Sweet, sweet, sweet! Att stå och titta på ljuvliga ponnier som glider över färggranna hinder med sug i blicken och en liten vante till ryttare på ryggen är ren och skär lycka! Att gå ner bland alla miljonkronors trailers och se snorkiga ponnymorsor som hetsar runt med sina SM-kvalade ungar (eller snarare SM-kvalade ponnier med tillhörande ryttare) är inte lycka i riktigt lika stor utsträckning... Men va fan. Anna och jag vänder trenden när vi väl hamnar där. Frågan är bara hur jag ska kunna övertyga M. Hammar om att en shettis är en mycket roligare födelsedagspresent än en gitarr till eventuell avkomma... Oh well. Den dagen den sorgen.
Söndagmorgon med en touch av bakfylla men fortfarande bibehållen värdighet är en strålande känsla att vakna till. Vi hade riktigt brudkväll hemma hos Jennie. Att sitta i en ångande badtunna med ett glas rosé i ena näven och titta ut över ... eh... totalt (jävla) mörker ute på landet är en BRA lördagskväll i V-vik. Med tilltagande fylla och alldeles för många blåsormar (Enligt Buttericks är det så det heter, jag hade aldrig gissat det) satte vi oss i taxin hos den förhoppningsvis tondöve chauffören. I efterhand känner jag medlidande för mannen som fick det tvivelaktiga nöjet att frakta oss till stan medan vi blåste oss igenom allt som spelades på radion...
Att jag tog mig hem med klackar i behåll och helt utan blåmärken räcker för att jag ska gå runt klappa mig själv på axeln resten av dagen.
Ut och provrida häst imorgon, och fundera på återstonden av året.
Should I stay or should I go?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar