Åh gud...
Jag är inte bakis. Det bara känns så...
I går blev det mjukisbyxor och godispåse och inte alls den där middagsbjudningen som jag storstilat inviterade till när jag var som mest berusad på fredagskvällen...
Martin och jag tittde på vinflaskan. Mådde lite dåligt. Hällde upp en stor kanna vatten istället. ÄNDÅ mår jag som en urvriden disktrasa idag. Inte fasen finns det någon rättvisa i det!
Det kan vara för att min man åker tillbaka till Vargaland i dag. Eller att jag har blivit satt på att ringa runt och få tag på en familj vars hus har brunnit ner till grunden.
"Hej, ni måste ju vara ledsna och så, visst skulle det kännas bättre om tidningen fick komma hem till er." Ett hemma hos i ett nedbrunnet hus. Herre min je...
Fast mest beror det nog på att Martin åker hem i dag. Och det kommer att ta minst ett par veckor att vänja sig vid att sova själv igen. Dåligt. Väldigt väldigt dålig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar