El boyfriendo...
Uttjänta trotjänare...Åh, Västervik är en grymt trivsam och vansinnigt vacker liten stad. Men va hjälper det när det inte bara var mina gamla favorit-chucks som blev kvar i Värmland utan även hjärtat...
Nu sitter jag och väntar på speddvajj-bilder som Ellen har knäppt i Målilla. Sen får jag gå hem till mina nyinköpa pelargoner som står i det nyauktions-inropade blomsterbordet som har åkt hela vägen från bondgårdsauktionen i Arvika till min lilla lägenhet i Västervik. Dessutom har jag blivit med orkidé och misstänker att resten av mitt liv kommer att kretsa kring att passa upp på den där snobbiga blomsteraskungen i sin glaskruka.
Grymt mycket par-liv i helgen. Jag är VI. Tja, inte bara jag förstås. Men det säger sig ju självt.
Par-vindrickande på balkongen i fredags. Par-loppisåkande i Arvikatrakten i söndags.
Och inte minsta tillstymmelse till tics. Jag säger då det...
Men att hitta sitt perfekta loppis-sällskap är inte det lättaste. Folk som går loss på samma ställen som en själv har dessutom en tendens att gilla exakt samma saker som man själv...
Sara och jag delade systerligt upp vad vi skulle bjuda på och vem som skulle prova skorna först. Secondhand-shoppandets kärna: trissa aldrig upp priset för varandra...
Veckans bandnamn: Get cape. Wear cape. Fly.
Ljuvligt. Helt enkelt ljuvligt!
Veckans blomma: Orkidé eller pelargon. Som att välja mellan konståkning och traktorpulling ungefär... Omöjligt med andra ord...
Veckans sorgligaste avsked: Dött lopp mellan pojkvän och skor.
Mannen får jag se igen. Skorna är sopbilsmat i detta nu. Och visst kan jag, teoretiskt sätt, skaffa nya skor. Men så funkar det inte riktigt i min värld. Nya skor = ny färg. Så enkelt är det bara.
Typiskt eftersom jag veeerkligen gillade de gula.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar