Så, nytt jobb, nytt bostad, nytt liv. Eller nästan i alla fall. Martin består. Som tur är.
Vi befinner oss i en inkänningsfas just nu. Där det mesta kretsar kring att sucka över att det är lådor överallt, att vara förvånade över att lådorna inte försvinner bara för att man packar upp dem och att fundera över vad vi kan skänka/slänga/bränna bara för att få mer plats på de ynka kvadratmetrarna vi huserar på just nu.
(Ovanstående känns som en stark kandidat till "längsta meningen utan naturliga andningspauser")
Annars blir jag bortskämd med finjobb. Handbollsdamer i går (i En Annan Del Av Skövde) och i dag ett långreportage ute på landet. Me like.
Försöker känna in mig i rollen som NWT-fotograf, det funkar både jättebra och jättedåligt. Jättebra för att jag trivs som tusan - redan. Framförallt trivs jag alldeles utmärkt med att jobba istället för att inte göra det. Jättedåligt för att det tar ett tag att hitta formen och jag avskyr att fråga om saker - något att träna på big time.
Dessutom är det fruktansvärt konstigt att helt plötsligt ha en helt ny verklighet på ett helt nytt ställe, jag har inte hunnit med känns det som. Men, det kommer väl. Det är ju faktiskt bara livet det här som pågår, inte värre än så.
2 kommentarer:
Skönt att det ordnade sig med jobb så snabbt. Hoppas det blir bra och att du kommer trivas. Kram
Det känns bra hittils! Jag har ju en "tredjedelstjänst", men förhoppningsvis ska det gå att leva så här också!
Stor kram Fia
Skicka en kommentar