Mitt emellan Göteborg och Kalmar kommer jag på det; Kalmar måste spöa Halmastad idag. Precis just nu. Ringer mamma. Hon har varken tittat eller lyssnat eller googlat.
"Men du, jag slår på radion."
"Okej, de snackar rejält bred kalmaaitiska! Det är nån som pratar om isteéband och strålande inlägg i samma mening, det måste va´ guld" konstaterar mor. Och visst var det så.
SM-guld!
Klart det blev! Medan jag satt på tåget som omfamnades av vedervärdigt västkustregn passade Ingelsten och Sobralense på att kicka "Kalmaa´iF iF" till en fotbollsseger modell enorm. Vackert.
Vackert som tusan. Jag smygmyser lite innombords. Men samtidigt. Det innebar att det helt plötsligt finns tv-kameror på lokala sportpubar i staden där barnen inte skickas till talpedagod trots att bokastaven R saknas i talet.
Det är inte riktigt lika vackert.
Men å andra sidan. Skit samma. Jag är glad. Jag hade varit ännu gladare om kvällspressen hade givit fan i att spraymåla Ryström och Wastå. Det räcker med att de lyfter guldmålade getter i tidningarna. Eller, nu när jag tänker på det så är nog även det i mesta laget.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar