Vaknar av åska, både utanför fönstret och i mitt huvud.
Kvavt, irriterat väder och bakfulla. En riktigt harlig söndagscoctail.
Nu har jag i alla fall överlevt hela dagen, sovit en timme i vilrummet och träffat världens mest fantastiska chilenska familj som alla är tennisfantatiker. Älskar att åka hem till folk, at tbli mottagen och att få gå på studiebesök i andras liv.
Nu drar jag mig måttligt för att åka hem till mitt eget kaos och börja städa fram hemtrevnad under vinflaskor och vinfläckade glas.
Men vad gör det, det är alltid lika kul att ha folk hemma. Helt plötsligt blir lägenheten ett hem, den existerar eftersom fler än jag vet att den finns. Det låter tragiskt, det är inte tragiskt.
Det är insocialisering i en ny stad, helt enkelt.
Det är också ett litet studiebesök - i en anna verklighet.
Ungefär som när jag läser deckare som utspelar sig i Sundsvall. Det handlar om Kulturmagasinet och trätrappan på Knaust. Norra berget och Nacksta. Jag följer med på gatorna och ser det framför mig. Som att kliva rakt in i boken.
Fast det blir aldrig lika häftigt som när jag läste Jungrukammaren, boken som utspelar sig i lägenheten som jag bodde i just då. Att sitta i de stora köksfönstren med spröjs, med en kaffekopp i knät, och läsa OM de stora köksfönstren med spröjs. Gåshud! Gåshud!
Att boken var rätt kass spelar ingen som helst roll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar