Bring it on, sunshine!

Det dubbla mobilhanterandet och den vakna blicken avslöjar honom.

Jobbsliten.

Vi tar lite semester på det, testar det här med ledighet. Sommar, sol och portvin.
Fy va fint. Trots taxi innan sju och det faktum att vi lär vara minst så här trötta imorgon.

Något för Björklund...?

Elitklasser kan man skapa antingen genom reformer eller genom teambuilding á la Robinson.
I Karlstad sparakdes i dag ett helt högstaium ut på Klarälven - på egenbyggda flottar.
Survival of the fittest helt enkelt.
SÅ bär man sig åt för att med några enkla handgrepp minska belastningen på lärarna och på samma gång tillgodose önskan om mindre klasser i skolan.
Hepp!

Alla som överlevde fick toppbetyg i både idrott och fysik...

McKaffe

Värmlandsfika.

Location: Långt åt helvete ute i skogen. Hästhagar och Värnens strand.

Tillbehör: Hembakade bullar och säckvis av lössnus.
Samtalsämne: Hockey. Hockey. Hockeyhockeyhockeyhockey...

Dagens lokaltidniningsbesvikelse hämtar vi från närområdet:

Så här gick det till när Kjell Nilsson gick rätt in i skylten och slog i pannan. "Det kunde gått illa" säger han.

Kommunens skyltar förargliga för synskadade

Den här pigga lilla artikeln har peppat mig hela dagen.
Blir yr av glädje över hur förloppen prydligt har dokumenterats, hur den snärtiga rubriken väcker intresset och av hur väl bildtexten harmonierar med bilden.

Strutsar, spetsar och mutkolor - nu är det val

Så har det kickat igång. Valhetsen. I helgen snickrades de sista valstugorna till Stora torget i Karlstad ihop och nu kan man få "folkpartistisk charm", moderata dvärgspetsar, sossemutor i form av reklamkolor, leriga centerstövlar, Hägglund med struts, miljöpartistisk massage eller kanske en tjusig bläckpenna med vänsterlogga.

Vilken fest va? Och visst, man kan ironisera (vilket vi roade oss med friskt i helgen när reporter-Linda och jag betygsatte valstugor utan att ägna en tanke åt vilken politik som de olika pepparkakshusen av plank representerar) över godismutor och teamtröjor. Men ändå, tänk va - att vi får bestämma själva vilka som ska styra landet. Det är för bra ändå.

Minst lika mycket folk var det på Gengåvan i dag...

Vi drar inga slutsatser av det, vi konstaterar bara att så är fallet.

Och helt utan fynd.

Börjar jag tappa det? Nicole plockar tjusiga skor och klänningar. Jag letar, lyfter, håller, luktar, provar och ratar.

Kanske har jag bara fått en tillfällig släng av ekonomisk återhållsamhet efter att Martin fick lösa ut mig från Statoil i går när jag glatt tankat för mer än dubbelt så mycket cash som jag vid tillfället ägde.

Varde vardag!

Efter en sommar med distansförhållande (fullt möjligt fast man bor ihop), Stay with me baby som theme song och lappskrivande som säkraste kommunikationsmodell jobbar vi återigen vid ungefär samma tid på dygnet. Det firar vi med Vanliga Saker.

Som att käka middag samtidigt. Kolla på nyheterna tillsammans. Handla ihop, och kanske håna märkligheter i morgonradion tillsammans.

Kampradimperiet kanske var att overdo it en aning, men va fan - är det vardag så är det.

Med ny matta på golvet och en livsförbrukning värmeljus tryggt bunkrade i skåpen känns det som att vi skulle kunna bli värdiga medlemmar i vilken vardagssekt som helst...

Fint det.

Söndagkväll...

... och jag känner mig jävligt mycket som killen till vänster.

Strålkastarljuset i ögonen

Det var nog på tjuvrökandets och vara lite lagom annorlundahetens högstadiet/gymnasiet som Winnerbäckskivorna började sprida sig. De där texterna som handlade om allt och inget och var en liten men envis protest mot tristess och vanlighet.
Nu är han stor. Lasse med folket. Med fans som är lika envetna som takidafansen, fast trevliga. Fint så.
Men ärligt, när det gäller scenrolighet får han pisk av Laleh så att fjädrarna bara ryker.

Dretvecka. Och så är det med det.

Ibland blir det inte som man vill, eller ens i närheten.

Då får man träna, som hårfrissorna i Åmål som ska dansa disco i slutet av september.

Eller kanske skriva ett brev till Dr Ozzy ,mannen som tagit alla droger som finns och överlevt - aka den perfekte hälsocoachen, och be om tips.
Fast, jag misstänker att det inte finns något Den Mörka Prinsen kan lära mig. Jag som är skötsamheten själv, jag som varken är hooked på crack eller slår min man. Jag som ska ta sommarens första (FÖRSTA) ute på lokal-öl i kväll (I KVÄLL). Oh, the wild life I'm livin'...

Det kanske är Ozzy som är min potentiella livscoach när allt kommer omkring, precis vad jag behöver.

Att varje inlägg avslutas med "Warning: Ozzy Osbourne is not a qualified medical professional. Caution is adviced." känns trots allt fint.

Fint och ofint

Människor som brinner. För något. Oavsett vad. Det är fint det. Riktigt fint. Till och med när det handlar om tyska mopeder...

Mindre fint var enkät-killen som på frågan "Skulle du kunna tänka dig att nätdejta?" svarar "Jag har flickvän, så inte just nu." Eternal love, jojo...
Men, godhjärtad som jag är får han en Aftonbladet-pixling i alla fall.
Även om Skämmes egentligen är det enda rätta.

Blivande ex-pojkvän till någon?

O'Hammarz...

... var riktigt snyggklädda på helgens bröllopskalas.

Roligt har vi varje dag, men väldigt sällan i matchande kläder.

Misstänker att det är en bra sak.

Foto från Lotta Hammar

Way out Wedding

Medan Håkan dansade sjömanskostymen av sig till hipster-handklapp några mil bort ställde Martins fina syster Mia och hennes Andreas till med fest. Komplett med kyrka, hundratalet gäster, en hel drös med Hammars, syskonsång i kyrkan av nervös men grymt bra Martin, bröllopsfest med 14 (!) tal, Mias galna chef med band som underhållning, finboende i swingers-stugan (vad ska ett villaområde annars med en "kvartersstuga" till...?) med släktens finest, Martin och jag i matchande dansbandsoutfit, Pocketkamera istället för Åbäke till kortknäppare och fri bar.

Helt enkelt underbart.

Dagens fråga: Hur många Hammars?

Söndagskollot vaknar upp, gräver djups i Mias finurligt förpackade bakis-låda med Resorb, vatten, chips och huvudvärkstabletter. Livet är bra fint ändå.

Om jag byggde en rastplats...

...skulle jag försöka placera borden mer än 60 cm från 90-vägen.

Små stänk av död grävling och asfalt stänker upp på maten när lastbilarna susar förbi.

Nu byter vi plastsallad mot bröllopsmiddag. Fint så!

Äsch...

...man kan inte lyckas varje dag.

Livet

- C'est bon.

- C'est triste.

- C'est la vie.

René Clairs definition, från -57, av livet hänger med. Så är det ju. Just nu är livet lite ledigt. Det funkar förvånansvärt bra. Jag rätar ut blåbärsplockar-rygen, vägrar låta den bli plocka upp saker från golvet-ryggen utan lyssnar på bra musik och umgås med bra folk i stället.

En bild säger verkligen mer än tusen ord*, men ibland är det bättre att bara knipa käft.

*Jag utgår från att gratistidningen News behagar skämta på något sätt, men helt säker är jag tyvärr inte... Det kan vara en svensexa som spårat ur fullständigt också.

Och så var det hemåt

I går gick mitt lilla sommarprojekt om bilbingotanterna i tidninga'.

Jag gillar det faktum det kan komma ut saker med mitt namn under medan jag själv ligger nedbäddad i soffan på Öland och plöjer pocketböcker. För här går det att göra det. Ligga i soffan och förlora sig i andras liv medan det egna livet med rödvinsbakfylla och pms så sakta sipprar undan. Att gå ut på baksidan och försöka övertala lerjorden att lämna ifrån sig rödbetor och morötter till kvällsmat. Fint så.

Det är precis lagom en lördagskväll, i alla fall efter en fredagskväll med bubbel och livsanalys och bilder, bilder, bilder. Kalle, du är bra du. Jag vet ingen annan som är så duktig på att dricka skumpa ur plastväntrumsmuggar och på att med tejp och envisheten från helvetet bygga saker som blixtar till polariodkameran, två egenskaper som jag verkligen uppskattar.

Med lite tyngre väskor än på hitvägen blir det kvällståg mot Värmland. Mot Kärleken - med en skohylla under armen.

I dag...

... har jag varit minst lika nöjd (och glad) som dvärgspetsen Wilma över att bli piffad och trimmad. Ett stänk av oro när hårslingorna i skollinjals-size landar på golvet och när nacken rakas av iskall frisör.

Men, det blev tjus av det hela.

Efter rödvinskalas hemma i går kommer rödvinskalas på lokal i afton. Så är det med det.

Vi fyndar

Så har Kalle och Gustav träffats för första gången. Det gick fint. Varsin dricka (Kalle stilade och körde enhands-fattningen) och så satt de snällt i bilen hela vägen från Käälma' till Newbridge och den krokigt utstakade loppisrundan. Succé direkt som vi brukar säga.
Världens minsta kamera, med pyttesmå filmrullar som ser ut som 50-öres smällare till, på finloppisen i Orrefors. En plats att drunkna i för alla design/kitsch/50-tals suckers. Vi fyllde Volvon, tömde plånböckerna och drog vidare. Till tråkloppis x 2 och så lunch på ett drömkonditori.
Jag vet inte vad det heter, jag vet inte hur man hittar dit - men åk dit för tusan! En dröm.
En bra dag. Helt enkelt. Bra folk brukar ha den inverkan.
Hemma sitter Mannen och spelar in handklapp till nya skivan. Det måste se alldeles fantastiskt roligt ut.

Hemmatempo

Hört på stan, dialog mellan representant ur lokalbefolkning aka Min Mor och Piffig Turist.

- Excuse me, where is the city center?

- Well, here...

- Oh...

Öland är fantastiskt, eller hur?

Färjestaden har en storgata, två bensinmackar, tre pizzerior, ett köpcentrum, en röda korset-butik, galet många bostadsområden med mängder av förvirrande lika mexitegelkåkar, ett tjusigt men outnyttjat hamnområde och avbildas sällan från just den här vinkeln när det ska göras tjusigt glatta turistmagasin.

Det gör ingenting, F-stan har sina goda och dåliga sidor - precis som alla andra ställen. Folk som bor här har bara lite lättare än regnblöta turister att hitta de goda sidorna.

Att "vi kan väl laga mat tillsammans" gick till "plocka upp hämtmat" på omkring två minuter är en bra sak. Snabbt ska det gå. Gudbarnet G till exempel, han är snabb som vinden. Snabbare än ljuset i alla fall...

Måndag, helt enkelt

Enligt glasklar SJ-logik åker jag från Karlstad via Göteborg för att ta mig till den småländska kusten och kronjuvelen Kälmaa'. 7,5 timmar på tåg. Pocketbok och storkaffe. Det är lite så jag önskar att jag var. Som de där svala brudarna som liksom smyger ner på ett säte och utan att röra en min eller ens andas om träsmaksuttråkningochkramp kan sitta timme efter timme sippandes på en kaffe och bläddrandes i en pocketbok med Augustpris-etikett på framsidan.

I wish.

I Kil har jag vält i, och över, mig kaffet. I Åmål har jag börjat få kramp i benen och i närheten av Trollhättan vill jag mest av allt köra ner pocketboken i käften på något av de skrikande barnen i vagnen. Sen sprider jag mina saker omkring mig, lånar andra människors tidningar, letar efter de spridda sakerna, krånglar ihop mig på sätet och sover en stund, vaknar till i Göteborg med sömndregel i mungipan - pigg och charmig som en äng full av brännässlor...

Men. Det är det värt.

När slutdestinationen är Hemma På Öland är det väl värt allt.

Vandrar runt i trätofflor och myser i storträdgården. Bligar på nöjda rabatter fyllda av fint...

... och överentusiastiska trädgårdsland fyllda av stort.

"Tänk va, att bara HA allt det här" utbrister jag glatt och glömmer helt bort alla timmars vattnande, planterande, ogräsryckande och snigelmördande som ligger i den öländska jorden.
Mamma rättar.

Men ändå. En hel veckas finledighet. Kattpensionärerna sätter standarden.

Kvällen avslutas abrupt med att jag rödvinsmarinerar köksbord och 3 (TRE) köksstolar.

Fan.

Vad hände med happy endings?!

Nu ni, nu går jag hem

Ibland bjuder helgen på roligare jobb än vanligt.

Hantverksamarknad.

Smaka på ordet, visst har det väl en liten taste av nävertofflor?

Och tja, på Borgviks hantverksmarknad fick vi både testa honung (visst är det väl sympatiskt med en honungsförsäljare klädd i svart- och gulrandigt...?) av skiftande karaktär...

... och se på träsniderier.

Men, hur roliga jobb det än är så kommar man aldrig i från att söndags kvällar är tråkig tid för övertid.