Jaha...

...då var den här. Höstdeppen.Värden är inlindad i dimma, det är armlängdsavstånd som gäller - annars går man in i folk. Bruna höstlöv ligger som mjölkmjuka cornflakes på backen och ruttnar. Utsikten från fönstret, kvart över fyra, är allt annat än peppande. Varenda år tror jag att jag ska klara mig. Varenda år tror jag att i år ska jag verkligen njuta av att läsa böcker, dricka örtte och sitta i soffan med en stor mjuk filt över benen.
Fan heller.
Varenda år slutar det med Johannesört, rödvinsfyllor och ångest över oskrivna höstångestnoveller. (Världen i övrigt är nog tacksam, men ändå)
I år är nog inget undantag. Tyvärr.
Men ska det göras så ska det göras i sällskap av Nick Cave. När det gäller höstdepp blir jag aldrig äldre än 19. Så enkelt är det.