Vi skulle en sväng till Öland, njuta av solsken och byakänsla. Vi skulle inte ramla ihop i feber och testa landstinget i Kalmars gästfrihet. De bjöd på dropp och antibiotika och vi stannade lite längre än vi hade tänkt. Nu, så här i efterhand, kan man ironisera över det.
Men, just då, när man vandrar ensam genom mörka sjukhuskorridorer med tårarna droppande och total frustration över varför de inte kan lista ut vad det är för fel på Martin som ligger och skakar i frossa - då är man inte så himla tuff.
Nu gick det bra. Det var bra.
Det är mycket på Öland och i Kalmar som är bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar