Ibland alltså, då känns det lite extra. Som när vi kliver in på Älvan i Karlstad, en mötesplats för bara tjejer. Som ger det där lilla extra till tjejer som kanske inte alltid får det.Till tjejer som inte får gå på en vanlig fritidsgård för att traditionen aka föräldrarna säger att de inte ska hänga med killar utanför hemmet.
I helgen mötte tjejerna från Älvan ett gäng irländska tjejer från resandekulturen. Att höra dem prata om hemstrukturer, och om hur lika olika de märkt att de är, var - mäktigt.
Än en gång påminns jag om hur mycket jag själv tar för givet. Och om hur mycket man får lära sig om man bara vågar fråga. Finfint jobb har man allt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar