Det finns fördelar med att bo i en liten stad som Västervik. Få förvisso, men ändå.
När jag har plåtat "folkmassor" (med Västerviksmått mätt) kan redigerarna, aka Västerviks underättelsetjänst, alltid namnge minst 2/3 av personerna på bilden. ¨
Det är ganska praktiskt.
Just nu sitter två av superspanarna och sliter sig förtvivlat i sitt grånande hår för att de inte kom på vad en av "folkmasse"gubbarnas yngsta syster heter...
Lika delar skrämmande som fascinerande.
När jag berättar det här för min syster i telefon inser jag plötsligt att hennes liv är mycket mer spännande än mitt.
Hon har inte riktigt tid att prata med mig. Hon hinner göra ett snabbt utdrag ur senaste veckan och jag känner mig gammal, väldigt gammal. Och nästan halvgift. Eller bara pryd.
Sen lämnar hon mig åt mitt öde på en liten tidningsredaktion i en minimal stad där "folkmassorna" räknar in ett femtiotal personer.
Jag hade också velat dricka öl på en skabbig pub på Möllan ikväll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar