Nä, jag trodde inte att jag skulle stå dubbelvikt över ett kamerastativ och skratta som en tok åt Galenskaparna i kväll. Men, så blev det. Omöjligt att inte älska, och fint att få barndomsnostalgin utspädd med insikten om att de är mästare på texter. Ljuvens.
Det firar vi med en riktig Galenskaparna-favorit. Som genast kastar mig till vinochsaltapinnar-kladdiga golv och ljuvliga efterfester där köksrökande studentkatter glatt framför "Under en filt i Madrid" utan att snubbla på texten. Kanske inte så konstigt att vi inte hängde med på alla föreläsningarna, med så mycket annat viktigt i huvudet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar