Nu så...

Om Martin Hammar kom hem nu och hittade mig skulle jag tappa all form av tuffhetsstatus som jag någonsin lyckats ljuga mig till. Pläd över benen, dator i knät på en liten kudde, tekopp på exakt rätt "luta mig fram och nå koppen"-avstånd, Händig Hemma på tv och "barn på fårskinnsfälls"-bilder under contruction på datorskärmen...
Otufft är bara förnamnet.

Min syster är desto tuffare, i juni drar hon till Tasmanien. Bara en sån sak!
Jag ägnar mig i stället åt att anpassa mig till en tillvaro utan heltidsjobb. Hittills har paniken inte hittat till Länsmansgatan, det beror på att det har trillar på med jobb. För tredje lördagen i rad ska jag plåta de FBK... Vilken lycka.

Och du Hammar, det är något sånt här jag har tänkt mig. In da future alltså, inte nödvändigtvis till den här julen.

Frågor på det?

The things we do for love...

...kan väl variera lite från person till person vad det verkar. Jag skulle utan problem offra ett par tår och efter lite tjat en arm eller kanske ett öra för Martins skull - varför han nu skulle vilja det är en gåta, men jag har förstått att det är någon slags kärleksbetygelse. Att råna en matvaruaffär tillhör däremot INTE de saker jag gör for love (sorry Martin).
Sånt gör man i Westewijk.

Morgonskräck

Jobbar kväll i dag, i går och i förgår jobbade jag inte alls. Ljuvlig ledighet och inte minsta tillstymmelse till panik, fint så. Långpromenad och hembakat bröd och bastu i simhallen. Sånt där som man njuter av på hösten.
I dag börjar lika fint, MartinmedvetslösavtrötthetHammar ramlar i väg till jobb. Jag lusläser tidningen, kryper upp i soffan med tekopp och kulturdel i famnen och mår ganska bra i min morgonrock och mitt morgonmys blandat med bilprovningsbokning.
Det är då jag ser henne.
På balkongen mitt emot. Iförd morgonrock, permanentat hår, bistra drag runt munnen och med de klassiska attributen Morgonrock, Kaffekopp, Gul Blend och Dagledighet står hon där. Och är själva sinnebilden av vad jag inte vill vara. Sneglar på min egen uppenbarelse; tekopp, tidning, morgonrock och dagledihet. Kastar mig ur soffan och slänger på mig jeans och munktröja.
Andas ut.

Jag är inte där än, förhoppningsvis kommer jag aldrig att hamna där. Med undantag för när Den Hypade Influensan slår till med full kraft lovar jag härmed att aldrig mer bära morgonrock efter halv tio på morgonen. Om det skulle inträffa lovar jag att straffa mig själv med ett helt paket Gula Blend...

Det finns bildbevis, hade jag varit bara aningen mer tekniskt begåvad hade jag lyckads maila in dem från telefonen. Men, tänk bara Klassisk Arbetslöshet så har ni bilden klart för ser i alla fall.

New order.. eller nåt sånt

Så, nytt jobb, nytt bostad, nytt liv.

Eller nästan i alla fall. Martin består. Som tur är.

Vi befinner oss i en inkänningsfas just nu. Där det mesta kretsar kring att sucka över att det är lådor överallt, att vara förvånade över att lådorna inte försvinner bara för att man packar upp dem och att fundera över vad vi kan skänka/slänga/bränna bara för att få mer plats på de ynka kvadratmetrarna vi huserar på just nu.

(Ovanstående känns som en stark kandidat till "längsta meningen utan naturliga andningspauser")

Annars blir jag bortskämd med finjobb. Handbollsdamer i går (i En Annan Del Av Skövde) och i dag ett långreportage ute på landet. Me like.

Försöker känna in mig i rollen som NWT-fotograf, det funkar både jättebra och jättedåligt. Jättebra för att jag trivs som tusan - redan. Framförallt trivs jag alldeles utmärkt med att jobba istället för att inte göra det. Jättedåligt för att det tar ett tag att hitta formen och jag avskyr att fråga om saker - något att träna på big time.

Dessutom är det fruktansvärt konstigt att helt plötsligt ha en helt ny verklighet på ett helt nytt ställe, jag har inte hunnit med känns det som. Men, det kommer väl. Det är ju faktiskt bara livet det här som pågår, inte värre än så.

Sweet löv

"Om du någonsin gör om det där kommer jag göra ditt liv till ett helvete"

Jag skickade det aldrig, men jag var millimeter från att göra det.
Min älskade man, just nu på turné i Tyskland (äran och hjältarnas land), vilket jag i min egobubbla helt har glömt att nämna... Eller vadå, de berättar själva om det här. Mycket roligare än att höra mig återberätta något som återberättas.
Men, kära mannen och jag har inte samma dygnsrytm nowadays. Runt midnatt ringer han och berättar att allt är bra, trafikstockning och inställd spelning till trots. Ölen är god, fansen snälla (men inte FÖR snälla) och life on the road är en dröm. Fine.

Det är ju bara det att... jag kan omöjligt somna om när jag väl har blivit väckt. Vid halv tre somnar jag äntligen helt jävla utmattad efter att ha svurit eder över min älskling, fått ny glöd i ångesten över fotoutställning/inlämningsuppgifter/bränningsmappar/låneböcker/nycklar/flyttlass, försökt lura fram sömnen genom att läsa och tillslut gråtit mig till sömns av övertrötthet.
Sweet life.

Men, med tröttheten hängande i två prydliga säckar under ögonen, sämst humör i Småland och stressfaktor något över det normala har dagen trots allt blivit ungefär som den skulle.
Lite retroaktiv skrikning på stackars Martin och massor av kaffe räddade det.

Ikväll har Johan Blund lovat att klä sig i rödvinsskrud och Martin lovat att inte vara fullt lika kärleksfull. All in som vi säger.

Fredag kväll...

... och precis som alltid funderar jag en massa när jag går förbi Boris hårvårds skyltfönster. Mannen på bilden, is he for real?! Vandrar han omkring någonstans idag? Använder han annonsen som ett sätt att ragga? Har han tappat allt hår i dag? Hur gammal är han? Var det hans enda annons? Är han så tysk som jag misstänker att han är?
Det värsta av allt är att jag aldrig kommer att få veta.

Men, andra sanningar har jag fått mig till livs idag. Husvagn, perserkatt och en starköl - då har man allt man behöver här i livet. "Mer behöver det inte vara"

Lisa - tidningsbudet 0-1

Jo, det känns som att tidningsbudet fick sista ordet. Bara dagen efter att prenumerationen på Svenskan gick ut hade han/hon/DET rivit sönder min lilla lapp och knölat in den i brevinkastet.

Av detta drar jag slutsatsen att jag inte är en av topp-tio-favoriterna på budets runda.

Attans.