Doctor Jekyll...
... and Mr Hyde
Alltid lika trivsamt att vara i Karlstad. Och alltid lika trist att åka hem! Det var inflyttningsfest hos fantastiska Martin och Sara. Husfest. Strålande strålande. Bra människor och alldeles för mycket sprit. Så där som det tenderar att bli. Alldeles för ofta. Det är som om man helt enkelt inte klarar av att hantera husfester. Vi har inte hunnit ikapp. En husfest är en husfest. Man SKA sitta på golvet i köket, tryggt lutad mot kylskåpet, med en alldeles för stark drink i handen och helt tappa greppet allting annat än kallt kylskåp mot ryggen. Egentligen finns det enorma skillnader jämfört med hur det brukade vara på husfester. Den största är nog att det är ens vänner, istället för deras föräldrar, som bor i huset nu. Men inte fan har man blivit gammal nog att lyckas uppföra sig för det. Martin Hammar ska få en tapperhetsmedalj någon dag. God knows att han förtjänar det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar