fredag 30 april 2010

Sista kulan sparar jag åt grannen

Smaka på det. Föreställ dig. Att ha en revolver liggande, med en kula i loppet. För att kunna skjuta grannen om det visar sig att ditt efternamn helt plötsligt blir viktigare än det faktum att ni bott grannar halva livet.
Jag läser Fausta Marianovics Sista kulan sparar jag åt grannen och ryser, både åt hemskheterna och åt hennes bitska humor.
Sen tänker jag på Sarajevo, staden med bykänsla. Sarajevo ligger i en djup gryta och när man vandrar upp i bergen till någon av de många rast/picknickplatser ser staden ut som insidan av en enorm gryta med polkagrissmet.
Fascinerande.
Tills man inser att de vita fälten är enorma kyrkogårdar med vita marmorstenar som rests över alla krigets offer. På nästan vartannat kvarter med hus går det en kyrkogård.
När vi var där -07, i stekande vårsol, satte vi oss i en kohage, vi öppnade några öl och bara njöt av livet. Så börjar någon vråla på oss. Vi inser att det kanske inte är helt begåvat att slå sig ner på privat mark (framför en moské dessutom) och ha ölpicknick....

Men nej då.
Hello! Come here!

Plötsligt sitter vi i en trädgård med kolsvart kaffe, kakor och saft på trädgårdsbordet. En glad familj håller på att renovera sitt hus och tar gärna en paus för att undra vad ett gäng franskor och svenskor gör i Sarajevo.
De berättar att huset fortfarande lagas efter kriget.
De berättar om hur grannarna gick samman och hängde filtar över lyktstolparna för att bygga tunnlar så att man kunde gå ut på gatorna men ändå vara skyddad från prickskyttarna.
De berättar att de har haft tur och att familjen är intakt. Att sönerna var för unga för kriget. Äldsta dottern berättar att hon aldrig vill lämna Sarajevo.
"Förut ville jag ut och resa, se världen. Nu vill jag bara leva i närheten av min familj."

Tänk va. Så olika det kan vara.
Bild från bönestund i Sarajevo, -07.

torsdag 29 april 2010

House of bamboo

I går fick jag syn på henne. Hon har byggt bo i brandtrappan på Det Stora Blå. Ett hus av "sticks and bricks" som på intet sätt ser bekvämt ut.
Men, där bor hon i alla fall.
Jag stod och kikade en stund. Duvmorsan stirrar tillbaka på mig, så där som bara duvor kan, men ligger kvar. Jag plockar fram telet och börjar plåta. Duvmorsan spärrar upp ögonen och det syns att det här Inte fanns med i planen för kvällen. Jag sätter mig på huk (tydligen det absolut dummaste man kan göra när man ska kika på djur eftersom de tror att man är ett rovdjur som förbereder sig på språng, så - då har vi lärt oss något nytt) och fortsätter plåta. Trots att det är glasruta mellan oss kan jag nästan höra det lilla duvhjärtat dundra på i godstågstempo.
Men. Hon ligger kvar. Hon skyddar sina bejbs med sitt liv.
Åh, så himla fint. Vi tar en close-up på henne bara för det:

Så där himla fint så att jag nästa glömmer bort att skälla på mig själv för att jag legat raklång på mage på en blöt konstgräsmatta och fotat fossball.
Heja mamma duva!
Inser nu att jag varit tämligen orättvis. Det kanske egentligen är Pappa Duva som ruvar för fullt.
Hur som helst, vi spelar lite Andy Williams för att peppa hennom.

onsdag 28 april 2010

Lisa på höjden

Proffs. Han är helt enkelt ett proffs. Fredrik Skavlan. Man kan annars tro (om jag letar lite bland alla fördomar jag släpar runt på...) att kombinationen norsk hurtighet OCH van intervjuare med trevlighet som signum skulle kunna göra det en aning... flåsigt.
Men nej. Så där härligt mänsklig kanske jag hade sagt om jag varit 20 år äldre och haft kulturkoftan på mig.
Ibland när jag kommer ut på jobb kan jag önska att jag var en så där jobbig jävel med blixtar och fantastisk rekvisita. Ibland känns det å andra sidan rätt bra med befintligt ljus och lite packning, både i huvudet och i axlarna...

Men, på nästa inköpslista måste en ny punkt fogas: redigeringsmutor.
Jag är fast i höjdbildsträsket och snart får jag kramp i nacken av att lägga huvudet på sne´ och be bevekande om att kanske få bereda plats för höjdbilderna som tar väldigt mycket mer plats än breddarna.

Inför damernas div 2. Skattkärr har fått gratisplats och tänker förvalta den väl.

Kortaste strejken i mammaminne. 26 minuter. Sen blåstes det av. Men, stackars Erik kommer att minnas strejken på Gruvön bra länge...

Golfsäsongen är i gång. De säger att det är roligt, men jag vet att de har fel. Och ärligt, sen när känns det okej att bli överbevisad av ett förskolebarn.

måndag 26 april 2010

Walk on the wild side


Ljuvligt inte sant?! Bilderna som dyker upp i huvudet är fantastiska.
Och ändå, det bästa är kvar. För visst kan man ha överseende med sånt här, det kan ju faktiskt bli fel.
Men.
MEN.
Då får man fan inte ha en helsidesannons med det här innehållet bredvid...
Annars då? Det blev inte mycket födelsemärkesborttagning denna morgon. Landstinget hade kick-off och det fanns inga undersköterskor på plats. Jo, for real.
Nu håller jag tummarna för tredje gången gillt.

söndag 25 april 2010

Love it, så där bara.

Hatten av för morgondagens födelsedagsbarn, fantastiska gudbarnet G! Han har blivit enorm (så får man tydligen säga om barn men aldrig ALDRIG om vuxna har jag lärt mig) och är världens finaste unge. Kanske beror på att han har världens finaste mor, jag tror nästan det.
Än så länge är jag mest Gustavs hovfotograf, vi bondar lite försiktigt och foto är helt klart ett gemensamt intresse.
Jag försöker greppa hans värld också, men i ärlighetens namn tar det inte många sekunder innan jag tröttnar på att riva ut plastbunkar ur skåpet och banka på dem.
Det är väl i och för sig ett sundhetstecken.

Då är det lättare med Kalle. Världens bästa Kalle och jag har förutom fotointresset även rödvinsintresset gemensamt. Det kom vi på för 10 år sedan och det har banne mig inte mattats sedan dess. Kalle skulle egentligen blivit bonde. Nu blev han istället en grym fotograf och just nu jobbar han med data. Då satsar jag nog hellre en höskrinda på mig själv...
Jag gillar det ju. Speciellt på Öland. Jag gillar träskor och häst i hagen och trädgårdsland och underbara föräldrar och fina vänner och långpromenad och ... Martin, jag vill ha en traktor!
Den får gärna stå parkerad på en liten gård med viss möjlighet till hästhållning.
Det vore väl skojigt?!

Just nu: japansk rockabilly i stereon och bröd (som får tegelsten att framstå som lätt och luftigt) i ugnen.

fredag 23 april 2010

Läs!

Världsbokdagen firar 10-årsjubileum i år. Fräsigt värre om jag får säga det.
Sedan jag var liten har läsandet varit lite viktigare (och ganska mycket roligare) än saker som sömn och mat. En bok i väskan att bläddra på under bussresan till skolan, en stadig packe bredvid sängen, en halv resväska med blänkande pocketomslag på semestern.
Just nu lever jag andra människors liv i bokform. I natt slog jag ihop Åsa Linderborgs Mig äger ingen, torkade tårarna och somnade stum av beundran.
känns en bra bok.

Fantastiska läsupplevelser:

Sagan om Belgarion - fantasyböcker som jag började läsa tidigt tonår, prinsar, prinsessor, magiska stenar och svärd. Läses fortfarande minst en gång i halvåret. Man blir inte för gammal, däremot utsatt för ganska grov mobbing av sambon.

Narnia - fortfarande världens bästa "nä,nuärjagsjuk"-böcker.

Liftarens guide till galaxen - en mer magisk ordkonstnär än Douglas Adams finns inte. Basta.

Andarnas hus - mamma lurade mig att läsa den under en semester, det var första gången en bok (som inte handlade om hästar och hästrelaterade hjältedåd) blev till en högst verklig värld i mitt eget huvud.

Tusen strålande solar - en ljudbokslyssning, non-stop i flera dagar i Västerviks vackra skogar. Jag tror jag gick runt och vrålade av ilska över att livet kan vara så jävla orättvist!

Snabba cash - svensk bok som sög tag ordentligt, känslan av att heja på alla och att förstå att bad guys kämpar för sitt.

Microslavar - och allt annat av Douglas Coupland. Den finaste mening jag någonsin läst är fortfarande beskrivningen av våta höstlöv som klibbar på marken likt mjölkmjuka cornflakes.

torsdag 22 april 2010

Going up the country

Att färdas med tåg. Jag gillar't, delar av det i alla fall. Jag har inga problem med att sitta på tåg i sex timmar. Att byta tre gånger på dessa sex timmar är också okej. Att ha ett halvtimmes byte på varje ställe är ganska lagom, det reduceras skickligt till 2 minuter i realtid och jag menar - att bli 22 minuter sen på en 6timmars resa är trots allt okej med mig.
SJ är helt okej. Det är medresenärerna jag har problem med.

Tant 1
– Alltså, kopieringsmaskinen på jobbet är så rolig. När man trycker på svart/vit så kommer det färg!
Tant 2
Oroooligt!

Men det är det värt. För att få åka hem. För att få sitta vid frukostbord med pensionärskatta tjusigt parkerad på klappvänligt avstånd från morgonkaffet.
"Det är för sent att uppfostra henne nu" säger mamma. Samma mantra har upprepats de senaste 17 åren.
I dag har uppfinningsrikedomen nått nya höjder. I dag har jag stått dubbelvikt med en magnet från en högtalare i händerna och plockat spik från en 2x2 m stor yta i hästhagen. (Tack pappa för att du ser till att jag aldrig är understimulerad när jag är hemma och hälsar på)
En riktig fest, i alla fall för hästgrabbarna som kommer i morgon och slipper spik i tassarna.

Och ändå, gummistövlar och arbetshandskar. Gudars som jag älskar det. På det där fånleende "det är allt för himla fint ändå"-sättet.

En känsla som låter precis exakt så här.

Och ett fyrfaldigt leve för yss som fyller 25 i dag. Stort, fint och alldeles alldeles underbart!

tisdag 20 april 2010

Hey Lady!

Jag hejar på dig Lina, gud vad jag hejar på dig just nu.

Om det finns någon som helst rättvisa i världen så sitter vi i er trädgård i sommar och beundrar små barn och ärr och är grymt stolta över att du gav cancern en käftsmäll.
(Och eftersom du är på Sahlgrenska just nu tar jag mig friheten att lägga ut min absoluta favoritbild på dig, no matter what you say babe!)

En enorm kram till er fina.

måndag 19 april 2010

Hälja...

... var himla fin. Vi rymde från förorten...
... en stund i alla fall...
... och fick finbesök av Louise och Anders och en urtjusig paprikaplanta...
... det firades vår på det bästa av sätt...
... och TVÅ sorters kakor betyder inget mindre än...
... finbesök från Örebro av Diego och Jenny...
Jenny och jag har hållit oss stadigt på replängds avstånd så länge jag kan minnas. Runsbäck-Grönhögen 42,5 km, Malmö-Lund 18,6 km, Karlstad-Örebro 111,2 km. Så där nära att man kan hälsa på, men ändå så pass långt bort att man får jobba lite för det.
... sen blev det visst vardag igen...

Fast i ärlighetens namn gör det inte så mycket. Jag tycker om soffhäng med andravärldskrigsfilmer på tv, te i kantstötta koppar och en kväll som tar allt längre tid på sig att bli natt.

lördag 17 april 2010

Så det så

När gnällfesten är över börjar livet igen. Fint så. Med fantastiska vänner alltid redo att peppa och lösa problem, med lite mer kunskap och med en löjligt stor portion stolthet över att våga sätta ner foten och säga "nu testar vi det här, det blir fan så mycket bättre!"
Heja mig.
Tanken är väl att följa mottot som Martin har i nacken på fintröjan från Berlin.
Jag ångrar ingenting, någonsin.

I morgon är det Idol-uttagning i Karlstad. Förhoppningsfulla människor kommer köa, sjunga och sedan vänta, vänta, vänta på att få hamna i de första programmen och kanske, kanske, kanske inte bli helt utmobbade av juryn.
Om de vill peppa sig själva ska de nog försöka undvika att tänka på att en annan gammal Idol-hjälte, Darin, är i stan i helgen för att sätta lite stjärnglans på invigningen av en ny tjusig plåt- och lackverkstad.
Tank som dyker upp: Var det verkligen det här jag drömmde om?

Tre bra och en dålig:




Askmolnet kan sabba hela sommarskörden på Island om det vill sig illa, det känns nästan lika hemskt som att ett gäng svenska turister får tillbringa en vecka extra i Thailand.

torsdag 15 april 2010

Åh...

Alltså, det här med att se problem som möjligheter.
Hur gör man det? För mig är problem just problem. Speciellt när jag inte har kunskap nog att lösa dem och inte tid nog att lära mig hur jag ska lösa dem. Jag rusar runt som den här helvetes jävla ekorrjäveln i Ice Age - utan att få något alls gjort. Jag andas i samma hyperventilerande takt som den där helvetes jävla ekorrjäveln och krafsar lite här med enda resultat att jag måste göra om det igen - ordentligt- senare, läser på lite där - men utan att lyckas tillämpa - och panikar lite varstans.
I slutänden blir ingenting gjort. Ingenting.
Då packar jag min lilla cykelkorg och trampar hem med tårarna rinnande nerför kinderna. Provtrycken ser fortfarande ut som de gör (förjävliga) och deltagarlistorna till minifotofestivalen är fortfarande varken korrade eller svarade på det där välformulerade sättet som jag hade tänkt.
Och ärligt talat, att inse att hela min värld kan rasa samman bara för att några pixlar behagar uppträda otrevligt mot varandra och att ett massmail inte har blivit skickat gör det inte lättare. Det ger mig bara insikten om hur lite jag klarar av och lyckas lära mig.
Det känns bättre i morgon, jag vet ju det.

Bilder från dagens speedfoto av fina Vildhjärtas utställning, sista chansen att se den i helgen. Gör det.
Hjälper mot det mesta utom möjligen stress, PMS och okunskap om flatbäddsscannrar.

onsdag 14 april 2010

Hemmafru för dagen

Jo hörrni, nu är väl ändå våren här va?!

På träningen biter jag ihop, visualiserar mensvärkshelvetet i sandsäcken och ger mig fan på att säckeländet ska få lika ont som jag. Svett i ögonen, koordinationsförmåga som en fölunge men med högerkrokar som smäller i säcken. Mina hemmadagar verkar (som alltid) gå ut på att tillbringa så lite tid som möjligt hemma.

tisdag 13 april 2010

Because I'm Billy Mitchell...

Dumburken är allt annat än korkad i dag. Det gillas.
Nyheterna, Kobra och sen den fantastiska dokumentären King of Kong. Två vuxna män som slåss om att bli världens bästa Donkey Kong-spelare. Den kämpande småbarnfarsan mot den dryga speldivan, gott mot ont - i en dödlig kamp. På ett ungefär.
Det är roligt. På riktigt. Nästan snäppet roligare än att Billys frisyr också är på riktigt.



Men egentligen, tv-spel är inte min tekopp. Har aldrig varit och kommer aldrig bli. Jag fattar inte grejen, så enkelt är det. Det är som med golf. Folk bara ljuger. De säger att det är roligt. Men - det är det ju inte.
Vuxna män som tävlar om att bli världsmästare i luftgitarr däremot. DET är minsann en hel tekanna full med roligheter. En liten film om luft, posörer och drömmar. En liten film som kräver att man pausar ibland för att skrattkrampen ska få chans att klinga av mellan varven.
Se den.
Att Finland ofta är värdnation för den ädla sporten känns helt rätt.

söndag 11 april 2010

Pensionärslördag

att vakna i sin egen takt

att inte stressa på morgonen

att ge sig ut på promenad bland snö som förtvivlat försöker smälta (in) bland vårfärgerna

att kika på industriområden

att gilla blåsen, lite i alla fall

att kolla på TSX nya replokal, aka Musik Fortet

att inse att man har gått lite väl långt

att inventera

att baka bröd

I dag är det söndag, på schemat står min absoluta favoritaktivitet Att Skaffa Saker Man Kanske Egentligen Inte Behöver Medan En Man Med Klubba I Handen Vrålar "Har Jag 200?!"
Auktion. Vi gillar't.

fredag 9 april 2010

Made in Pyongyang

Jag tänkte skriva något kul om hur Kim Jong-II inte bara vet att en rejäl kärnvapenarsenal är den medvetna diktatorns viktigaste accesoar utan även hur han är trendsättare för - ja, hela världens mode. Allt enligt säkra källor.
Som sagt, tanken var en lite lagom ironisk och putslustig text om det hela. Men, det görs så fantastiskt här. Så. Det blir inget med det.

Fredagskväll med flödande rosévin, finaste klänningen och knallröda läppstiftet. Det blir det inte heller något med. Tvärt om. Precis tvärt om.

torsdag 8 april 2010

I wanna go home...


Nu tar vi helg. Torsdag känns som en bra dag för sånt. Speciellt när man har jobbat 11 dagar i sträck och det mest bara går runt i huvudet. Blöta fötter efter timmar på ett industriområde, kombinera med lätt övertröttshuvudvärk och en liten men ack så gnagande hunger. Och ändå, jag har det bättre än somliga andra som stått på det där industriområdet...

onsdag 7 april 2010

Värmlands Museum proudly presents:

Det finns tydligen lika klara dresscodes för kulturarbetare som för fotografer.
Orange, det gillar uppenbarligen både kommunikatörer och museefotografer.
Gärna med en piffig scaRRRf i kontrasterande färg.
Skor som hamnar i kategorin snygga men ändå fotriktiga (och välanvända).
Blåjeans för vardagskänslan - och ett jävligt glatt humör.
Och glasögon, glöm för allt i världen inte glasögonen. Det handlar ju trots allt om kultur!
Hepp!

Och nej, det har inte förekommit kommunikation på morgonkvisten mellan Mari och mig. Det är fusk...

tisdag 6 april 2010

Rött lag - Blått lag 1-1

En dag som denna känns det lite extra fint att det finns två tidningar i stan. Variation och sånt, en egen profil och egna nyheter - det är viktigt har jag hört. Mordbrand hos MC-klubb, check. Jesus på ettan, check. Till vårt försvar får väl sägas att Helena och jag inte tog jesusbilden samtidigt i alla fall... Och jag fick med mer bringa...
Slutställning mellan Rött lag och Blått lag efter påskhelgen blir 1-1.

söndag 4 april 2010

Köttvatten

köttvatten
Det är inte lika äckligt som man kan tro. Inte riktigt i alla fall. Det är inte vatten från kött. Det är inte kött i vattnet. Det är bara Majken, den köttätande Flugtrumpeten (jo, detta synnerligen välklingande namn is for real), som är ganska bestämd på det här med ph-värden i vatten. Majken säger bestämt nej till ordinärt kranvatten. Surt ska det vara, och krångligt.
Därför står det köttvatten på diskbänken.
Majken

Ensam hemma en hel påskhelg, fast med jourtelefonen fastklistrad vid kroppen. Pseudoledighet. Med söndagstidning, frosseri i Martins vinylsamling och Lisa-tider. När jag är ensam hemma brukar jag passa på. Kryper i säng strax efter nyheterna och vaknar, pigg som en koffeinstinn yorkshireterrier - och minst lika enerverande, vid sju-tiden. En söndag. Fullkomligt utvilad. Precis som min kära syster konstaterat så många gånger kommer jag att bli en helt fantastisk pensionär.

Sol, vår och Yves Montand. Fint va?