet löv

"Om du någonsin gör om det där kommer jag göra ditt liv till ett helvete"

Jag skickade det aldrig, men jag var millimeter från att göra det.
Min älskade man, just nu på turné i Tyskland (äran och hjältarnas land), vilket jag i min egobubbla helt har glömt att nämna... Eller vadå, de berättar själva om det här. Mycket roligare än att höra mig återberätta något som återberättas.
Men, kära mannen och jag har inte samma dygnsrytm nowadays. Runt midnatt ringer han och berättar att allt är bra, trafikstockning och inställd spelning till trots. Ölen är god, fansen snälla (men inte FÖR snälla) och life on the road är en dröm. Fine.

Det är ju bara det att... jag kan omöjligt somna om när jag väl har blivit väckt. Vid halv tre somnar jag äntligen helt jävla utmattad efter att ha svurit eder över min älskling, fått ny glöd i ångesten över fotoutställning/inlämningsuppgifter/bränningsmappar/låneböcker/nycklar/flyttlass, försökt lura fram sömnen genom att läsa och tillslut gråtit mig till sömns av övertrötthet.
Sweet life.

Men, med tröttheten hängande i två prydliga säckar under ögonen, sämst humör i Småland och stressfaktor något över det normala har dagen trots allt blivit ungefär som den skulle.
Lite retroaktiv skrikning på stackars Martin och massor av kaffe räddade det.

Ikväll har Johan Blund lovat att klä sig i rödvinsskrud och Martin lovat att inte vara fullt lika kärleksfull. All in som vi säger.

Fredag kväll...

... och precis som alltid funderar jag en massa när jag går förbi Boris hårvårds skyltfönster. Mannen på bilden, is he for real?! Vandrar han omkring någonstans idag? Använder han annonsen som ett sätt att ragga? Har han tappat allt hår i dag? Hur gammal är han? Var det hans enda annons? Är han så tysk som jag misstänker att han är?
Det värsta av allt är att jag aldrig kommer att få veta.

Men, andra sanningar har jag fått mig till livs idag. Husvagn, perserkatt och en starköl - då har man allt man behöver här i livet. "Mer behöver det inte vara"

Lisa - tidningsbudet 0-1

Jo, det känns som att tidningsbudet fick sista ordet. Bara dagen efter att prenumerationen på Svenskan gick ut hade han/hon/DET rivit sönder min lilla lapp och knölat in den i brevinkastet.

Av detta drar jag slutsatsen att jag inte är en av topp-tio-favoriterna på budets runda.

Attans.

Hem till går'n...

... eller något liknande. En snabbtur till ön lagom till den stora begivenheten Skördefesten blev en djupdykning i dialektala trivsamheter. Vad sägs om, i tur och ordning:

-"len" kan med fördel tillämpas ord som cyklen, nycklen och speglen - bland annat.

Från Öland - såklart. Var annars skulle man baka redit bröd?

Barnloppisen är nog tyvärr ingen dialektal rolighet. Den får följa med som allmän skojighet bara.

Men, det blev ien del icke-ironiska utflykter också. FF lyckades slå Göteborg med 2-1 och Kalle och jag tog det som en utmärkt ursäkt för en liten segeröl. En liten segeröl som inte ville vara ensam utan blev ett par stycken segeröl. Så där så att jag råkade ta ut hälften av mina tillgångar i bankomaten vid halvtvåtiden när jag skulle plocka ut en slant för att kunna åka träskobussen hem till Ölann'. Oh well. Det må vara hänt. Pengar kommer tillbaka, men inte i lika stor utsträckning som tidigare inser jag när jag ser mitt nya anställningsbevis från NWT (Nya Wermlands-Tidningen - nä, jag orkar inte länka, googla det för tusan)

Bakissöndag i hemtrakterna - vad gör man då? Fotograferar sitt bedårande gudbarn såklart.

Fem månader gammal och så där söt som barn bara kan vara när man får hålla dem så länge de är glada och luktar gott.

Det viktigaste när man plåtar barn? FÅRSKINNSFÄLL, givetvis.

Finungen med finföräldrarna! En reminder om att hund, hus och barn kan komma plötsligt...

... och bli alldeles alldeles underbart!

Mesrock

"Vi var hemma hos mig, jag hade bakat kladdkaka och Kim bjöd på vaniljsnurror"
Citat hämtat från mormors syunta? Från mammas planeringsmöte för dagistanterna? Från en träff i bostadsrättsföreningen?
Fel, fel, fel.
Citat Martin Hammar efter Soulshake express' (från och med nu känt som Det Lite Tuffare Bandet) bandmöte i går kväll.
Jag gillart.
Jag gillar att fem skinnjackor kan sitta ner och mysa över en kanna kaffe och lite hembakt samtidigt som de lägger upp planer för hur världen ska erövras. Avväpnande på något sätt.

36,25 - en bra början

Kommunfullmäktige i Västervik, en ständigt pågående fest...

När inte ens politiske redaktörn och kommunreportern orkar hålla sig vakna trots ett synnerligen fantasieggande inlägg om plaststolar - då är det illa. Men trots det en spännande måndag med jobbintervju i Karlstad och finintervju i Blackstad hos Albin som lever mitt drömliv. Det är så fint, det ljuvliga gamla missionshuset han håller på att renovera med stora ljusa ytor täckta med färdiga och halvfärdiga tavlor, frilansandet för Res och den självklara känslan av att ha hittat hem.

Människor man blir glad av, det är nog det som är grejen med livet.

Och så var det ju jobbintervjun då, på Ondskan som vännerna kallar den.

En litenliten tjänst, en fot i dörrspringan, en perfekt ursäkt för att få bli sambo och för att slippa söka desperadojobb som kommunreporter i Jönköping eller något annat lika vidrigt.

36,25 procent av det där livet som jag tänkte leva i framtiden. En alldeles lysande början.

Mensvärk och arsenik

Sittande på marken har jag plåtat bandklippning. Det måste varit sjunde eller kanske åttonde gången jag plåtar kommunalrådets fingerfärdighet med sax och blågult band. I dag hade han inte den där riktiga handledssnärten som han tidigare briljerat med, men alla har rätt att ha en dålig dag emellanåt...

Oh well. Att kommunen börjat samarbeta med högskolan om att få sjuksköterskor till norra kommundelen är ju säkert bra. Kersin, tokgammal, och Jeremia, sjuksköterskestudent, tyckte det var bra, MEN - kolla in det halvdöda gänget vid bordet bakom!

Arsenik i smörgåstårtan månne?

Nu blir det lång färd mot skogen. Och kärleken. Och allt sånt där. Håll nu tummarna för mig på måndag morgon!

åh...

Kompetensseminarium.
Smaka på ordet. En smakfull blandning av 11 ganska trivsamma konsonanter och 8 hyggligt trevliga vokaler. Bokstäverna i sig är det ju inget fel på, men den bittra smaken blandningen ger är nästan värre än om en aspackad bartender börjat göra en bloody mary och mitt i det hela fått sinnestillestånd och avslutat som om det var en white russian (dricker folk fortfarande mjölkdrinkar?).
En sövande dag. En dag när småhundar som ser ut som peruker är ett lyft!

En dag när det hjälper att tänka på att snart händer det andra saker. Hoppas jag.

Long time since...

... men nu jävlar är det igång igen.
Semester med allt vad det innebär i form av grym musik, knarrande hotellsängar, morgondopp i Donau, mammas fantastiska mat och och annat djävulskap kom liksom i vägen för en lugn tillvaro framför datorn med bloggen framför ögonen.

Det blir så. Och eftersom ingen annan än jag nog egentligen har saknat det så där våldsamt mycket så känns det lagom att vara fit for fight nu - drygt en och en halv månad sedan förra inlägget. Varför be om ursäkt för något som känns bra?
Men! Nu kommer det roligheter, de två dagarna som jag har jobbat har bjudit på:

Snyftartikel om hönan Malin som inte fick åka buss. SE så ledsen hon är. Det är så sjukt så det finns inte. På ett sånt där trivsamt på landet sätt. Fast visst, jag höll på att ramla ihop när jag skakade hand med hönsägaren och försynt frågade var han hade sin höna...?

Hon är nere på cafeét, förklarar han och tittar på mig som om jag var lite dum och det vore en självklarhet att hönan Malin inte följer med upp på redaktionen utan istället väntar på cafeét nere på hörnan...

Och, för er aningslösa, mellanrumstandborstar kan bli otrendiga. Den är inte helt given.
I övrig: Anställningsstopp på jobbet. Istället för att återbesätta den vakanta tjänst som jag numera vickar på så -ta tara tam - dras tjänsten in i stället. En månad till i Västervik, sen vinkar jag adjö till Ostkustens Pärla och drar till de värmländska skogarna i stället. Det känns som rätt sak att göra lagom till hösten.

Men ärligt talat...

... är det inte fantastiskt roligt så säg?!