Varenda gång jag åker förbi Ulvsby tänker jag att här vill jag bo. Dryga milen från Karlstad, farmlife - men med fungerande sophämtning...Att få hänga en timme med ett gäng stojiga, vinterpälsiga och övernyfikna två-åringar på Ulvsby Ranch gör inte direkt att suget efter landet minskar.
Tänk va, att ha det så varje dag!
Men, så tänker jag på tidiga morgonar, leriga hagar, hala vägar och det stora mörkret som inte alls skräms bort av gatlyktorna som står pliktskyldigt utkastade på kilometeravstånd från varandra.
Tvekar lite.
Drar på gympadojorna och sticker ut på en löprunda på välgrusade gångbanor omgivna av rejäla gatlyktor på behändigt avstånd från lägenheten. Gillar läget.
Tänker att man kan ju bo i lägenhet ett tag till i alla fall. Så länge det tillhandahålls hästmular någon gång i veckan på annat håll.
Och jo, paret Staaff fick självklart sophämtning igen. Det räckte med ett uppslag i lokalavisen för att kommunen skulle komma på att det visst gick att lösa på något sätt...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar