Martin walking on the water...

Måndag. Ledig. Telefon med Anna, ett kort avbrott för "Åh, nej. Han bajsar på mattan! Toooooobbe! Kom och hjälp mig." En spontan applåd för alla småbarnsföräldrar, ni är fantastiska i allt ni gör och allt ni orkar göra!

Istället för att torka bajs cyklar jag till Systemet, köper en flaska rött och lurar ut min man i naturen. Det är också bra.

Anna! Så snart finaste gudbarnet är rumsren är vi barnvakter hur mycket du vill! Lovar.

Inte kräkas i segelflygplanet

Det började ganska bra. Segelflygplanet susade fram efter propellerplanet, steg långsamt till 600 m höjd. Kopplade ifrån och bara... gled. Ljudlöst. Vackert. Ett en-bilds-jobb som helt plötsligt blev otroligt spännande!
Allt funkar fint, världen är vacker från ovan. En stund i alla fall.
När ett segelflyg "tankar luft" (dvs tar sig upp på högre höjd) ställer man sig ovanför en varm fläck, tiltar ena vingen lite och cirkulerar. Runt. Runt. Runt. Det var då jag kom i håg varför jag käkar åksjuketabletter innan jag åker karuseller och dessutom helst av allt ger fan i sådanan saker.
Efter stigandet handlade det mesta nämligen om mantrat "intekräkasisegelflygplanet intekräkasisegelflygplanet intekräkasisegelflygplanet"

Jag tänker på mig själv som en ganska tuff brud. (Ja, på riktigt.) Som en som testar allt och får kickar av häftiga saker. Den självbilden fick sig en liten törn idag. Svårt att vara tuff när man känner sig och antagligen ser ut som en kattunge som lekt med torktumlaren.

Jo, just det. Jag lyckades låsa in mig i Radio Värmlands entré i dag också. På väg ut efter ett jobb i det näst intill avfolkade radiohuset. Trycker på låsupp-knappen i första dörren. Passerar. Trycker på låsupp-knappen i andra dörren. Passerar INTE. Vänder. Inser att dörr nr 1 är låst.
Vänder. Inser att alla som befinner sig i huset sitter i sändning. Vänder. Ger upp. 30 minuter senare är sändningen slut och jag släpps ut ur min glasbur av en jävligt munter och aningen frågande SR-man. En mer lämplig placering för den här skylten hade varit dörr 1. Om Radio Värmland hade frågat mig alltså.

Det finns...

...fan i mig dåligt väder, inte bara dåliga kläder.

Kombinationen är dessutom inte direkt att rekommendera.

Jag kan dansa också

Cowboy. En glad tupp som med fjärderlätta steg äntrar (kolla mamma, jag har äntligen lärt mig stava rätt...) manegen och stjäl Vaudeville-showen. När han känner för det alltså.
Av runda av fredagen med en dansande tupp (känd från TV dessutom) känns helt rätt den här galna veckan.

Och, visste ni att man inte kan jobba bort en förkylning. Märkligt det där.

Om alla maneger såg ut så här skulle det vara fan så mycket lättare att övertala Martin om att det här med hästar och ridhus allt är grejer det. Fast, jag tror jag väljer en annan dag att locka med alkohol...

Darn...

Det borde varit så här.
En stor kopp te, massa löjliga fantasyböcker, saltlösning att gurgla (ja, det funkar fint, dödar bakterier och sådär. Eller hur mamma?! För du har väl inte lurat mig under alla dessa år?!), receptfria förkylningmediciner gjord på blommor och rötter och kanske kanske någon annan muta till bihålorna. Möjligen ett litet offer i form av sovmorgon.
Sömn och te ska vara bra har jag hört. Damm är det inte.

Men, istället blev det så här.
Dammfrossa på Kalvholmen. Ett stickigt sandpuder som klistrar sig fast på/i kamera och på/i fotograf. Dåligt.

Men, det förutom en febersläng (och okej, fukkin damm) är det inte synd om mig. Full action, strålande försommarkväll och glada människor. Det är allt ett fint jobb det här.

Förutom solen värmer annat, "Jag hörde en Lisa-låt på radion och kom att tänka på dig."
Lycka, det är goda vänner det.

Jo, så här tänkte jag:

För en minut sedan startade första deltävlingen av schlagerschlaget.
I ärlighetens namn är det mig likgiltigt om Finland placerar sig före Albanien eller ej.
Alltså har jag plenty of time att göra något jag funderat på ganska länge. Uppdatera blogglänkarna och presentera lite bra bloggar.

Anders Steiner är min urduktiga före detta kollega på Västerviks-Tidningen som inspirerar genom att ständigt vara nyfiken och pepp på nytt. Vi var dreamteam på VT - Anders, Ellen och jag!

Kalle är vännen jag ser alldeles för sällan, den som var med på de första stapplande stegen i yrket, som det har gjorts otaliga festivaler tillsammans med och som är... sjukt bra, helt enkelt. Mästerlig fotograf med nördigt stort teknikintresse, det tackar jag för och så även arbetsplatsen Fojo.

Carro är systers barndomskompis som kommer från ön därhemma, har en fantastisk blick för allt som är vintagevackert och läser bildjournalistik i Sundsvall precis som jag gjort.

Dum är gammal klasskompis från Sunkvall, matredaktör som gör fantastiska saker med svenska språket. Läs och håll med.

Erik är tokduktig fotograf som varit både toppkollega och favoritkonkurrent och nu mest bara bra människa. Frilans i Stockholm och står man bara ut med gubbgnället finns det en hel del guldkorn i bloggen.

Lina är klasskompis från Sunkan. Vi har överlevt C-uppsatssamboskap utan att döda varandra, bara en sån sak. Lina är dessutom grym fotograf och har en ohälsosam förmåga att hamna mitt i schlagret -varenda jävla år för Bladet.

Biller är suverän serietecknare som gör strippar där asgarv och magont möts. Från Värmland även om jag kopplar ihop henne med Malmö eftersom det är där jag har träffat henne.

Nöjesbloggen är favoritfolket på röd tidning som skriver om nöje, de hade kunnat göra det ännu oftare om du frågar mig.

Skavanker är min genombegåvade gymnasieklasskompis Pär med fantastisk musiksmak.

Utsocknes är min senaste bloggförälskelse. Fan vet vilka de är, men otäckt roligt är det.

Tina är glädje, glam och galghumor och ständig vikarie i det röda tidningshuset.

Östadbyväg är världens bästa familj med Lina i spetsen. Vi sågs, vi synade, vi gillade varandra. Innan jag visste ordet av åkte jag med på familjesemster till Kolmården. Nu fyller de snart en hel minibuss själva...

Det finns mer, massor, såklart. Men nu ska jag stoppa om min stackars hals som gör stalltipset monsterförkylning till en lågoddsare och ser hur det går för Moldavien...

Come on!

Ibland tänker jag att det skulle vara mer jobb på bloggen, mer portfoliotänk, mer smarta tankar om omvärlden, mer pigga inlägg om nya fantastiska band, mer bra länkar och helt enkelt mer djup.

Sen tänker jag att äsch, varför då?

Copenhagen Carvial, småsten i blixtljus och jobb utan jakt ÄR ju mitt liv just nu.

Precis exakt nu, när regnet trillar utanför, kaffet är gott och DN precis har fått mig sugen på att lyssna på gamla Wilco-favoriter är livet förbannat fint.

Detta trots att regnet talar mot speedway för Solkatterna i afton och trots att Soulshake (aka Det Där Jävla Bandet) jävlas med mina sommarplaner.

Martin missar inte ett utan TVÅ bröllop/bröllopsfester i sommar.

Hängivenhet är ett ord man kommer att tänka på.

Jag missar hans födelsedag för att jag jobbar, det talar vi tystare om.

Och, det är ju bra, Det Där Jävla Bandet. Det är bra och framförallt är ju grejen att jag blev kär i killen som gör det han vill, just för att han gör det han vill.

Bra det.

Dansk försommar vinner. Rejält.

Och jag inser att det finns få saker som är bättre än fina vänner, glada människor och bra musik. Till och med non-stop electro från fem på eftermiddagen till två på natten. Träningvärk, på det allra bästa sättet.

Det är inte okej

Nä, nu du Svensk Försommar.

Nu får det vara nog.

Att sitta på uteservering med solen i ögonen och glass i handen - och så plötsligt världens skyfall i huvudet. Det är inte okej.

Bestäm dig. Solglasögon eller paraply. Det här velandet, det håller liksom inte i längden.

Nu testar jag dansk försommar en helg. En bra helg.

En helg med hostel, bubbel, dans och världens bästa Karolina!

Memo till mig själv: Om du nu måste köpa bubbeldricka, ge fan i att cykla över kullerstensgator sen...

Learning by doing

FEL!

Att balansera på stege med kamera i hand och liksom hänga över ljusbord genom att låsa fast knäna och be till högre makter om att inte rasa ner är INTE rätt sätt att plåta ritningar.

RÄTT!

Att med tusen klämmor fästa upp ömtåliga ritningar och stå stadigt på marken med kamera i hand är att föredra. Man kan tycka att det hade varit enkelt att lista ut på förhand.

Vill man ändå smyga in ett fail kan man alltid stoppa ett gäng knappnålar i munnen medan man fäster klämmorna...

Arkeologi är annat som jag jobbar på att lära mig mer om.

För. Ärligt talat.

När Arkeologi-Hasse med tindrande ögon kommer joggande och är urlycklig för att han har hittat en yxa (YXA) då ser jag någonting ganska Conan Barbarianskt framför mig.

Istället håller Arkeologi-Hasse fram, hepp, trekantig sten.

Jag vill viska: "Hasse, det är en sten. En väldigt fin sten förvisso, men alltså... Ärligt talat..."

Ganska liten, men väldigt gammal.

Tjus

En heldag i Värmlands Museums klädsamlingar. Sämre kan man allt ha det på jobbet. Jobbet som inte alls tar slut i maj utan fortsätter en sväng i höst också! Fy så fint.

I dag förundras/förfäras kulturnyheter i skriven, talad och filmad form över att Re:public låtit konstnärerna som tackade nej till att skriva kärleksdikter till Sessan och Daniel skriva anti-rojalistiska små stycken i tidningens senaste nummer.

Käckt.

Och, utöver det gör Re:public-redaktionen strålande grävreportage om företag i den moraliska gråzonen.

Och.

De låter företagen själva finansiera det. Genom att köpa aktier i företagen de vill granska. Genialt. Stor vinst ger stora resurser för undersökande journalistik. Hittills finfina storys om Saab och Shell. Re:public, vansinnigt bra.

Mer världsmusik kanske?

"Det är rätt lite rock n' roll över förvällda nässlor och grönt te", konstaterar Martin. Det må så vara. Att stå nära varandra och rensa nässlor kräver dessutom små rörelser, stryparhandskar och inga gamla groll...

Men knallgrön nässelsoppa är ju helt fantastiskt gott. Vi kompenserade genom att lyssna väldigt högt på Soulshakes demoskiva till middagen. Sen kokade Martin en kanna kaffe, hällde i termos och drog till rep. Kaffe i termos, det är tydligen rock n' roll det...

Oh happy days

Vi börjar söndagen med ett rejält FAIL. Men va fan, om inte Lila Kaffe ser till att ha "snällt kaffe" hemma handlas det av konkurrenten. Konsumentmakt i all enkelhet.

En helledig helg på hemmaplan. Väldigt rätt och väldigt sällsynt, sett till våren och sommaren är sådana dagar nästan fridlysta. Martin och jag räknar dagar. Inser att vi inte kommer att ses på sex helger. Bröllop, festivaler, skivinspelning, spelningar och jobb.

Så. Nu jävlar ska här njutas.

Goda vänner och nya platser är givna ingredienser för Lyckad Ledig Helg...

...man kan ta med ett boyband (eller är det för mycket skägg för att komma undan med boyband?) till vackra Borgvik.

... gå på Sliperiet och få en improviserad gratislektion i det magiska i storformatsfoto av duktiga Benjamin Goss. Ärligt talat, det kanske inte är det mest praktiska att ha med på en fotbollsmatch - men, skönheten. Digitalkameran får allt rejält med pisk.

... gul läsk, ingen jacka, två meter från kluckande vatten, solen i ryggen, räkmacka. Helt rätt.

... strunta i att det är den vackraste sommarkvällen på länge och i stället krypa in i biomörkret och totalförälska sig i Avatar. 3D-bio i Karlstad. Det är stort. Speciellt i sällskap av The Blues Brothers.

Så hände det

Det där man inte trodde skulle hända:

Kvinnan kunde först inte förstå varför hon var utelåst – helt naken.

I lägenheten sov innehavaren ruset av sig – utan att höra hennes bankningar.

Kvinnan hade gått i sömnen.

Köpenhamnspolisen fick tillkalla en låssmed när en naken kvinna tidigt på torsdagsmorgonen påträffades i en trappuppgång i Köpenhamn, Danmark. Den 24-åriga kvinnan hade upptäcks av grannar som ringde polisen.

Låste sig ute

Det visade sig att kvinnan hade gått i sömnen och råkat låsa sig ute från lägenheten där hon var på tillfälligt besök. När hon ville hämta sina kläder kunde hon inte ta sig in.

Mannen som bodde i lägenheten var kraftigt berusad och vaknade inte när kvinnan ringde på. I väntan på låssmeden lånade godhjärtade grannar dock ut lite kläder till henne, berättar Köpenhamnspolisen.

(Aftonbladet)

Och. I dag har jag försökt ha en seriös konversation med Robert Aschberg om "kukrotskräfta".

Det gick sådär.

Luxor. Halleluja!

Den är röd. Den är fin. Den är helplatsig, grymt gammal och inköpt på en bakluckeloppis på norra Öland. Fint så. Den är tyvärr hyfsat selektiv med vad som kan avlyssnas.

Just nu är det P1. Bara P1. Alla andra kanaler blir en mix av olika frekvenser.

Inget fel på P1. I vanligt fall.

I vanliga fall är det fantastiskt morgon-radio. Det är framåt förmiddag man får vara försiktig. I dag har vi tillexempel lyssnat på gospelgudstjänst till frukost. Martin är skeptisk. Både till gospelgudstjänst och till att flytta hem till Öland och leva i en experimental cooperation of organic farming and visual art practice.

Men, det verkar ju helt fantastiskt. Kultivator. Vilken grej va?!

I dag har jag lärt mig...

... att jag kan vara grymt effektiv när jag lägger manken till. Men även att jag aldrig är riktigt lika effektiv som jag glädjekalkylerande nog tror att jag ska vara.

Därför:

* alla (76!) printar till sommarutställningen gjorda. Fint så!

* avtal på god väg att knytas ihop

* bildspelsbilder brända och skickade

Men även att lunch som var planerad till 12... flyttades fram till 13... flyttades fram till 14...

Trots allt, att slutföra saker. Aaaah.

Andra lärdomar att dra av dagen: lyckokänslan i att dra på skinnjacka över tisha, slarvknyta chucsken och dra till jobbet kan snabbt förvandlas till en smärre katastrof när Den Svenska Försommaren kickar in. Alltså. Regn. Snålblåst. Mer regn. Ingen ljusning. Alls.

Späddvaj

Sticka. Skära. Sy.

150 kronor.

Tack och hej.

Sammanlagd tid: 15 min.

Det blir ingen solsemester för mina leverfläckar/födelsemärken - aldrig någonsin. De får ta en trivsam tur i liten analyslåda till labbet och bekänna färg. Effektiv sjukvård, fy va fint. Att läkaren som karvar loss saker från min rygg och sedan syr ihop det igen verkar mer intresserad av att Danmark piskade USA i gårdagens VM-hockey än av mina sex stygn är en annan sak. Sport. Det är stort. Säger de.

Och banne mig om jag inte håller med lite grann ibland.

Jag kan inte sätta fingret på det.

Det är något med metanoldoft, varvande motorer, skinnväst och varmkorv i hand, grussprut, polska mekaniker, matcher som kan ändra karaktär på ett varv, adrenalinpumpet i första kurvan.

Det är speedway (premiär i dag) och det är motorsportens cigarett - en potentiell inkörsport till tyngre grejer...

I och för sig är det jävligt mycket vänstervarv, dammiga kameror, polska mekaniker och inte världens mest varierade bildvinklar också.

Men, helt plötsligt kommer man på sig själv med att - med kamera för ögat - vråla som en galning när Gollob gör en sån där galet snygg omkörning på utsidan. Tänk va, vad två år i Västervik kan göra med en människa...

Och på tal om sport. Visst fanns det bildbevis på fotografen-som-har-lätt-att-vara-på-fel-plats-vid-rätt-tillfälle aka jag. Tack för det Krille. Är du cykelintresserad eller fotointresserad?

Bra helg där...

... med 100 lpm FOTO på Värmlands Museum. Total stress och nervositet men total lycka och glädje över alla fantastiskt duktiga människor som hängde fina bilder. Grattis Till Tom Ole som vann och grattis till mig själv som lyckades hålla improviserat (och jävligt superlativlastat) tal utan att staka mig alltför mycket.

Fint så.

Det här gör vi om någon gång, men i dag har jag legat helt utslagen och bara varit ledig.

Heja Helena! Humorbilder blev succé där mängder av människor stannade, tittade, skrattade.
Konstnären Joakim Johansson visade bilder som inte blev tavlor.
Finbesök av Bertil, så vansinnigt roligt att äntligen få träffa honom - och tycka om honom!
Da winner! Grattis till Kil.
"Hur fan har han gjort?!" Undrar Sebastian. Googla shift tilt och inse att det är riktiga platser.
Coola katter väntar på att grillen ska börja laga mat åt oss.
Louise - formidabel grillmästare. Med hjärtformade hamburgare.
"Drick igen Anders! Jag hann inte med att fotografera" "Komma här och arrangera..."

Åh, ibland är det bara så där fruktansvärt skönt att leva. I Karlstad.

Påtaglig trötthet

Fast samtidigt helt rätt taktik. Med en stadig grund om lite drygt en flaska rödvin i kroppen (från i går, alltså, helt galen är jag inte) har jag varit genuint trevlig. Hela dagen. Mot alla.

Det blir en fantastisk utställning, med fantastiska bilder av väldigt duktiga människor.

Grymt bra.

Och vilket ljuvligt jobb det kan vara. Gå runt och titta på bilder. Prata foto. Lära sig och inspireras. Det ska jag minnas nästa "fotografera av 247 nästan identiska sidor ur en handskriven bok"-session.

Jag vet inte vem Lowa är. Även Lowas föräldrar är helt okända för mig. Trots det vill jag rycka upp dem, skaka om dem och fråga Hur I Helvete Tänkte Ni Där?!

Kvällens soundtrack: Gogol Bordello - mustascher och punkpolka, det är fint det. När det blir för stompigt byter vi till Anna von Hausswolff genomdesperata PJ Harveyaktiga-sång.

Fint så.

Och på jobbet...

... går det ganska bra.

Eventuellt är jag skyldig konstchefen ett glas rött eller två.

Jag är ganska säker på att han kräver igen det i så fall.

(All publicitet är bra publicitet, var det inte så?)

Oh la la!

Jo, till helgen är det dags. En av de roligaste idéerna någonsin, 100 lpm FOTO på Värmlands Museum. 78 fotografer, proffs och amatörer i en glad blandning visar miniatyrlandskap, fantastiska porträtt, cirkus, heartbeats, rumänska efterfester, pressbilder, höns och lite naket.

Visst låter det som en fest?!

Det är det.

8-9 maj på Värmlands Museum. Det är där det händer.

Då känns det till och med okej att stå framför den lokalaste lokal-tv-kameran och i bästa Piff-ochPuff-tempo (tänk julaftonsavsnittet, singelversion...) förklara ALLT på 20 röda.

Bakom kamera är trots allt roligare än framför.

Själv kör jag lazy-varianten. Det blir rumänska bilder. Fint så.

Skissplanen ser ut så här än så länge:

Bilderna? Coola katter, helt enkelt donnor som etsat sig fast i minnet.