Att jag är en tämligen förvirrad människa har jag mer eller mindre lärt mig leva med.Att det ibland är svårt att komma ihåg var nycklar/plånböcker/skor/vinglas har tagit vägen.
Att jag helt glatt kan lägga in kläder i en hotellgarderob i Riga och sen stänga väskan och åka tillbaka hem, det har jag liksom vant mig vid.
Liksom att Martin tycker att det är märkligt att jag fortfarande inte är helt hundra på om han fyller år den 17e eller 19e.
Därför blir jag inte ens särskilt förvånad när jag byter blad i almanackan och inser att jag skrivit ett prydligt HURRA på min egen födelsedag - fast på helt fel datum.
3 kommentarer:
Fina Lisa! jag gick genast in och slog på Daniels födelsedag, 17e eller 21 liksom...
Haha! I Värmland har det gått så långt att det numera är två presentningar, för att vara på den säkra sidan. Och någonstans hade det väl varit okej om det ändå hade stannat vid datum...
jag tänker att vi är lite lika där :)
Haha!!! Du är fantastisk, det har jag alltid sagt...och det är alltid skönt att höra fler än jag som lider av ostrukturerade tankar! Grattis i förskott kära gudmor.
Skicka en kommentar