Inte något spa direkt...

Så, då var det klart - för den här gången.Det är alltid lite fint att se den färdiga tidningen, och alltid lika obehagligt att läsa när stressen har lagt sig och man har tid att hitta småfelen - men självklart även njuta av alla grymt fina människor som är med.

Men, det är inte det som är det stora i dag. Det är *tada* Folktandvården.
Long time no see.
På riktigt. För, senast någon stack en salivsug i munnen på mig var nog för över tio år sedan då en tandspecialist pusslade ihop mina framtänder som blivit avsparkade av Sur Brun Häst.
Men så, 31 år gammal får jag tänderna genompetade och bedömda - och godkända.
Och en aning misshandlade, givetvis. Medan jag dregglande (salivsug till trots) försöker be om ursäkt för att jag borstar sönder tandköttet, glömmer tandtråd och samtidigt försöker förmedla Smärtan som uppstår när tandhygienisten SLIPAR bort plack får jag glatt till svar: "Jaja, det är inte skönt - men det blir rent. Det är ju inte direkt en spa-behandling du bokat upp dig på här, haha!"

Åh, så sant.

Oldie but goldie...? Och ett stort hurra!

Så, svennesöndagen toppas med ett glas rött och en timmes tv innan jag dråsar i säng. Innan det har storloppis-besök, en cykeltur genom småregnig marknad, kvickt kvällsjobb, en timmes träning och så tacos-middag klarats av. 30+ livet tänker jag. Eller också är det bara så det blir när fredagskvällen landar i en spontan öldrickarafton med folk som har mycket sunda väderingar:

Toppa det med lördagsvernissage så är det väl ändå inte sååå farligt ålderskrisigt ändå....

... om det inte vore för att lördagskvällen tillbringades cyklandes "ut på landet för att det är fint"

Så är det helt enkelt, och det känns rätt bra.

Kanske är det helt enkelt lillasysters födelsedag som spökar, för nu när världens bästa syster fyller 27 så innebär ju det att jag, som alltid, är + 4 år... Oh well, HIPP HIPP HURRA lusen, snart dags att dricka kaffe vid stugan igen och finfira.

Snabbt

Medan vädret går bananas på riktigt och beter sig som någon slags vintersommar försöker jag pussla ihop så mycket utejobb som möjligt. Det är därför jag ligger på backen och nästan blir ihjälskrämd av en tämligen oblyg tupp som fått span på kameran ena dagen och andra dagen står i full snöstorm och tar bilder på stenbron.
På måndag ska aprilnumret av Xtra vara klart och som vanligt går de sista dagarna alldeles för fort. Som tur är vet jag i alla fall att det som vanligt kommer att ordna till sig på slutet.
Det vill säga i morgon.

Och så, plötsligt händer det.
Plötsligt hittar jag mig själv mitt i en intervallträning tillsammans med tjugo andra knasbollar i löpartights och med hetsig andning. Löpträning i Grupp alltså. Väldigt otippat men riktigt gôtt. Och det där Stadsloppet över en mil känns nästan görbart. Nästan.*

*Sånt där är svårt att avgöra när man lever tillsammans med en människa som utan större uppladdning än en öl kvällen innan "joggar en sväng" och gör en mil lite så där i förbigående.
Jag skyller på att det tar längre tid att peppa igång taxbenen, men när de väl är igång är de verkligen igång.

Bra jobb helgen.

Ibland blir det så där oförskämt bra, helt enkelt för att man har bra människor omkring sig. Som att efter fredag den 13:e jobb som kvällsreporter (där bland annat genomgång av 3,5 år lång strid om fjärrvärmeavtal stod på agendan...) råka ramla in på Kristofer Åström-spelning.
Att få sitta längst fram med en öl i näven, fint sällskap och hjärtat fyllt av nostalgi.
Ljuvens helt enkelt.
Lika grymt är det att en spontaninbjudan till middag lätt resulterar i åtta pers runt middagsbordet med tapas, riojor till förbannelser och glada ungar som stojar runt bordet. Bra grejer det. Att på bara några minuter kunna bygga långbord i vardagsrummet är bästa partytricket all time. Dagen efter känns långbord dock aningen överambitiöst...
Och så söndagens elvakaffe hos Richard och Karin i Borgvik, i ett rött hus med vita knutar centralt beläget in the middle of fakkin' nowhere. Där faraohunden Larry kan gräva bäst han vill i komposten och gamla timrade väggar finmatchas med leopardsoffor och 50-tals lampor.

Steg två i Vi Skulle Ju Kunna Flytta Ut På Landet-planen är härmed inledd...

Fattiga riddare, starkt kaffe och fint folk gör att jag nästan tror att den kan gå i lås. Nästan.

20

Allra käraste kissekatt, tänk va - hela 20 år blev hon fina fina kattatanten.

Men 20 år av fitnessliv med råttjakt, skönsång och pälsvård tar ut sin rätt och i går fick hon somna in. Omkramad, pigg men utan matlust och helt tokälskad in i det sista. Precis som ett riktigt bra kattliv är.

Men åh så saknad du är finaste Busan.

Så, trots att eftersmaken av påskhelgen blev otrolig kattasaknad så hade vi det himla fint medan vi var där.

Det är för kallt...

... för fotboll än så länge. Efter 45 minuters iskyla på en väl skuggad konstgräsplan är jag mer fiskpinne än fotograf. Funderar på att försöka skylla även det lilla hjärnsläppet - eller När Jag Blandade Ihop Superettanlaget Degerfors Och Lågdivisionlaget Skattkärr IF - på kylan.
Sport-Marcus försöker trösta, (medan han garvar sig halvt fördärvad) "jamen, matchen har ju knappt början än" och "Du är inte värst i alla fall, jag vet en fotograf som åkte på bandy när hon egentligen skulle varit på innebandy"

Oh well.

Det blev ju rätt tillslut...

Söndagsmatch, det är grejen det

Det finns en viss skillnad i lagkapten Wallins minspel före och efter slutsignal i söndagsmatchen mot Brynäs. Att gulden inte kommer "hem" till Karlstad igen känns knappt värt att spela på. Men, en FBK-deppig match till trots står det lyckliga fotografer i båset. Inte nog med att puckarna som susade in i fotobåset höll så lågt tempo att de gick att plocka med handen, än större lycka var att det var LJUST när vi klev ut ut isladan. Alla ishockeymatcher borde börja klockan 15. Och, en ledig måndag ägnar jag åt att förbereda ANKOMSTEN. Det väntas ju ny iPhone efter att den gamla sorgligen slocknat och lämnat mig i en värld av tystnad och total frånvaro av instagram.
Efter en vecka är jag förväntansfull som en blivande valpägare. I en liten Välkomstkorg ligger nyinköpt silikonfodral och skyddsplast och väntar.
Känns som goda investeringar. Faktum är att jag nästan var på väg att klicka hem En Liten Väska För Att Bära Ajfånen Om Halsen I.
Nästan.