Härlig är jorden

Tänk va, att en begravning kan vara ljus och fin och total storgråt och så ganska mycket skratt under begravningsfikat.

Det trodde jag inte.

Men, när vi sitter i kyrkan och tar ett fint farväl av mormor och jag tänker på att jag trots allt är otroligt lycklig över att ha fått ha världens bästa provider av raggsockor, goda råd, en hel del förmaningar, mandelmusslor, kaffetårar, brev och fint sällskap i över trettio år.
Så, även om tårarna av saknad ändå trillar precis som jag visste att de skulle göra så är det ändå himla fint.

Fint att få dricka kaffe med mormors gamla tantkompisar som berättar om deras sena synuntekvällar på 50-talet "en gång sydde jag visst fast bordduken".

Fint att få träffa hela släkten, dricka rödvin och skratta och känna att det är himla bra att ha ett sammanhang.

Finast av allt är att syster och jag hann vara hemma samtidigt.
På vägen hem till Värmland stannar vi för att tanka i Oskarshamn, noterar att pressdrevet redan dragit förbi och tänker att Juholt han ligger nog på soffan, kollar på gamla avsnitt av någon tv-box (Vita huset?) och andas ut just nu.