Trött som dödens lammunge

Jag gillar hockey. Det är Per Ledins fel. Per Ledin och hans slutspelsskägg. När han spelade en hel match med bruten fot i NHL, då började jag gilla hockey ännu mer.
Fast mest lite så där på avstånd. Hockey på nära håll är jävligt ocharmigt.
Då är fotboll trivsammare, doften av nyklippt gräs spöar lätt lukten av svettig suspensoar. Även om det råkar handla om fotboll som knappt förtjänar en egen division.
Fotboll i en klass där spelarbänken är det säkraste stället att bomma cigg - under matchen.
Dessutom gillar jag de oväntade inslagen i div nada-matcherna.
I kväll blir det varken vin eller balkonghäng eller finsällskap. I går däremot var det på topp!