Last day of Hultsfred

Jo jag vet...
Man ska ju blogga från festival. Helst ska man ha med sig datorn, kanske fastsatt med kardborrband på kroppen och en spermaliknande mobilt bredband hängande från fickan. (Till skillnad från de RIKTIGA festivalbesökarna, de som inte bryr sig det minsta om internetuppkoppling och har äkta sperma fastklistrad på kroppen istället... Festivalsex som dessutom är grymt överskattat för det mesta), och blogga konstant. Innan, under tiden och efter att något har hänt.
Det gjorde inte jag.
Hultsfred är slut och den sedvanliga post-festivalångesten är allestädes närvarande. Det har hänt roliga saker, jag har än en gång påmind om min totala brist på organisationsförmåga, blivit nykär i Miss Li och Håkans gitarrist, missat både Looptroop och Adam Tensta och dessutom fantastiska systrarna i First Aid kit. Attans.
Men det gör inget. Inte just nu.
Jag låter Grand Archives ersätta pratglada fylletonåringar, besvikna sverigefans, coola katter som Robyn och bckstagefritidsgården med sin grungefuskgräsmatta, lager på lager var modellen.
Grand Archives är från Seattle, men där slutar likheterna med både grunge och fuskgräsmattor.



Top of the line:
Den "privat"märkta skivan som låg framme i lägenheten som två goda vänner hyrde under festivalen. HERREGUD!