Varför...

... är det enda man kan säga, tänka, känna.
Oslo har nog aldrig varit så nära och på samma gång så långt borta som nu.

Så tänker jag när jag dimper ner i soffan på lördagskvällen, med ostmacka och tomatsoppa och oändlig trötthet. I dag är det söndag och jag vet att tröttheten går över, snart.
Det finns de som har det väldigt mycket värre.