
Eländes elände. Gnäll och gnöl och jag vill mest av allt bara bädda ner mig under täcket med en tekopp i handen och vinterlandskapet som en vacker tavla på behörigt avstånd istället för under mina frusna tassar.
Men så blir det inte. Istället sitter jag med svullet huvud, humör som en rabieshund och en stark känsla av att allt hade varit lite lite bättre om Martin Hammar INTE hade åkt till Karlstad i går. Eller, kanske inte bättre, men då hade det i alla fall funnits en anledning att lägga sig platt på rygg i soffan och gnälla på livet. Som det är nu är det fullkomligt meningslöst. Ingen kommer te, ingen tycker synd om en och ingen plockar fram BRA tecknad film som är en viktig del i tillfriskningsprocessen. Istället sitter jag och kurar bakom datorn på jobbet och morrar åt alla som skrattar åt min medicinarsenal.

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar