onsdag 27 juli 2011

All work and no play...

För efter 10 dagars non stop-sånt där är det dags för några dagars sånt här:
Vin i toffla, öl på Möllan och nygammal shopping.
Hej Malmö, det ska allt bli fint att ses igen.
Med sex timmar på tåg kommer jag dessutom ha hunnit jobba mig in till precis rätt nostalgimood för att kliva av tåget som en 21-årig version av mig själv och rakt in i Stellas kök med rödvin och vegbuffe och välbehagsrysningar över armarna.

måndag 25 juli 2011

Mina händer behövs här...

...säger Inger när vi först får tag på henne i Oslo efter mardrömsdygnet. Inger är operationssköterska på Ullevåls sjukhus dit alla skadade fördes efter terrordådet.
"Timme efter timme, bår efter bår tar hon emot skadade människor. Klipper upp kläder, stillar blod, tvättar sår, dukar upp för operationer, assisterar med instrument, plockar ut kulor"
Att träffa Inger på plats i Oslo dagen efter det ofattbara gjorde det inte mer begripligt, men om möjligt än starkare.
Läs Karins fantastiska text HÄR.

söndag 24 juli 2011

Varför...

... är det enda man kan säga, tänka, känna.
Oslo har nog aldrig varit så nära och på samma gång så långt borta som nu.

Så tänker jag när jag dimper ner i soffan på lördagskvällen, med ostmacka och tomatsoppa och oändlig trötthet. I dag är det söndag och jag vet att tröttheten går över, snart.
Det finns de som har det väldigt mycket värre.

torsdag 21 juli 2011

Back to basic

Det räckte med en tågbiljett. En tågbiljett och back to basic.
En tågbiljett till Malmö nästa vecka, till fint folk och nostalgiöl.
Och enkla raka bilder, utan att krångla till det. Efter två dagars bildvrängande utan några klockrena idéer gör jag en enkät.
Fyra fejjor, en fråga som alla kan svara på och ett tele.
Det är inte kvantfysik direkt, men när jag kommer tillbaka inser jag att varenda enkätbild är bättre än något annat jag krånglat till under dagen.
Det behöver inte vara svårt för att vara fint, och gudars så lång tid det hade tagit att uppfinna hjulet varenda gång.
Så, helt plötsligt var det roligt igen.

Sen jobbar vi lite med självdistans också. Rätt mycket till och med. Att en stor del i tidningssjälen handlar om att dokumentera, och tyvärr även arkivera, gör att gamla synder (läs bilder) aldrig försvinner.
Det var inte bättre förr, inte alls faktiskt. Då var inte ens basic lätt. Inte alls faktiskt.

onsdag 20 juli 2011

Det bidde inte ens en vante...

... för efter en halvledig dag, där en helledig dag ska klämmas in, med sol och flipflops och picknick och tiggande ankor och blåbär kommer Den Stora Tröttheten. Den där som inte ens skakas bort när jag slängs i en motorbåt och fotar pyttebåtar i 40 knop eller får finmiddag när jag sladdar hem en halvtimme för energipåfyll.
Tomt, helt enkelt.
I morgon har vi helt enkelt lite överseende när vi bläddrar i tidninga', deal?

tisdag 19 juli 2011

Fotografer...

... är allt praktiskt att ha med, vi kan (förutom att knäppa ett kort eller två) köra bilen, ha med en extra penna, ha kollat upp vägen innan, ställa de dumma frågorna, verka snäll och avväpnande - och dessutom fungera som barnvakt om det är så att en fotbollshjältinnas systerdotter behöver avledas från intervjupersonen.
Tänk så praktiskt.
Nä, i dag är jag snäll, glad och tacksam. Man blir det när ösregnsskurarna passar på att komma när jag sitter under skyddande lunchrestaurangsmarkis eller i bil på väg till jobb. Att det sedan spricker upp i strålande sol när det ska cyklas till jobb och fotograferas fotbollshjältinna är magiskt.
Jag är snäll, glad, tacksam - och lite lite misstänksam. För ett sånt flyt kan ju knappast hålla i sig...

Hur som helst, fantastiskt stort grattis till Sara Larsson som glatt dänger ett VM-brons i bordet och förutom att vara grym på fotboll är så där genomtrevlig att man vill att allt ska bli väldigt bra.

måndag 18 juli 2011

Kjesarens nya kläder...

... går i grönt. Tre veckor höll den ut. Den dära iPhone 4an som jag väl misstänkte inte var ordentligt Olaison-anpassad.
Och nej, efter bara en litenlitenlätt studs i asfalten föll den ut i glaskrossglitter. En perfekt rödvinspassning som högerhanden missade att göra vänterhanden uppmärksam på.
Så, nu är det skyddskläder som gäller. En liten turkos pyjamas att dölja den glittrande baksidan med.
Skal är tufft, jag borde ha insett det tidigare.
Det hade räckt att kasta ett öga i jobbentrén - där Värmlands Mesta Bad Ass-attityd Skal glider runt i sin lilla bassäng. Och tittar på mig som om jag hade tänkt göra ett iPhone-skal av honom...
Gissar att jag hade åkt på stryk om jag försökte.

söndag 17 juli 2011

Greetings from Årjäng!

I Årjäng, där händer det grejer. Det spelas på trav, dricks öl och gås på 40-årskalas med Hammarklanen. Jag tittar på hästar, känner igen kusknamn och förlorar i rask takt någon hundring. Sen får det vara. Martin a.k.a Pojken Med Guldbyxorna sätter några tior på några hästar och går 300 kronor plus.
Sen bussas vi i väg till en ranch där det grillas djur och där ingen ser några som helst problem med att kombinera kalasklädda människor med alkohol och yxkastning.
Så, jag orkar inte ens ångra att jag valde lårkort klänning för aftonen utan går loss på yxor, pilbågar och rundar av med kuddfight på stock mot en svägerska.
When in Årjäng... just enjoy!
Hipp hipp hurra för Fredde!

fredag 15 juli 2011

Som en omfamning

Lite så känns den faktiskt, ledigheten. En famn som öppnar sig och håller hårt hårt hårt. På ett bra sätt. Och bara i fyra dagar - men ändå. Vilken grej va.
Ängsbacka kan man det här med kramar.
"Om man kramas i 45 sekuner, hjärta mot hjärta och andas med varandra, då får man en endorfinkick som känns bättre än att skjuta heroin, har jag hört", får vi förklarat.
Jamen, det låter väl som en win-win på alla tänkbara sätt...
Lediga dagar fylls med allt från sol till ett-års kalas. Hipp hurra för finaste Ebba som firade Dagen med ett berg av presenter och inte en endaste tår i de vettskrämda ögonen när 20 vuxna reser sig upp och hurrar mer eller mindre samstämt. Good girl!
Lagom till 10-års dagen ska Tant Olaison allt ha uppgraderat presentandet från Snurra till Ponny, att bo fem minuter från ridskolan är att be om det...
Och det är ju så ljuvligt. Från småpratet runt om till lyckan i en hyfsat samlad galopp på 170-pålle. Och att få hänga lite med Stor och Liten.

tisdag 12 juli 2011

"Visst renoveringsbehov..."

Och jo, så kan man ju sammanfatta det. Om man med" visst" inkluderar måla om de omaka färgvalen på utsidan, kanske göra något åt fuktdoften i källaren, skrämma liv i oljepannan från -62, försöka riva en vägg eller två för att göra något rum större än 7 kvadrat, bygga ett badrum, riva ut ett köksgolv, tukta trädgården och på samma gång försöka göra något åt den frodiga grönskan i väggarna.
Det tar oss ungefär 45 sekunder att andas ut och konstatera "hell no!" innan vi ler glatt och börjar kliva runt som om huset är vårt för att stressa de andra stackarna som desperat knackar i väggar och ser ut att tänka " farligt är det ju inte..."

Tisdagen gick från helhemsk till finfin. Från det inte så tilltalande jobbet häcka utanför mördad företagares hus i idylliskt villaområde i väntan på polistekniker (2,5 timmar) till ljuvens ridtur med racergalopper på glada dressyrpållar. Livet. Märkligt är bara förnamnet.

måndag 11 juli 2011

Lika Olika

Ibland alltså, då känns det lite extra.
Som när vi kliver in på Älvan i Karlstad, en mötesplats för bara tjejer. Som ger det där lilla extra till tjejer som kanske inte alltid får det.Till tjejer som inte får gå på en vanlig fritidsgård för att traditionen aka föräldrarna säger att de inte ska hänga med killar utanför hemmet.
I helgen mötte tjejerna från Älvan ett gäng irländska tjejer från resandekulturen. Att höra dem prata om hemstrukturer, och om hur lika olika de märkt att de är, var - mäktigt.
Än en gång påminns jag om hur mycket jag själv tar för givet. Och om hur mycket man får lära sig om man bara vågar fråga. Finfint jobb har man allt.

söndag 10 juli 2011

Stolthet mot fördom

Fantastiska flator på prideparad i Karlstad, fint som snus.

Nu är fyra-i-rad-jobbhelgerna avklarade och den värmländska sommaren fortsätter på det inslagna spåret Strålande Sol När Olaison Jobbar och Moln Som Leker Tafatt Över Halva Himlen När Det Är Lediga Dagar.
För, det börjar längtas lite grann efter ledighet, kanske en månad eller två i den mest trivsamma vintermunderingen av alla: flipflops, bikini och fiskarbyxor.

Men så, mitt bland alla lappjobb hittar jag höstens bildstickning. Det där projektet som det bara kliar i fingrarna efter att börja med. Och så var ledighet inte lika lockande längre.
Kanske senare.
"2012 - då ska vi fan ha semester tillsammans" skålar Martin och jag på lördagskvällen.
Jo då, det gäller att ha planer.

lördag 9 juli 2011

Swing it!

Och så var det Dragspelsstämma i Ransäter. Över 700 dragspel (och durspel för den delen, onda ögat drabbar den som gör sig skyldig till att blanda samman dessa tu...) på plats. 700 dragspel och en ganska blöt fotograf.
Som missar att ta med sig regnkläder.
Som möter 700 dragspelare och störtregnet i jeans och converse innan jag lyckats pruta mig till en billig plastponcho.
Som 50 minuter tidigare tittat på sitt färdigpackade kit med regnkläder och tänkt "äh, solen skiner ju". Jo, den gjorde ju det - 5 mil söder om Dragspelsstämman.

torsdag 7 juli 2011

Gäckad...

... av den där energin, kreativiteten och allt det där som bubblade i går! Lika grundlurad som prinsen av draken i sommarlovsteatern som de (ohyggligt kreativa) gymnasiekidsen spelade upp härom veckan. En toklugn jobbkväll, så där lugn att det nästan blir för lite tradigt.
Och lik förbannat gör jag inget eget av det.

Jag behöver en bildstickning. Något att handarbeta på lite då och då när tillfälle ges. Något projekt att hålla i gång på lediga stunder. För det är lediga stunder som gäller, även om en glad chef föreslår att jag kan "slänga ihop något under kvällen" så blir det inte så.
Märkligt nog.
Lite snurrar det, en del saker börjar ta form. Men av någon lustig anledning är det inte lika lätt att "få en reporter" till ett jobb som det är att "få en fotograf".
Märkligt det också.

En fotbollsöl på det kanske kan lossa de kreativa tumskruvarna.

onsdag 6 juli 2011

Ledighet kan ha så många ansikten

Kontrasten mellan tisdagskvällen och onsdagskvällen kunde inte vara större. Eller bättre. Sommar helt enkelt.
Efter ett kvällsdopp tvingar jag Martin att cykla förbi ett Till Salu-hus i området.
"Jomen, det ligger ju fint... Det är väl det där fallfärdiga garaget... Och att framsidan och baksidan har olika färg. Och, så är det ju den där handikapphissen vid entrén... Men, annars ser det ju riktigt fint ut."
Min man diplomaten.
Och Sverige, de fulslår USA. Bara en sån sak.

måndag 4 juli 2011

50-50. På riktigt.

Ibland träffar man folk som man blir lite extra glad av. Linda och Fredrik är såna. När de fick sitt första barn var Linda hemma mest eftersom Fredrik var mitt uppe i karriären. Nu har de fått sitt andra barn och situationen är den omvända.
Reporter-Linda har skrivit finfint, läs här, om det grymma paret som ger mig lite hopp om framtiden.
Det borde ju inte vara så konstigt egentligen.
Egentligen.
Personligen tycker jag det vore finfint. Martin är den av oss som inte stelnar av skräck och försöker klä ut sig till en möbel när det kommer barn i närheten.

Sommarlunk


Det bloggas på sparlåga så här i juni juli, det borer nog ganska mycket på sånt här:
Det är allt en himla bra sommar, även om det regnar lite iblaand, det jobbas lite för mycket och de där jefla tomatplantorna inte verkar bli utplanterade förrän augusti någon gång. Det gör liksom inte så mycket. För det är så mycket annat som är kul under tiden.