Raka led och vita särkar. Som ett jävligt allvarligt luciatåg.
De ser galet små ut, trots att de har vita klackskor och blonderat hår.
Precis som jag.
Jag hade tokblonderat hår, så där härligt trashblonderat – komplett med utväxt och allt...
Konfirmationsdagen till ära hade jag dessutom tryckt örhängen i alla 12 hålen i örat. Det kan ha droppat lite blod på den vita särken från de senast tagna hålen. Gissar att mamma önskade att hon varit en gökmamma så att någon annan stackare hade fått stå där med skammen. Men å andra sidan överlevde hon hotet om att få mig hemskickad från konfirmationslägret (att smita från de kristna aktiviteterna och ägna sig helhjärtat åt kristi blod i form av hembryggt vin var INTE populärt) så det är gott virke i henne.
Det är 15 år sedan. Ibland skäms jag fortfarande lite grann.
Bra det är vad hon är, min mamma. Väldigt bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar