onsdag 25 juni 2008

blogbloggbloggblabloggbla...

Det bloggas för lite. Alldeles för lite.
I alla fall av mig.
Alla andra bloggar för fullt.
Men inte jag.
Inte ens nu när jag har blivit helt hooked på P1 och i stort sätt BARA lyssnar på program gjorda av och med (kanske till och med för) människor som fläker ut hela sina liv i radio. Sommar i P1 is the shit. Så enkelt är det.

Mitt tax-beroende har vuxit sig starkare.
Nu tittar jag (likt en singelkvinna i 35års åldern dreglar efter barn) efter hundar med ryggar som är minst åtta gånger längre n benens sammanlagda längd.
Jaja. Taxknarkare känns inte så farligt jämfört med andra droger. För jag har inte bara blivit helt såld på P1, jag lyssnar på ljudböcker också.
Snabba cash (Jens Lapidius) gick rakt upp i hjärnan likt heroin i en välanvänd knarkarven. Nu håller jag på med El Choco (Markus Lutterman) som sitter i knarkfängelse i La Paz.
Nyper mig i armen och inser att livet är ganska bra.
Även om dammråttorna ger mig onda ögat när jag stövlar hem till lägenheten efter en jobbkväll som aldrig i helvetet kommer att avslutas med städning.
Orkar inte ens ha dåligt samvete över det. Nöjer mig med att ha lite angst över att pelargonerna har begått kollektivt självmord. Undra om det kan vara för att de gamelrosa pelargonerna inte alls hade lust att framleva sina liv i chockorangea krukor.
Deras förlust.
Gröna växter gör sig faktiskt bättre i chockorangea krukor.
Så det så.

söndag 15 juni 2008

Last day of Hultsfred

Jo jag vet...
Man ska ju blogga från festival. Helst ska man ha med sig datorn, kanske fastsatt med kardborrband på kroppen och en spermaliknande mobilt bredband hängande från fickan. (Till skillnad från de RIKTIGA festivalbesökarna, de som inte bryr sig det minsta om internetuppkoppling och har äkta sperma fastklistrad på kroppen istället... Festivalsex som dessutom är grymt överskattat för det mesta), och blogga konstant. Innan, under tiden och efter att något har hänt.
Det gjorde inte jag.
Hultsfred är slut och den sedvanliga post-festivalångesten är allestädes närvarande. Det har hänt roliga saker, jag har än en gång påmind om min totala brist på organisationsförmåga, blivit nykär i Miss Li och Håkans gitarrist, missat både Looptroop och Adam Tensta och dessutom fantastiska systrarna i First Aid kit. Attans.
Men det gör inget. Inte just nu.
Jag låter Grand Archives ersätta pratglada fylletonåringar, besvikna sverigefans, coola katter som Robyn och bckstagefritidsgården med sin grungefuskgräsmatta, lager på lager var modellen.
Grand Archives är från Seattle, men där slutar likheterna med både grunge och fuskgräsmattor.



Top of the line:
Den "privat"märkta skivan som låg framme i lägenheten som två goda vänner hyrde under festivalen. HERREGUD!

lördag 7 juni 2008

Evil eye

Munter som en gök. Sur som en tupp?
Fredagskvällen spenderades med en påse lösgodis och en film om Ugandas forne diktator Idi Amin. Mer tupp än gök tror jag minsann...
Killen ovan, som mycket väl skulle kunna heta lill-Amin, stroppade runt på en vacker liten smålandsgård och bossade över sina smått förskrämda chicks. När vi svängde in på gården kastade han ett öga på min bil, gjorde en snabb bedömning och fann bilen vara en ovärdig motståndare. Tur för bilen tror jag faktiskt...
Min man, som nog får beskrivas som en anti-Amin, är redan slightly drunk i sin del av världen. I min del av världen funderar jag på om jag ska göra storkok först och sen ta en kvällspromenad. Eller om jag ska toka till det och göra tvärt om...
Det är ju ändå lördagkväll... Som ganska snart kommer att följas av en jobbsöndag då jag INTE ska släpa mig in på jobbet helt likblek och spendera tiden i vilrummet medan redigerarna skrattar rått. Bot och bättring utlovas!
To be continued...

fredag 6 juni 2008

I dag har vi firat flaggdagen i Västervik. Somliga mer än andra...
Och så har Lina åkt hem. Grymt tråkigt. Det är så fantastiskt underbart att gömma kajaker i buskarna på min innergård, box-fisha runt och leta efter mobiler som ligger i garderober och se Linas min när hon inser att hon glömt att hämta ut sitt pass - och ska åka till fotbolls EM imorgon i svinottan...
Lina är bättre än varenda sitcom i hela världen!
En dag som började storartat med bryggfrukost. Forsatte med jobb mitt i nationaldagsfirandet, vilket var helt okej eftersom Västerviks finest spelade.
Ett mindre bråk med motormännen - som hävdade att vi loooovat komma och skriva om deras riksträff. Samtidigt som taleskvinnan spänner ögonen i mig och förklarar hur stort och fint det här är släpas en av de överförfriskade motormännen ut för att "lufta sig lite". Jag erbjöd mig att ta en bild av det men hon blev inte det minsta blidkad... Konstigt.
Nu stundar en afton där jag i bästa tigertämjarstil ska försöka rå på min mensvärk med hot (värktabletter) och mutor (LÖSGODIS).
Västervik - stället där det händer...

torsdag 5 juni 2008

Helt enkelt strålande

Yippie-kay-ey!
Klockan börjar dra i hop sig till fotboll i Gunnebo, division sex-pojkarna ska slå passningar som är lite för svåra och svära lite mer och lite högre än vad man vanligtvis gör i fotboll.
Men det är inte därför livet känns som en fest.
Det är för att en dag som spenderats vid en vidunderligt vacker insjö är en bra dag. Helt ensam i den knäpptysta naturen med bara vågsvkalp och trädsus som sällskap (okej, i ärlighetens namn så höll min kurrande mage ett tämligen missnöjt brandtal över bristen på lunch och älskade yster kvittrade överlyckligt i telefonluren i 40 minuter).
Ännu bättre blir det när fotbollen är SLUT och jag får ta emot fin-Lina som äntligen har landstigit efter sin paddlande meditation!
Sen är livet perfekt.
Så enkelt är det.

Somliga av mina vänner köper hus. GRATTIS!
Somliga av mina vänner köper inte hus. Gratulationer kan vara på sin plats även där.

onsdag 4 juni 2008

Ska vi byta grejer med varann?

Japp, den rubriken gjorde mig riktigt RIKTIGT munter en ganska lång stund medan jag intog morgonkaffe...
Hoppas att det finns några göteborgare som kan tänka sig att förbarma sig över barnet.


Och rådhuset i Västervik ska väl knappast beskyllas för att ha lagt ner själ och hjärta för att kasta ett romatiskt skimmer över de borgerliga vigslarna...

I övrigt är dagens bandnamn helt klart Albin och de beväpnade hästarna.

Annars väntar jag mest på att Lina ska få land i sikte och baxa upp sin kajak på taket och ta sig hit. Jag har en tendens att bli någon slags blandning mellan una-bombaren och Plupp när jag jobbar kväll. Människobyn hägrar - men på ett skrämmande sätt...

tisdag 3 juni 2008

Allt gött finns i kvar i Karlstad...

El boyfriendo...

Uttjänta trotjänare...

Åh, Västervik är en grymt trivsam och vansinnigt vacker liten stad. Men va hjälper det när det inte bara var mina gamla favorit-chucks som blev kvar i Värmland utan även hjärtat...
Nu sitter jag och väntar på speddvajj-bilder som Ellen har knäppt i Målilla. Sen får jag gå hem till mina nyinköpa pelargoner som står i det nyauktions-inropade blomsterbordet som har åkt hela vägen från bondgårdsauktionen i Arvika till min lilla lägenhet i Västervik. Dessutom har jag blivit med orkidé och misstänker att resten av mitt liv kommer att kretsa kring att passa upp på den där snobbiga blomsteraskungen i sin glaskruka.
Grymt mycket par-liv i helgen. Jag är VI. Tja, inte bara jag förstås. Men det säger sig ju självt.
Par-vindrickande på balkongen i fredags. Par-loppisåkande i Arvikatrakten i söndags.
Och inte minsta tillstymmelse till tics. Jag säger då det...
Men att hitta sitt perfekta loppis-sällskap är inte det lättaste. Folk som går loss på samma ställen som en själv har dessutom en tendens att gilla exakt samma saker som man själv...
Sara och jag delade systerligt upp vad vi skulle bjuda på och vem som skulle prova skorna först. Secondhand-shoppandets kärna: trissa aldrig upp priset för varandra...
Veckans bandnamn: Get cape. Wear cape. Fly.
Ljuvligt. Helt enkelt ljuvligt!
Veckans blomma: Orkidé eller pelargon. Som att välja mellan konståkning och traktorpulling ungefär... Omöjligt med andra ord...
Veckans sorgligaste avsked: Dött lopp mellan pojkvän och skor.
Mannen får jag se igen. Skorna är sopbilsmat i detta nu. Och visst kan jag, teoretiskt sätt, skaffa nya skor. Men så funkar det inte riktigt i min värld. Nya skor = ny färg. Så enkelt är det bara.
Typiskt eftersom jag veeerkligen gillade de gula.