Jaha ja...

Utkonkurrerad. Så enkelt är det. När jag äntligen kommer upp till Karlstad i kväll kommer jag att mötas av en tom lägenhet. Martin Hammars lägenhet, utan Martin Hammar.

Jag hamnar som prio två. Slagen av de Eagles of death metal. Men va fan, det är bara att gilla läget och inse att jag aldrig kommer att kunna tävla med Jesse Hughes. Varken i galenskap eller mustaschskulptering.

Dessutom är det en av sakerna jag verkligen uppskattar med min man, han gör det han vill. Och om det råkar innefatta vältatuerade män så må det väl vara hänt.

Fast, tyvärr är det inte den enda kampen jag förlorar.

So far: Lisa vs brevbäraren 0 - 1.
Och inte vågar jag skriva något bitskare heller, då kanske han blir riktigt arg och så landar det bergis bajs på hallmattan på måndag morgon!
Dåligt.

Jorå, och på jobbet går det också bra...

Krimreporter Nielsen på sitt charmigaste humör.

Men, i morgon får jag plocka upp min bakfulla man, dirket från Arvikafestivalen till finbröllop i Årjäng. Det krävs starka nerver och möjligen en och annan whiskey för att klara det.

Rätt man för jobbet.