... är grym. Helt enkelt. Jag minns när jag slog lovar kring skivlagret i Kalmar och väntade på att First Floor Power skulle släppa sin fullängdare, det är ett tag sedan. Jenny Wilson har hunnit med en hel del sen dess. Bröstcancer och skivsläpp. Bland annat. Nu står hon på scen i Karlstad på Det stora kalaset. Det är allt bra för oss det.
Så. Fight cancer, get on tour. Det önskar jag att alla fick göra.
Två glada fotografer i en båt. En kanotist som ska avbildas. "Kan du köra riktigt nära båten - och så får det gärna stänka så mycket det bara går!" Sagt och gjort. 45 sekunder senare stänger de två glada fotograferna sina fotoväskor som legat öppna i båten och varit tämligen närvarande i både "nära" och "mycket stänk". Ingen skada skedd den här gången. Tur det.
But still, det finns för få presskonferenser där det bjuda på båttur, strålande sol OCH action. Alldeles för få.
På bilden Christian Svanqvist, Karlstad paddelklubb. han satsar mot OS i London han.
25 år sedan Tjernobyl, inte fullt så länge sedan Fukushima. Manifestationer och starka åsikter. Men, 26 april är en dag att fira också - för i dag fyller bästa gudbarnet Gustav 2 år. Det är galet så snabbt tiden går. Helt galet. Men, hipp hipp hurra för det!
Hemma i soffan sitter det där bandet och äter kladdkaka, rock n' roll som vanligt alltså.
Det firar vi med picknick, travhäng, långfrukost, uteservering, musikvideoinspelning med generalerna, familjemiddag med en himlans massa hammars, barfotaliv och årets första grillkväll i närbeläget villaområde. Bra, helt enkelt.
Det hade allt varit himla fint att vara på Öland nu, fira födelsedag med dig och få träffa Nick och dricka vin i lusthuset och titta på pensionärskatt med vårkänslor.
Grattis på avstånd är liksom inte samma sak, särskilt inte med tanke på att vi senast sågs i ett kvävande hett Bangkok i december så där.
Det behövs en öländsk brygga, snarast.
Hipp hipp hurra för dig fina!
I Värmland firar vi den mest otraditionella påsken på länge, lite jobbmöten, lite Håkan, lite musikvideo med inslag av luftgevärsskytte på glödlampor och så en tur till Arvika. Men först, lite trav.
Hur, det är dagens stora fråga när polisens dygnslista dimper ner i mailen.
Visst kan jag vara virrig emellanåt, men ärligt, en hund tappar man väl inte bort hur som helst. Skulle väl vara en väldigt liten då, en av de där otäcka hamsterkorsningarna (som verkar födas med rosa täcken på) möjligen. I så fall är det väl okej.
Annars är livet på webben rätt fint. Har inte gjort några monstermisstag i stil med betygsätta vägavstängingar på länge. Lyckades i och för sig få en ny företagssatsning till storsatar , men men. Det var nog sant i slutänden så va tusan...
Som den skärpa och planeringsdugliga kvinna jag är har jag inte bara a) glömt ladda telefonen utan även slagit till med att b) glömma laddaren på jobbet.
Så, jag drar nytta av det ljuva sambolivet och ställer Martins telefon - på 05.35.
Vår*, det gillar vi. Och, när solen går upp vid sex-tiden ska det väl inte vara helt omöjligt att vara på jobb vid halv sju... Inte helt... Eller? *I alla fall vår i form av grillning, converse, lerglada hästar, cykel, finmiddagar, kaffe utomhus, pelargoner, vårjacka, tvätt ute, öppna fönster, fågelsång, att det inte gör något att alla mössor är borttappade och den där förbannat fina "allting är möjligt"-känslan som infinner sig på vårkanten.
Happy go lucky.
Och ja, jag hoppas att någon slags högre makt ska se hur jäkla överpostiv jag är och skänka mig styrka nog att ta mig upp vid halvsex i morgon...
Dock, att fylla i visumansökningar till Ryssland (ungefär som att skriva högskoleprov fast på kortare tid och med längre väntan på resultaten) efter konstens alla regler bara för att sedan glömma att skriva under är... ska vi kalla det... mindre begåvat...?
Datorer och internet va, så fjantigt att ALLT måste vara rätt för att NÅGOT ska fungera. Ungefär så tänkte jag, men några mindre inslag av svordomar och stegrande felsökningspanik i går när jag - som aldrig kommer att belönas med indiannamnet Den Teknisk Begåvade - satt med skärmen full av NWTs slutspelshockey som inte alls ville ligga tjusigt visat på det sättet som förhandsgranskningen lovade att det skulle göra.
Ingen stress, bara seger efter förlängning på bortaplan, ett par tusen som följer det via nätet och därmed antagligen en av de mest besökartyngda kvällarna på nwt.se. Ingen stress alls...
Efter mycket om och men, och långt efter att ens den dummaste hockeysupporter tröttnat på att läsa texter utan bilder, ser det äntligen ut på ett ungefär som det ska. Ett litet kryss i fem små rutor. Åh... På nätet gäller nya lagar, här är det omöjligt att tillämpa den pålitliga gamla "fake it 'til you make it"-devisen.
Nogrannhet gäller tydligen även vid visumansökningar till Ryska Federationen. Ett pass som hamna på sniskan i en resväska och fått en vikning är inte okej. Jag gråter väl inte blod över det. Efter passkontroll vid Serbiska gränsen för några år sedan delades mitt pass med otäck självklarhet ut till en ung belgisk man. Läge för nytt foto alltså. Varför var det ingen som stoppade mig när jag tyckte att pannlugg på 3 cm var en bra idé...?
Väldigt mycket. Alla verkar fylla år så här fram på vårkanten. I dag hurrar vi för Kalle! Även om vi missade årets vårpicknick vid slottet. Hipp hurra darling! Dagen innan det blev Ellen och Toffe föräldrar till en Tove och Ellebjörn kommer alldeles säkert bli världens bästa mum, mycket mycket bättre än mardrömsscenariot vi byggde upp till hennes möhippa. Heja fina! Gudbarnsgurra såg till att det blev premiärpicknick i förra veckan, vi småfirade lite i förväg. Nu är det snart två år sedan Anna blev först in i vuxenlivet av alla vännerna. Karolina, hon blir aldrig riktigt vuxen hon. Trots att vi firat 3.0-kalas för henne på King Georges svartklubb. Hurra!
Studiebesök på Världens bästa Västerviks-Tidningen.
Rakt in i stora famnen på redaktionen där det hänt grejer sen sist.
"Jo, visst, vi kan komma efter att din hund har varit hos tandläkaren" säger nyhetsboss-Jennie pedagogiskt när hon styr upp dagen och sen styr vi mot Hawwys, Västerviks finest... (2:a chansen som vi säger ibland)
Och Ellen, åh Ellen. Och ja, gravidbilder snett underifrån får man BARA ta på donnor som har smålands bästa humor - och är så här snygga två veckor innan planerat barnafödande...
Som jag saknar er babes!Öland, till och med på turistbilder tagna från bilen syns det varför man längtar hem emellanåt. Fintfintfint hos mor och far och pensionärskatt. Ljuva liv!
Vi avrundar aftonen med en ordentlig käftsmäll rakt i jämställdheten när jag glatt titta på medan pappa byter däck på min bil...
Helgen försvann, så där som den gör emellanåt. Vin, schack, hockey, slick säljare och dimma som känns hälld rakt ur ett mjölkpaket, helg helt enkelt.
Allt tjusigt avrundat med ett ofrivilligt dopp i en lerfylld å i trakterna av Grums.
Ett litet skutt i gummistövlar stl 43 slutade halvvägs i land. En hjälpande hand av tekniska förvaltningen i Grums drog upp mig, ett par liter lervatten (43:or rymmer en hel del) och kameran (som tursamt nog hölls högt högt upp över lerigt vatten).
Vägen tillbaka löste tekniska kontoret i Grums genom att lyfta över enveten fotograf i grävskops-skopan och skjutsa tillbaka till bilen på fyrhjuling med snökedjor. Så, redo för måndag, roadtrip mot öa och ljuvens studiebesök på VT!
När jag ramlar hem för att käka och vinka hej då till Mannen som ska åka till Paris och rockstjärna sig en vecka med The Soulshake Express har han redan hunnit packa. En ICA-kasse och en tykass' med "lite kläder och sånt". "Det gick rätt snabbt att packa" meddelar han vidare. Jag tycker att jag reser lätt, men mot Hammar har jag ingen chans.
Så, nu rullar själaskaksexpressen mot parisisk vår och franska spelningar. Fy så fint. Och, det bästa är att medan M scensvettas, dricker rom och håller groupisarna på avstånd med en pinne får jag också den bästa av världar, hemma på öa med pensionärskatt i knät, öländsk sol i ansiktet och fint folk. Det ska bara överlevas en helg i ensamhet först. Ett glas vin på det kanske...?
... är grym. Helt enkelt. 
Två glada fotografer i en båt. En kanotist som ska avbildas.
25 år sedan Tjernobyl, inte fullt så länge sedan Fukushima. Manifestationer och starka åsikter.
Det firar vi med picknick, travhäng, långfrukost, uteservering, musikvideoinspelning med generalerna, familjemiddag med en himlans massa hammars, barfotaliv och årets första grillkväll i närbeläget villaområde. Bra, helt enkelt. 
Och så Håkan, det blir visst aldrig lite Håkan. Men. Det gör ju faktiskt ingenting.
Massa massa grattis allra finaste yster!
Hur, det är dagens stora fråga när polisens dygnslista dimper ner i mailen. 
Vår*, det gillar vi. Och, när solen går upp vid sex-tiden ska det väl inte vara helt omöjligt att vara på jobb vid halv sju... Inte helt... Eller?
*I alla fall vår i form av grillning, converse, lerglada hästar, cykel, finmiddagar, kaffe utomhus, pelargoner, vårjacka, tvätt ute, öppna fönster, fågelsång, att det inte gör något att alla mössor är borttappade och den där förbannat fina "allting är möjligt"-känslan som infinner sig på vårkanten. 
På nätet gäller nya lagar, här är det omöjligt att tillämpa den pålitliga gamla "fake it 'til you make it"-devisen.
Väldigt mycket. Alla verkar fylla år så här fram på vårkanten. I dag hurrar vi för Kalle! Även om vi missade årets vårpicknick vid slottet. Hipp hurra darling!
Gudbarnsgurra såg till att det blev premiärpicknick i förra veckan, vi småfirade lite i förväg. Nu är det snart två år sedan Anna blev först in i vuxenlivet av alla vännerna. 
Studiebesök på Världens bästa Västerviks-Tidningen. 
Öland, till och med på turistbilder tagna från bilen syns det varför man längtar hem emellanåt. Fintfintfint hos mor och far och pensionärskatt. Ljuva liv! 
Helgen försvann, så där som den gör emellanåt. Vin, schack, hockey, slick säljare och dimma som känns hälld rakt ur ett mjölkpaket, helg helt enkelt. 
När jag ramlar hem för att käka och vinka hej då till Mannen som ska åka till Paris och rockstjärna sig en vecka med The Soulshake Express har han redan hunnit packa. En ICA-kasse och en tykass' med "lite kläder och sånt".
