Pet photographer

Det är något visst med de där låga, långa, släta med vackert svängande öron i markhöjd. Man vill liksom ha. Nu. I väntan på en egen kan man kasta sig på knä och klia öron på diverse taxar so dyker upp. I längden kommer det inte räcka, jag vet ju det. Du vet det också Martin, du vill bara inte erkänna det än...

Andra som också ofrivilligt haft husdjur är Ingrid i Karlstad. Läs här om hennes eh... oväntade möte med en boaorm på balkongen. Ingrid är uppenbarligen en ganska tuff tant. Hon såg 3metersboan, släppte dynorna hämtade kameran och knäppte några bilder innan hon ringde polisen.
Så hade ordergången inte varit om det handlat om mig. Se orm. Börja hyperventilera. Svimma. Vakna till. Komma i håg orm. Svimma igen. Sen ringa polisen är nog mer realistiskt.
Men så, i ett terarrium är det ingen fara att träffa balkongboan. Han blinkade inte ens när jag stack in ett tele i enormsgropen och knäppte. Ormeländet hamnade för nära så jag tryckte mig mot bakomvarande väggar för att få med Mycket Orm.
"Vilken tur att du inte är rädd för spindlar" säger ormräddarkillen tillika djuraffärsinnehavare nöjt. Så, sakta vänder jag mig om och stirrar rakt in i luden spindelrumpa som trycks mot glaset på andra sidan. Jo, det är nog faktiskt tur att jag inte är rädd för spindlar... De där ludna legsen går inte av för hackor...