Ibland blir det så där oförskämt bra, helt enkelt för att man har bra människor omkring sig. Som att efter fredag den 13:e jobb som kvällsreporter (där bland annat genomgång av 3,5 år lång strid om fjärrvärmeavtal stod på agendan...) råka ramla in på Kristofer Åström-spelning. Att få sitta längst fram med en öl i näven, fint sällskap och hjärtat fyllt av nostalgi.
Ljuvens helt enkelt.
Lika grymt är det att en spontaninbjudan till middag lätt resulterar i åtta pers runt middagsbordet med tapas, riojor till förbannelser och glada ungar som stojar runt bordet. Bra grejer det. Att på bara några minuter kunna bygga långbord i vardagsrummet är bästa partytricket all time. Dagen efter känns långbord dock aningen överambitiöst...
Och så söndagens elvakaffe hos Richard och Karin i Borgvik, i ett rött hus med vita knutar centralt beläget in the middle of fakkin' nowhere. Där faraohunden Larry kan gräva bäst han vill i komposten och gamla timrade väggar finmatchas med leopardsoffor och 50-tals lampor. Steg två i Vi Skulle Ju Kunna Flytta Ut På Landet-planen är härmed inledd...
Fattiga riddare, starkt kaffe och fint folk gör att jag nästan tror att den kan gå i lås. Nästan. 
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar